Det ligger en stålstång i den öppna eldstaden, eller ässjan, som den kallas på fackspråk.
Här värmer Benjamin Granberg, 27, stålet så att det blir tillräckligt varmt för att han med hjälp av en hammare kan forma det som han vill.
- Det här ska bli en väggkrok när den är klar, säger Granberg.
Han bultar en stund på den glödande metallbiten så att den börjar anta formen av en spetsig pil.
Innan han visar den för mig får den ett dopp i en hink med svalt vatten. Ett pysande ljud hörs när det glödande stålet träffar vattenytan.
- En väggkrok tar vanligtvis fem till tio minuter för mig att smida klart.
Det låter inte som en så farligt lång tid, men arbetet på en smedja är allt annat än lätt. Det urgamla uttrycket ”det gäller att smida medan järnet är varmt” stämmer bra överens med verkligheten.
- Först gången man smider ett mer komplicerat verk kan det ta flera timmar. När man blir bättre på det kan man halvera den tiden, säger Granberg.
Arbetsdagarna är långa, och som egen företagare gör Granberg allt själv. Han har inga kollegor som hjälper honom i smidet.
Det blir också varmt i smedjan, inte bara för att arbetet är fysiskt tungt – det utförs dessutom i närheten av en öppen eld.
- Nog arbetar jag ibland nio till tio timmar om dagen, sex dagar i veckan, säger Granberg och torkar svetten från pannan.
Föredrar att jobba ensam
Granberg studerade först i tre år till plastingenjör. Men han bytte plasten till stål när han insåg att han ville arbeta mera med händerna.
- Jag började se efter vad jag kunde göra som utvecklar mig själv mera, där jag får använda min kreativa sida av hjärnan i stället för bara räknesidan av hjärnan. Av någon anledning fastnade jag för smide och på den vägen är jag.
Granberg valde att studera smide genom en vuxenutbildning i Karis. Efter två år blev han färdig smed och därefter beslöt han sig för att starta ett eget företag i sina hemtrakter i Sibbo.
Smedjan ligger några kilometer från hans hem i Söderkulla där han bor med sin flickvän Ida.
Här i smedjan arbetar han ensam – utan kolleger eller assistenter.
- Jag föredrar att jobba ensam. På fritiden är jag sen social med min flickvän och mina vänner.
Granberg vet inte varför det just blev smide som han intresserade sig för. Han tror att det beror på en envishet att försöka göra saker själv. En egenskap som är framträdande i släkten där många är egna företagare.
- Det är som talesättet ”vill du få någonting gjort bra så gör det själv”. Att börja med smide kändes som det ultimata sättet att visa att visst klarar jag av att göra det själv.
”Jag har det där lilla extra”
Smedjan är byggd i en liten lokal på Granbergs föräldrars tomt. Granberg väntar ännu på sitt företagarlov innan arbetet i smedjan sätter i gång på allvar.
- Mest kommer jag att fokusera på heminredning. Jag tror att jag har att ge det där lilla extra till dem som söker efter det. De som inte vill ha massproducerat utan som vill ha genuina hantverk med lite hammarmärken som det var förr.
Yxan mest komplicerad
Granberg visar några av de föremål som han redan har smitt. Det finns en ljussläckare, en skosked, en dörrknack och några yxor.
Dessutom smider han många av sina egna verktyg. Föremålen är enkla och stilrena.
Yxorna har ett träskaft som Granberg själv har snickrat. De illustrerar Granbergs vision om att i hantverken förena trä och stål med varandra.
- Den här yxan är kanske det mest komplexa föremålet som jag har smitt, eftersom den innehåller flera olika sorters stål.
Inspirationen till sina kreationer får han från bland annat museer och gamla ladugårdar med gångjärn gjorda för hand. Granberg vill införliva det gamla sättet att smida i sina egna kreationer.
- Jag beundrar äldre medeltiden och vikingatiden för de tekniker och verktyg som användes under den tiden.
Vill hålla det litet
Inom en månad borde Granberg få sitt företagarlov och då kan han börja smida på heltid.
Han hoppas att han i framtiden kan försörja sig på företaget, men har inte några större planer på att utvidga verksamheten.
- Det här är ett enmansföretag och det skulle inte vara fel om man någon gång skulle ta in en gesäll och lärling, men annars vill jag hålla mig ganska litet och regionalt.
Innan vi går vill han ännu visa sitt personliga märke som ska pryda föremålen som han smider. Märket visar vem konstnären bakom hantverken är.
Han tar fram en glödande stålbit från ässjan och slår mot den med ett litet handgjort verktyg.
Kvar blir en liten symbol: en gran på ett berg.
Du kan lyssna på intervjun med Benjamin Granberg i Yle Östnylands
podcast:
