Kårkulla i Västra Nyland får ris av en anhörig för att inte vara tillräckligt lyhörda och bra på att informera om förändringar som berör klienterna.
Vid Kårkulla är man inte främmande för kritiken och medger att man kunde bli ännu bättre på att informera.
- Det är ledsamt att de anhöriga blir oroliga. Ibland är det svårt att avgöra hur mycket information är tillräckligt, säger Trude Jansson-Wenberg, regionchef för Kårkulla i västra Nyland.
Christina Nyberg, mamma till Terese Tessi Lindroth som är kund vid Kårkulla, upplever att det sker många förändringar i verksamheten samtidigt som informationen till de anhöriga tryter. Senast var det frågan om dagverksamheten vid serviceenheten Kvarnen i Karis. Enheten ska stänga och flytta till Ekenäs.
- Vi visste redan för ett år sedan att det kommer att ske så vi har väntat på besked. Därför kom det som en kalldusch att man läser det via nyheterna på nätet innan man själv blivit informerad. Det känns tråkigt och man blir besviken, säger Nyberg som läste om det slutgiltiga beslutet på Yle Västnylands webbplats.
Beklagligt att inte hinna först med nyheten till de anhöriga
Trude Jansson-Wenberg säger att det är beklagligt att informationen nådde medierna innan hon hunnit vara i kontakt med de anhöriga.
- Beslutet behandlades Kårkullas styrelse och de listorna är offentliga. Därför hinner journalister ge ut informationen så fort beslutet fattats, förklarar hon.
Det bästa vore om Kårkulla kunde vara i kontakt med de anhöriga först, men eftersom Kårkulla vet lika lite om det slutgiltiga beslutet som alla andra så är det omöjligt.
- Det är klart att varje enhetschef kan skicka ut information om att ett ärende är under behandling, säger hon.
Har varit nöjd och glad
Christina Nybergs dotter Tessi Lindroth är 24 år gammal och autistisk. Hon bor på ett av Kårkullas boende i Österby. Lindroth har dagligen deltagit i dagverksamheten vid Kvarnens enhet och tyckt om det.
- Personalen säger att hon trivs och varje gång jag varit på besök har hon varit nöjd och glad, säger Nyberg.
Hon är rädd att flytten till Ekenäs ska vara jobbig för dottern.
- Tessi blir väldigt utåtagerande då något är på tok. Hon kniper, biter och blir allmänt besvärlig och det är något som jag hade önskat undvika då hon har mått bra vid dagverksamheten, förklarar Nyberg.
Hon berättar att dottern gör illa åt sig själv då hon blir arg eller olycklig.
- Tessi bankar huvud, armar och fötter i golvet. Hennes armar och ben är ibland fulla med blåmärken till följd av det, säger Nyberg.
Ny lokal väcker frågor
Dagverksamheten i Ekenäs flyttade från Flemingsgatan till Ystadsgatan eftersom den gamla lokalen var för trång. Nu ska den enhet som flyttar från Karis fungera vid Flemingsgatan. Det upplever också Nyberg som problematiskt.
- De flyttade för att lokalen inte är ändamålsenlig. Det är en lång korridor med flera rum och många dörrar, det är väldigt stressande för Tessi, säger hon.
Maria Gröndahl, enhetschef vid Kvarnens serviceenhet i Karis, menar ändå att situationen är en annan nu.
- Tidigare fanns där över tjugo klienter plus personal, i dagens läge kommer där att vara maximalt sju brukare plus personal så det är över hälften färre.
- Det kommer att finnas bra med utrymme och ändamålsenliga lokaler vilket det inte har funnits i Karis. Där har man varit många fler i samma lokal, säger hon.
Oroliga för att det ska bli rörigt
Gröndahl medger att de kunde vara ännu noggrannare med att se till att klienter och anhöriga hänger med i det som sker inom verksamheten.
- Visst kan vi alltid bli bättre på att kommunicera och att ge ut information, säger hon.
