Att avstå från att dela ut årets Nobelpris i litteratur är enligt författarna Hannele Mikaela Taivassalo, Lars Sund, Peter Sandström, Kaj Korkea-aho, Philip Teir, Heidi Hakala och Mia Franck det enda rimliga med tanke på skandalerna som sabbat Svenska Akademiens trovärdighet. Skulle de själva få utse pristagare vill flera premiera kvinnor och queers.
Början av oktober brukar i vanliga fall innebära spänning och spekulationer inför tillkännagivandet av årets vinnare av Nobels litteraturpris.
I år har allt det uteblivit, eftersom Svenska Akademien i maj meddelade att man inte kommer att dela ut något litteraturpris i år, på grund av det bristande förtroendet som Akademien just nu åtnjuter efter det senaste årets avslöjanden om korruption, jäv och sexuella trakasserier kopplade till Akademiens arbete.
Vi har pratat med finlandssvenska författare för att höra vad de anser om förfarandet.
Författaren Hannele Mikaela Taivassalo konstaterar att det enda rimliga i det här skedet är att inte dela ut priset.
– Det hade varit väldigt svårt att dela ut ett pris och fortfarande bevara ansiktet.
Brukar du bry dig om vem priset går till?
– Jo, jag är alltid jättenyfiken! Inte så att jag sitter vid telefonen och själv väntar på att bli vald. Men det är intressant att se om det är någon man känner till eller inte, och gör man det inte är det desto bättre! Då får man komma i kontakt med nya intressanta namn och ibland rentav nya världsdelar, det är fint att priset kan lyfta fram andra litteraturer än till exempel den anglosaxiska, säger Taivassalo.
Vem skulle du själv ge årets pris till, om det delades ut?
– Egentligen vill jag inte svara på det, men jag är lite svag för Margaret Atwood, som ständigt är aktuell. I och för sig är hon otroligt populär ändå, så hon behöver kanske inte priset, säger Taivassalo.
Inte vita västerländska män
Debutanten Heidi Hakala håller med om att det är bra att priset inte delas ut i år, men säger att hon sällan brukar vara särskilt intresserad.
– Det är ett anrikt pris, men de flesta som tilldelas det är vita västerländska män. Därför tycker jag det känns bra med den här Nya Akademien som i år delar ut ett pris som tagits fram genom en mer demokratisk process.
Vem skulle du själv ge årets pris till, om det delades ut?
– Det borde åtminstone vara en kvinna, eftersom endast 14 av 114 pristagare hittills har varit kvinnor. En jag kunde tänka mig är Elena Ferrante. Jag uppskattar att hon, trots sina framgångar, väljer att vara anonym istället för att göra sig själv till ett personligt varumärke, som resten av det litterära klimatet till stor del handlar om i dag. Dessutom tycker jag Nobelpriset ofta fokuserar på smal litteratur, medan Ferrante har lyckats nå ut väldigt brett, säger Hakala.
Önskar värdiga former
Författaren Kaj Korkea-aho hör till dem som gärna spekulerar och följer med litteraturprisets tillkännagivande, både för att det är spännande och för att det är ett fint sätt att upptäcka bra litteratur på.
– Det är ledsamt att omständigheterna har krävt att priset inte delas ut i år, men det är rätt beslut. De måste ta sig tid och reda ut det som hänt och försöka återställa sitt rykte. Det är ju världens största litterära pris, så det är viktigt att utdelningen sker under värdiga former, säger Korkea-aho.
Vem skulle du själv ge årets pris till, om det delades ut?
– Karl Ove Knausgård. Hans böcker hör till mitt livs stora läsupplevelser, och han har dessutom lyckats skapa en massa debatter och samtal med sin autofiktiva Min kamp-svit att jag tycker han skulle vara en värdig mottagare, säger Korkea-aho.
Vill främja nordiskt
Även författaren Lars Sund brukar ivrigt följa med litteraturprisets tillkännagivande.
– Vi är ett gäng som brukar samlas på en lokal bokhandel i Uppsala när vinnaren kungörs, det är alltid lika kul. Ibland har det lett till att jag sprungit till närmaste bokhög och lagt vantarna på någon av vinnarens böcker, om det är ett författarskap jag inte redan läst, säger Sund.
Han tycker också att beslutet att inte dela ut ett pris i år var det enda rimliga.
Vem skulle du själv ge årets pris till, om det delades ut?
– Det finns ett par islänningar som jag tycker är värda priset: Sjón och Jón Kalman Stefánsson, så kanske jag ska föreslå dem. Vi kan ju gärna vara lite nordiska! säger Sund.
