Aldrig har väl miljön i fantasy varit så hemtam som i Breven från Maresi. Det nordliga landskapet Rovas är som Finlands landsbygd på 1800-talet. Det som skiljer är traditionerna och mytologin. I den här miljön väver Maria Turtschaninoff en spännande berättelse med innerlig lyster och ett underliggande hot.
I Breven från Maresi återknyter Maria Turtschaninoff till sin femte roman, Maresi krönikor från röda klostret, den som blev hennes internationella genombrott. Där beslöt sig Maresi efter sju år på klosterön Menos för att åka hem till Rovas.
Nu återvänder hon till sin nordliga hemtrakt för att, rädd men beslutsam, skingra det vidskepelsens och okunnighetens mörker som håller folket i armod och svält.
Det är berättelsen om missionären som ska omvända infödingarna.
Kruxet är bara att Maresi själv tidigare varit en av dem och att hon inte erbjuder Urmodern som svar på alla problem, däremot hårt arbete för att lära sig läsa, skriva och räkna.
Och vi har ju hört hur det går för profeter i deras eget land…
En hel och hållen värld
Jag kan inte annat än imponeras av den omsorg Turtschaninoff visar detaljerna. Exempelvis den hälsningsfras som signalerar vänskapliga avsikter: Frid vid härden, som besvaras med: Frid på färden. Rovas är ett samhälle där formerna för umgänget är givna och självklara, men ganska svårruckade.
Detaljrikedomen påminner mig om Margaret Atwoods framtidsdystopi The Year of the Flood (Syndaflodens år), där författaren uppfunnit ett religiöst samfund, Guds trädgårdsmästare, med egna sånger och ideologi. Även folket i Rovas har uråldriga kväden för olika situationer i livet. Skillnaden är att Turtschaninoffs byasamhälle är i samklang med den omgivande naturen. Kontakten till naturens krafter är levande.
Inte den toxiska maskuliniteten
Det feministiska tonfallet som präglar Turtschaninoffs romaner nyanseras här genom alla de generösa och godhjärtade män som befolkar Rovas. Där männen stod för våldet i föregångarna Maresi krönikor från röda klostret och Naondel står de rovanska männen för beskydd och samarbete.
Men fortfarande är det soldater och beväpnade män med makt som utgör den största faran för kvinnor, barn och andra män och såtillvida är det här inte fantasy, utan en helt realistisk historia.
Att leva upp till sina dimensioner
Det är också en utvecklingshistoria, en berättelse om att återvända hem och klara av att visa att man växt och blivit en annan utan att för den skull skapa distans till sina anhöriga.
Maresi tvingas också inse att det inte räcker att skydda de närmaste. Det går inte att vända ryggen till och blunda för orättvisorna.
Det är ett psykologiskt gediget porträtt av en hjälte Turtschaninoff skapat. Samhället är matriarkalt och kvinnornas kroppar som bär nytt liv är värdefulla. Här väjer författaren inte heller för den möjligheten att moderskapet inte lyckas. Att livet är både sorg och lycka.
När hotet mot Rovas blir för stort och vår hjältinna tvingas ingripa kommer hjälpen från ett oväntat håll. Männen med svärden får en oväntad fiende.
Mor, när jag talar lyssnar alla. Gammal som ung. Kan du förstå?
Maresi
Turtschaninoffs litterära universum kan jämföras med de största namnen i genren. Med beslutsamhet har hon åtagit sig att dekonstruera fantasygenrens maskulina klichéer utan att ge ett uns avkall på den litterära och underhållande kvaliteten.
Breven från Maresi är en mångbottnad, skickligt berättad brevroman som visar att Maria Turtschaninoff fortsätter att gå från klarhet till klarhet i sitt författarskap. Hon är en makalös berättare.