Det är presidenterna själva som avgör vilka frågor de diskuterar och det finns officiellt ingen lista på vilka ärenden de ska ta upp. Det skriver Kerstin Kronvall i sin analys.
För Finland och Helsingfors betyder mötet ett par dygn i blickpunkten. Samtidigt är det viktigt att minnas att mötet inte gäller Finland utan relationerna mellan USA och Ryssland.
Inför mötet mellan presidenterna Donald Trump och Vladimir Putin har alla stenar vänts och alla tänkbara frågor kring mötet diskuterats såväl i Finland som i presidenternas hemländer och i resten av världen. Trots det kan man med säkerhet säga att ingen – inte ens presidenterna själva – vet vad mötet kommer att ge.
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov har till nyhetsbyrån Tass sagt att presidenterna själva avgör vad de talar om. Enligt Lavrov är presidenterna erfarna män som har förmåga att avgöra vilka frågor som är värda att ta upp.
Putin kan bemöta vilket utspel som helst
Putin och Trump är inte bara erfarna män, de är också män som kan överraska.
Trump är emotionell och virrig och kan därför komma med nästan vilka utspel som helst. Han kommer till Helsingfors fylld av stolthet över resultatet av mötet med Nordkoreas ledare Kim Jong-Un tidigare i sommar och dessutom har han Nato-mötet och diskussioner i Storbritannien som tankebagage.
Putin kan bemöta vilket utspel som helst från Trumps sida, och kommer att framstå som den mera stabila av statsledarna.
Putin är en realist och en spelare. Han är mycket snabbtänkt och har förmåga att reagera. Han kan bemöta vilket utspel som helst från Trumps sida, och kommer att framstå som den mera stabila av statsledarna. Trots det kan han vara oförutsägbar. Om Trump bara ger honom en chans kommer han att föreslå något som är till fördel för Ryssland, det må sedan gälla vad som helst.
Om Trump tar upp de nya rönen om den ryska inblandningen i presidentvalet i USA 2016 har Putin svaret klart. Han har redan länge sagt att alla påståenden om inblandningen är struntprat som bottnar i inrikeskonflikter i USA. Utan att blinka kommer han att avsvära Ryssland all inblandning vilka bevis som än förs fram.
Eventuellt kommer Putin att säga att han gärna vill se bevisen och att Ryssland självfallet hjälper till i utredningen. Detta utan att ha för avsikt att vika en tum. Det ligger knappast heller i Trumps intressen att ta fram bevis eftersom det var han som drog nytta av inblandningen.
Den stora frågan är om det är bättre för omvärlden. Det vet ingen förrän vi ser vad mötet ger.
Kerstin Kronvall
Egentligen har presidenterna inget att förlora. Relationerna mellan USA och Ryssland är på så låg nivå att vad mötet än ger blir de inte sämre åtminstone på kort sikt. Det är bättre för deras respektive länder att Trump och Putin träffas än att de sitter på varsitt håll och blänger ilsket och uttalar sig kritiskt. Den stora frågan är om det är bättre för omvärlden. Det vet ingen förrän vi ser vad mötet ger.
Vissa frågor förenar presidenterna. Vardera ser med illa dold förtjusning på hur EU krackelerar. De vill tro att EU:s roll i den internationella politiken blir allt svagare.
I Ryssland har bilden av hur världens maktbalans utvecklas redan i några år utgått från att EU blir svagare. Det i sin tur ska, enligt de ryska utrikespolitiska analytikerna, leda till att Rysslands roll blir viktigare. Visionen i Kreml är att Ryssland tillsammans med Kina inom kort kommer att leda världen. Det betyder emellertid inte att Ryssland ogärna skulle samarbeta med USA. Det är bara inte möjligt just nu.
Varken Vladimir Putin eller Donald Trump brinner för mänskliga rättigheter, snarare tvärtom. De verkar närmast anse att all uppståndelse kring sådana frågor hindrar deras politiska ambitioner.
Bägge presidenterna vill fatta beslut utan att någon annan blandar sig i det, de är alltså uttalat auktoritära. Putin har det lättare på den punkten eftersom Ryssland är en presidentstyrd republik där regeringen måste åtnjuta presidentens förtroende. Alltså inte riksdagens som i parlamentariskt styrda länder som Finland.
Mötet kan lugna omvärlden
I en diskussion på den USA-finansierade radiokanalen Svoboda sa den ryske diplomaten Andrej Fedorov att presidentmötet inte ska kallas förhandling utan diskussion. Han ansåg också att man inte ska vänta sig något resultat av mötet bara ett litet steg framåt. Han beskrev mötet som ett lugnande medel för omvärlden: De möts – alltså är allt inte så illa.
