"Världsmästare på att arbeta". Den tvivelaktiga äran tillfaller Hongkongborna. Inga förordningar reglerar hur länge man får jobba. Det har lett till att man där gör längsta arbetsveckorna i världen.
I medeltal jobbar Hongkongborna hela 55 timmar per vecka. De längsta arbetsdagarna gör affärsbiträden, bankirer, städare, säkerhetsvakter och yrkeschaufförer.
- Bussbolagets tidtabeller avgör hur länge jag jobbar. Jag avslutade nyss ett tolv timmar långt arbetspass, berättar busschauffören och fackföreningsaktivisten Lam Hong-lim.
Dödliga följder, obefintligt familjeliv
Lam betonar att det är farligt att tvinga busschaufförerna att arbeta mer än åtta timmar per dag. Utmattade chaufförer har orsakat flera dödliga olyckor. Ändå kan bussbolagen kräva att de gör upp till 13 timmar långa pass.
När min son var liten sa han att han inte tycker om pappa, för han är aldrig hemma. Vårt förhållande är inte bra
Lam Hong-Iim, busschaufför i Hongkong
De överlånga arbetsdagarna orsakar också många svåra sociala problem. Äkta par kan till exempel inte tillbringa tillräckligt mycket tid med varandra och med sina barn.
- När min son var liten sade han att han inte tycker om pappa, för han är aldrig hemma. Vårt förhållande är inte bra, beklagar Lam.
Otänkbara barn, sorgliga ungkarlar
De överlånga arbetsdagarna har dessutom resulterat i att det föds alldeles för få barn i Hongkong. Födelsetalet hör till de lägsta i världen och befolkningen åldras på ett ohållbart sätt.
Det är alltför vanligt att unga Hongkongbor varken har tid eller ork att försöka hitta sig en partner. Många är också ovilliga att försöka få barn när de vet att de inte har tid att uppfostra dem.
- Flera av mina yngre kolleger har gett upp tanken på att bilda en familj. De långa arbetsdagarna och de skyhöga bostadspriserna förstör deras liv, säger Lam.
Hård kapitalism styr
Även om det är allmänt bekant att det nuvarande systemet leder till väldiga sociala kostnader vägrar näringslivet att gå med på att arbetstiderna regleras. I det ultrakapitalistiska Hongkong får näringslivet nästan alltid sin vilja igenom.
- Makthavarna lyssnar på arbetsgivarna i stället för att beakta Hongkongbornas välbefinnande. Det är regeringens attityd, konstaterar Lee Cheuk-yan som i flera decennier har lett Hongkongs största obundna fackförening.
Lee säger att avsaknaden av fullskalig demokrati leder till att arbetarna inte kan göra sin röst hörd. Valsystemet är utformat så att näringslivets representanter oundvikligen har oproportionerligt mycket att säga till om.
Få protester, uppgivna arbetare
Bara en liten del av arbetarna är villiga att kämpa för bättre arbetsförhållanden. Flertalet av Hongkongborna accepterar sin lott och tycker att det är naturligt att de förväntas jobba övertid utan att få någon kompensation.
- Hongkongborna har varit nedtryckta så länge att de upplever att det är lönlöst att förhandla eller protestera. De vet att regeringen inte lyssnar, kommenterar Lee.
Det betyder att lamporna sannolikt fortsätter att lysa på kvällarna i Hongkongs otaliga och berömda kontorsskyskrapor. Det gäller också för det allra högsta huset där tusentals människor vanligen arbetar långt in på natten.