Beklagligt att skandalerna överskuggar annat arbete
Författaren och kritikern Philip Teir har i egenskap av kulturjournalist alltid brukat följa med tillkännagivandet av priset, men han tycker årets beslut att inte dela ut det väcker frågor om hur viktigt Nobelpriset i litteratur verkligen är.
– Det känns lite som i slutet av Trollkarlen från Oz, när det visar sig att allt bara var en chimär. Vi har i alla år haft ett gemensamt kontrakt om att Nobelpriset är viktigt, och sen när det plötsligt inte finns inser vi att det kanske inte var så viktigt, säger Teir.
Teir tillägger att det är beklagligt att skandalerna och priset överskuggar Akademiens övriga verksamhet som kretsar kring ord och språk.
Vem skulle du själv ge årets pris till, om det delades ut?
– Jag har tänkt på att priset borde ges till någon som representerar queervärlden, säger Teir.
Vill belöna läslust
Även författaren Mia Franck har av yrkesmässiga skäl, genom att hon i många år arbetade som forskare i litteraturvetenskap, haft som vana att ha ögonen på litteraturpriset.
– Som forskare var man ju tvungen att ha någon sorts koll som man sällan hade, men också i sig är det alltid spännande att följa med priserna och vem de går till, säger Franck.
Franck tycker Akademien gjorde rätt i att inte dela ut något pris i år, men tycker det är spännande med det alternativa pris som ska delas ut istället.
Vem skulle du själv ge årets pris till, om det delades ut?
– Jag skulle också ge det till Margaret Atwood. Mycket för det som jag upplevde när jag läste min första bok av henne, Cat’s Eye. Den väckte sån otrolig lust att läsa! säger Franck.
“Priset borde gå till en kvinna”
Författaren Peter Sandström brukar sällan ha tankar om litteraturprisvinnaren på förhand, men tar alltid reda på vem som vunnit.
– Det är alltid lite spännande. Jag brukar ofta bekanta mig med författarskapet i fråga, säger Sandström.
Med tanke på debatten som förts kring Akademien och dess affärer tycker Sandström att det är ett logiskt och rimligt beslut att inte dela ut något pris i år.
Vem skulle du själv ge årets pris till, om det delades ut?
– Det borde i alla fall gå till en kvinna. Vem vet jag inte, det finns många tänkbara, säger Sandström.
Hur ska Akademien gå vidare?
I pressmeddelandet från i våras säger Svenska Akademien att de har för avsikt att dela ut två litteraturpris 2019, eftersom årets uteblir.
På frågan om hur de tycker att Akademien borde gå vidare i sitt arbete svarar de flesta författarna att de behöver reda ut sina problem och bygga upp förtroendet på nytt.
– Egentligen tycker jag Akademien borde börja om från noll, säger Lars Sund.
– De behöver slå fast riktlinjer för hur de ska jobba, i synnerhet i relation till offentligheten. Sen borde de så fort som möjligt börja arbeta för att komma in på rätt linje på nytt, säger Peter Sandström.
Hannele Mikaela Taivassalo är glad att hon inte är den som behöver besluta vad Akademien ska göra nu.
– Jag skulle bara vilja säga “get your things together”, så går vi vidare och gör saker för litteraturen och främjar jämlikhet och rättvisa på alla plan, säger Taivassalo.
Varför lockar Nobels litteraturpris?
I en tid då alla undersökningar tyder på att intresset för läsning är på nedgång föds frågan om varför Nobelpriset i litteratur fortsättningsvis väcker så stort intresse.
Enligt Mia Österlund, docent i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi, beror intresset troligen just på flärden och hemlighetsmakeriet.
– Den hype som finns har nog uppstått just på grund av elfenbensstrukturen, att man sitter isolerade och har en massa ritualer och traditioner inblandade. Dessutom blir folk ofta intresserade när det rör sig om priser med stora penningsummor, och förlagsbranschen ser naturligtvis prisen som en säljmekanism, säger Österlund.
Österlund betonar ändå att Akademiens ekonomiska muskler och långa historia också medför en enorm kunskap om litteratur, även om den skulle må bra av att breddas.
Däremot har hon svårt att se hur de ska kunna repa sig från sitt nuvarande läge.
– Jag är väldigt pessimistisk. Alla tecken har tytt på att man klamrar sig fast vid det som varit. Jag undrar om de ens kommer att ha kvar det här uppdraget i framtiden, eller om det kommer flyttas från dem. Om Sara Danius och Sara Stridsberg hade suttit kvar hade det funnits en annan tillförsikt, men nu vet jag inte. Något är de i alla fall tvungna att göra, för loppet är kört, säger Österlund.