I samma radiodiskussion uttalade sig den ryske professorn Andreij Korobkov som arbetar vid universitetet i Tennessee i USA. Hans bedömning är att Ukraina kan bli presidentmötets förlorare.
Korobkov misstänker att Trump och Putin kan komma överens om något som ytterligare försvagar Ukrainas situation, men han kom inte med någon konkret gissning om vad det skulle kunna vara.
En allmän bedömning i Ryssland verkar vara att Trump inte kommer att påstå att Krim är ryskt, men att han eventuellt meddelar att USA drar in sitt militära bistånd till Ukraina. Samtidigt finns det de som tror att Ukraina inte alls kommer upp i samtalen.
Däremot verkar det klart att Syrien blir ett diskussionstema. USA vill med alla medel få Iran att lämna Syrien militärt och hoppas på Rysslands samtycke i den saken. Men även om Trump och Putin kommer fram till en gemensam åsikt i den saken är det inte alls sagt att Iran följer deras önskningar.
Tankar om intressesfärer oroar
Eftersom både Donald Trump och Vladimir Putin anser sig vara världsledare kan det också tänkas att de vill dela upp världen mellan sig. Mötet i Helsingfors kommer troligen inte att utmynna i att presidenterna ger något uttalande om en uppdelning. Det betyder ändå inte att de låter bli att göra upp om något sådant.
Intressesfärerna kan gälla ekonomi eller militära intressen. I vilket fall som helst är de inte något som de länder som eventuellt berörs själva får säga till om. Därför är det viktigt att hålla ett allvarligt öga på detta också efter mötet.
Utrikesministermöte nästa
I Ryssland har man redan en tid talat undrande om att utrikesminister Sergej Lavrov ännu inte har träffat sin nye amerikanske kollega Mike Pompeo, trots att denne utnämndes redan i april. Då hans företrädare Rex Tillerson tillträdde träffades han och Lavrov inom en månad.
Inför Helsingforsmötet talade Pompeo och Lavrov i telefon och enligt Lavrov kom de överens om att talas vid redan i samband med att presidenterna träffas i Helsingfors. Ett resultat av mötet i Helsingfors kan bli att utrikesministrarna får i uppdrag att gå vidare i förhandlingar i något ärende.
Den lättaste frågan skulle vara en överenskommelse om att åter utöka antalet diplomater i respektive länder. De indragna diplomatposterna och stängda konsulaten har retat upp medelklassen i Ryssland eftersom det har blivit besvärligare att få visum till USA.
Överhuvudtaget kan man tänka sig att presidenternas träff utmynnar i att det tillsätts ett antal arbetsgrupper för att bereda ärenden som länderna någon gång i framtiden kan enas kring.
Finlands roll
För Finland innebär mötet att landet för ett ögonblick står i blickpunkten. Men det ska inte förväxlas med att omvärlden kommer att uppfatta Finland som viktigt i sammanhanget.
President Niinistö kommer att träffa både Putin och Trump enskilt. Då kan han ta upp de frågor som han anser viktigast för Finland just nu.
Niinistö har själv sagt att han vill tala om det svarta sotet i det arktiska området. Sotet förvärrar snö- och issmältningen och är därför en orsak till att klimatförändringen blir allt snabbare. Sotet är troligen en fråga där alla kan vara överens, en annan sak är att det inte nödvändigtvis är något som måste beslutas på presidentnivå.
Sauli Niinistö vill också tala om säkerhetsläget i Östersjöområdet. Den frågan är klart bunden till presidenterna i USA och Ryssland. President Putin anser att Nato under ledning av USA provocerar genom att förstärka sin närvaro i Baltikum. Natos syn har utgått från att Ryssland genom att annektera Krim skapade otrygghet som kräver mera militär motkraft.
Ryssland kommer aldrig att erkänna att de baltiska staterna själva har valt att ansluta sig till Nato utan anser att Nato aggressivt expanderat österut. Det är vanligt att ryska politiker talar om att Nato har omringat landet trots att bara en minimal del av Ryssland gränsar till Nato-länder.
Det är därför knappast troligt att Putin och Trump kommer med annat än eventuellt välformulerade fraser kring säkerhetspolitik i Östersjöområdet.
Protesterna väljer de bort
Helsingfors blir plats för många demonstrationer mot Putin och Trump, vissa kommer också att demonstrera sitt stöd för de utländska statsledarna.
Varken Trump eller Putin kommer att notera protesterna. Sådana betyder, liksom så ofta är fallet, mera för dem som demonstrerar än för dem de protesterar mot. Eventuellt noterar presidenterna dem som demonstrerar sitt stöd för dem.
Det gjorde Vladimir Putin i fjol då han besökte Punkaharju i Finland där han mötte president Niinistö. Putin berättade under presskonferensen om hur glad han hade blivit över de vänligt vinkande finländarna längs vägen.