Varje år är det helt nya människor, nya ansikten som dyker upp på Kustö konstgård i S:t Karins under Konstrundan.
– Som typiska finländare är de lite blyga först och vågar inte kommentera konstverken. Därför behövs konstbakverk och gott kaffe, säger Merja Markkula.
Besökarna sätter sig ner, träffar kanske någon bekant och pratar med konstnärerna.
– De första kommentarerna handlar om bakverken, sedan följer en stunds tystnad då de smakar på konstverken innan de försiktigt frågar: "Det där konstverket där, vad kan konstnären ha tänkt när det kom till?"
– Kaffe, bakverk och en stunds tystnad behövs för att öppna dörrarna till själen, säger Markkula och häller upp en påtår.
Efter det vågar besökarna fråga mera också om de andra konstnärerna på Kustö konstgård, och de berättar gärna konstiga och konstfulla historier.
Kan inte slänga bort något
Mirva Kuvaja tycker inte om att slänga bort något, så hennes konstverk Dinosauriernas epok är gjort av återanvänt återanvänt papper.
Pappret var ursprungligen överblivet papper från Turun Sanomat, som fick nytt liv i en installation i Kustö. Efter utställningen sparades pappret.
– Jag har fem sopsäckar med papper så nu har jag vävt en sex meter lång pappersmatta av det, säger Mirva Kuvaja.
Pappret har varit med om mycket redan, och det kan mycket väl hända att det återanvända återanvända pappret återanvänds ännu en gång. Eller två.
Hårt och mjukt samsas
Tuija Ramsay visar upp en ring som många stannat upp för.
Ringen påminner om ett sköldpaddsskal, där det under det hårda skalet finns en mjuk, hotad varelse.
– Sköldpaddor är så söta och fina i vattnet. Samtidigt är livet skört, till exempel då de kommer upp på land för att lägga ägg, och rovdjur genast är beredda att äta upp äggen och ungarna.
Möten med besökare är viktiga
En man från Pargas går runt i Kustö konstgård och får syn på tavlan Föhnvind. Ett konstverk i samma Föhn-serie finns på Partels kontor i Pargas, och mannen berättar hur mycket han tycker om konstverket.
– Det är sådana här möten som betyder så mycket för mig som konstnär, att få höra hur någon har tolkat och påverkats av mitt konstverk, säger Greta Marjamäki.
Marjamäki förklarar hur föhnen blåser kallt in från havet, men då den passerar bergen blir den en varm vind som sveper ner i dalen.
– Jag tycker om tanken att vinden är kall och hård, och hur den värms upp och blir vänlig på vägen. Den påminner både om Skottland och om Kustö på samma gång, säger Marjamäki.
Processen börjar med en skattjakt
Sonja Elenius gör konstverk genom att gå på skattjakt och se vad hon hittar.
Hon har igen lyckats ta kål på en krukväxt, den här gången en ormbunke, och hon beslutade sig för att rädda den till ett nytt liv som konstverk.
– Jag sparade rötterna. De blev torkade och lackade med båtlack, och plötsligt hade jag fått surrealistiskt sagolika skulpturer med egna små personliga landskap gömda i sig.
Konstrundan pågår under veckoslutet 8-9 september i 220 konstnärsateljéer runtom i Svenskfinland, Tammerfors, Tavastehus, St. Michel och Lappland. I Åboland kan man träffa 101 konstnärer.
