Sura sulfatjordar är inte ett problem bara i Österbotten. Problemet är defacto betydligt större i andra delar av världen. Men forskartoppen, den finns i Vasa.
Sten Engblom och Eva Högfors-Rönnholm har precis börjat hämta sig från jetlaggen och återgå till vardagen som forskare vid Yrkeshögskolan Novia.
Erfarenheterna från den internationella forskarkonferensen World Congress of Soil Science i Rio de Janeiro blev positiva.
- Vi fick verkligt fin respons och kontakter i Rio. Hemma har det nu efteråt rasslat in e-post i mejlboxen, inte minst från Australien med många förslag på samarbete, säger Sten Engblom.
Det är nämligen så att problemet med sura sulfatjordar är omfattande i stora delar av Asien, Afrika, Latinamerika och Australien.
- Men forskningen på området sker mest i Finland och Australien, säger Eva Högfors-Rönnholm.
Tungmetaller rinner ut i vattendragen
Att den österbottniska marken till stor del består av gamla havsbottnar och att jorden är sur känner många till. Men att problemet är så allvarligt vet långtifrån alla.
- Det är nog ett stort problem, slår Sten Engblom fast.
Problemet uppstår då marken dräneras. Jorden innehåller höga halter järnsulfider som oxideras i kontakt med syre och bildar svavelsyra.
I nästa fas, i samband med regn eller bevattning för jordbruk, rinner metallerna ut i vattendrag. Ofta ingår tungmetaller som kadmium, koppar, nickel och zink.
- Det här får verkligt negativa konsekvenser för våra vattendrag, säger Engblom.
- Samma sak sker i andra delar av världen, inte enbart då man odlar marken utan också då man bygger hamnar, flygplatser eller vägar grävs gamla sediment upp.
Levande vattendrag med mindre halter tungmetaller och utan plötslig fiskdöd är forskarnas målsättning.
Kan bakterier lösa problemet?
Sedan 2010 koordinerar Novia två forskningsprojekt kring sura sulfatjordar. Forskarna arbetar med att hitta metoder som skulle erbjuda en fungerande lösning på problemet.
- Det handlar om att utveckla metoder som förhindrar eller begränsar oxideringen, säger Eva Högfors-Rönnholm.
Metoderna utarbetas först i laboratorium och prövas sedan i praktiken.
Fältarbetet görs vid markområden på Risöfladan. Det som forskarna har kommit längst med är att sprida kalksuspension i marken. Kalken förhindrar den process som omvandlar järnsulfider till svavelsyra.
Men nu har forskarna börjat intressera sig alltmer för de bakterier som finns i jorden och som spelar en nyckelroll i oxideringsprocessen.
- Vi tittar alltmer på bakterierna som katalyserar den här försurningsreaktionen, och försöker se i detalj vad som händer. Målet är att hitta sätt att inaktivera det här och istället aktivera andra bakterier som bromsar oxidationen, säger Högfors-Rönnholm.
Nästa resa till Australien?
Forskarna vid Novia är hittills de enda som aktivt arbetar med att söka lösningar på försurningsreaktionen genom att studera de bakterier och andra mikroorganismer som lever i marken.
Och detta väckte intresse i Rio, kanske främst bland forskare från Australien.
- Bakterierna hos oss är kalla, arktiska. I Australien är de tropiska, påpekar Eva Högfors-Rönnholm.
Jordmånen i Australien är också en helt annan, där har man exempelvis svårt att få ner kalksuspension i marken, berättar forskarna.
Men ändå kan man ha nytta av varandra och kanske finna lösningarna tillsammans. Det är inte otänkbart att nästa resa för Noviaforskarna går till Australien.