Gröndahl poängterar ändå att Kårkulla såg till att informera om flytten och stängningen av enheten så fort som möjligt genom att bjuda in till diskussion några dagar senare.
Christina Nyberg menar att hon inte fick gehör för alla sina frågor under mötet.
- Jag och flera andra föräldrar är fundersamma. Ingen vet hur det ska bli med mat och transport och jag är orolig över att dagarna ska bli röriga. Vi fick inte riktigt några svar på det, berättar hon.
Nya rutiner
Det är inte enbart flytten av enheten som oroar Nyberg. Kårkulla går också alltmer in för PCP, det vill säga personcentrerad planering. Det betyder att det görs upp en individuell plan för varje klient. I praktiken innebär det att rutinerna ändrar och det gör Nyberg fundersam.
- Förändringar är väldigt jobbiga för Tessi, hon behöver rutiner. Därför är jag lite rädd för vad komma skall. Hon behöver stiga upp en viss tid på morgonen och äta vid specifika tider för att klara av vardagen, förklarar Nyberg som säger att en av farhågorna är att klienterna bara ska bli sittande på boendet då det inte längre finns en grupp där alla följer samma rutiner.
Det är ledsamt att de anhöriga blir oroliga. Ibland är det svårt att avgöra hur mycket information är tillräckligt
Såväl Jansson-Wenberg som Gröndahl försäkrar ändå att Nybergs farhågor inte kommer att besannas. Dagarna kommer att vara strukturerade även om man inte fortsätter med att delta i dagverksamheten varje dag, menar de.
- Vardagen ska bli så bra som möjligt för varje klient. Vi kommer att planera noggrant och involvera de anhöriga, försökrar Gröndahl.
Jansson-Wenberg säger att hon har full förståelse för att förändringar för med sig en del oro och att de vid Kårkulla tacksamt tar emot all den respons de får. Hon försäkrar också att de kommer att hålla de berörda ajour under hösten.
- Vi kommer att sitta ner med de anhöriga och förklara hur dagarna ska se ut, ingen ska bli hemma och sitta, försäkrar hon.
Risk då kommunikationen bland personalen inte fungerar
Nyberg är också besviken över hur kommunikationen personalen emellan fungerar vid Kårkulla i Västnyland.
- Jag kan ha informerat något om Tessi till en i personalen och så känner en annan inte alls till det, förklarar Nyberg.
Hon är rädd att det ska bli ännu värre då rutinerna i framtiden inte är desamma för hela gruppen.
- Om de är väldigt många i personalen och det hoppar in vikarier så blir det problem då de inte känner till de individuella rutinerna. Det ser jag som en risk och frågan är om det blir tillräckligt meningsfullt och faktiskt fungerar.
Jansson-Wenberg säger att man arbetar mot en lösning för att få kommunikationen att löpa bättre.
- Så småningom kommer vi att ta i bruk bättre dokumenteringssystem. Vi kan nog säkert också göra andra förbättringar, det finns säkert alltid utrymme för det, konstaterar hon.
Hoppas förändringarna görs med eftertanke
Christina Nyberg vågar trots allt förhålla sig försiktigt positiv till de individuella planerna om de förverkligas på ett bra sätt.
Till exempel hoppas hon att dottern Tessi Lindroth i framtiden kan gå och simma regelbundet - något som inte varit möjligt då hon varit bunden till gruppens schema.
Vi tror på förändringen och att den kommer att bli bra, och vi utgår ifrån klienterna
Däremot önskar Nyberg att de anhöriga skulle hållas bättre uppdaterade kring de förändringar som sker.
- Jag är inte alls emot förändringar men jag hoppas att de sker med eftertanke. Ifall man gör stora förändringar som inte fungerar så kan man göra mycket skada, konstaterar hon.
Jansson-Wenberg och Gröndahl försäkrar att det inte finns skäl till oro.
- Vi tror på förändringen och att den kommer att bli bra, och vi utgår ifrån klienterna, säger Jansson-Wenberg.
- Vi kommer att göra allt för att den ska bli bra, intygar Gröndahl.