Att vänta barn kan vara en spännande och omvälvande tid för en föderska. Men för många präglas den väntande tiden av rädsla och obehag för den stundande förlossningen.
Förlossningsrädsla har ökat markant under de senaste tio åren i Finland. Det här visar statistik av Institutet för hälsa och välfärd.
Närmare 8 procent av alla föderskor hade förlossningsrädsla år 2017. Också data på psykiatriska diagnoser hos väntande mödrar har ökat under de senaste åren.
Som förstföderska vet man inte vad som väntar en. Var ska jag gå in? Hur ser det ut? Hur blir jag bemött? Vad kommer att hända där?
Pia Liljeroth, barnmorska och överlärare vid Yrkeshögskolan Novia i Åbo
Idag talar man om rädsla på ett annat sätt
Pia Liljeroth, barnmorska och överlärare vid Yrkeshögskolan Novia i Åbo, har forskat i förlossningsrädsla i flera år. Hon är bekant med dessa siffror.
Men Liljeroth misstänker att de ökade siffrorna inte nödvändigtvis enbart handlar om att fler personer har förlossningsrädsla. Det kan också handla om att man helt enkelt talar om rädslan på ett annat sätt nuförtiden.
- Tidigare var det något som man kanske inte pratade om. Man ska föda barn och man lider av det. Men vi talar om saker mer öppet idag.
Diagnosen förlossningsrädsla har presenterats i vår diagnosklassifikation år 1999 och sedan dess har man diagnostiserat de som lider av förlossningsrädsla.
Färre besök till förlossningssalar skapar oro
Men den troligtvis största bidragande faktorn till att förlossningsrädsla har ökat så märkbart de senaste 10 åren är att mödravården förändrats under de här åren.
Liljeroth lyfter fram att man skurit ner på besöken till förlossningssalarna och ersatt dem med virtuella rundturer i sjukhuset.
- Det är inte samma sak. Det är bra med digitalisering och bra med de möjligheterna - som ett komplement. Men det kan göra att man känner sig mer orolig.
- Som förstföderska vet man inte vad som väntar en. Var ska jag gå in? Hur ser det ut? Hur blir jag bemött? Vad kommer att hända där?
Enligt Liljeroth skapar det en trygghetskänsla att fysiskt besöka platsen och träffa de personer som sköter förlossningen.
- På rådgivningen jobbar hälsovårdare som har ett brett perspektiv och är jättebra på folkhälsoperspektivet, men de jobbar inte på förlossningsavdelningen och ser de här förlossningarna dagligen.
- Man kunde fundera över ifall det går att omfördela resurserna. Finns det möjligheta att istället sätta pengar på att de kan komma dit? Kan man skära ner på något annat?
Rädsla för att inte ha kontroll
Det finns många olika aspekter till förlossningsrädsla, men i det stora hela handlar det om en rädsla för förlossningen, för att bli mamma eller för det okända.
Det finns primär och sekundär förlossningsrädsla. Den primära är hos förstföderskor som inte varit med om det tidigare. Det kan handla om att man är orolig för vad som kommer att hända, att man inte kan kontrollera situationen.
- Det har också visat sig att flera som har mentala problem sedan tidigare, som depression eller ångest, är mera utsatta för förlossningsrädsla, säger Liljeroth.
- Många är rädda för smärtan, att förlora kontrollen och ovissheten över hur man kommer att reagera.
Den sekundära förlossningsrädslan innebär att man redan gått igenom en förlossning och där upplevt något traumatiskt som man inte bearbetat.
- Då kan den uppstå genast efter och man tänker ”aldrig mer igen” eller så vågar man inte bli gravid en gång till. Eller sen när man är gravid igen är man jätterädd för att man även den här gången ska vara med om något traumatiskt.
Ifall man lider av kraftig förlossningsrädsla kan oron störa ens dagliga liv så pass mycket så man inte kan fungera normalt. I så fall måste man få hjälp och göra något åt saken.
- Är man förlossningsrädd så kanske man inte ens vågar bli gravid. Man vågar inte utsätta sig för den här situationen.
Viktigt att ta oron på allvar – på alla nivåer av mödravården
För att hjälpa de föderskor som känner sig rädda finns rädslopolikliniker på sjukhusen där det finns sakkunskap för att hantera förlossningsrädsla.
Det är också något som beaktas i utbildningen av hälsovårdare och barnmorskor som möter de blivande mammorna.
- Det tas på allvar. Det är viktigt att signalera att det är okej att ge uttryck för sin rädsla på alla nivåer inom mödravården.
- Jag jobbar med att utbilda blivande hälsovårdare och förlossningsrädsla är absolut en sak som man behöver diskutera och fundera på hur man kan vårda det på alla nivåer inom mödravården.
Hur ska man bemöta en föderska med förlossningsrädsla?
- Man ska lyssna på henne, ta hennes oro på allvar och försöka diskutera hur den här förlossningen kan ske på bästa möjliga sätt både för henne, hennes partner och babyn.
Skräckhistorierna får stor spridning
Nu för tiden är det lätt att ta del av andras förlossningsberättelser. Många delar med sig av sina upplevelser på blogg och diverse nätforum.
Liljeroth konstaterar att det är på både gott och ont att man kan se och sprida allting.
- I de alla flesta fallen går allting bra men det är främst skräckberättelserna och hemskheterna som lyfts fram och skapar enorm diskussion. Det kan bli värre och värre om man eggar upp varandra.
Finns det skäl att vara rädd för en förlossning?
- En förlossning är en fysiologisk händelse och det är alltid förstås en möjlighet att det händer något. Men vi har ett bra mödravårdsystem som följer upp en under graviditeten för att kunna förebygga möjliga komplikationer. Men de flesta förlossningar går bra.