Det är fortsättningsvis brist på nödcentralsoperatörer i hela Finland. Till landets sex nödcentraler behövs 35 nya operatörer så fort som möjligt.
Nödcentralerna tar emot mer än 2,6 miljoner samtal årligen. Bristen på operatörer är fortfarande akut, vilket syns i statistiken över den tid man kan tvingas vänta när man ringer 112.
Mellan maj och september 2018 tog nödcentralerna emot sammanlagt 1 250 000 samtal.
Föresatsen är att operatören ska svara inom en halv minut, vilket var fallet vid de allra flesta samtalen under denna tidsperiod.
Men i 34 500 fall dröjde det längre - som värst var kötiden fem minuter. Vid 50 samtal har väntetiden till och med varit längre än fem minuter.
Om inte operatörsplatserna fylls på nödcentralerna kan snart också polisens och ambulansens ankomst börja dröja ytterligare.
Störst brist i Kervo och Åbo
Vid nödcentralerna i Kervo och Åbo gapar allra flest operatörsplatser tomma. I Kervo fattas omkring 20 operatörer.
Tuuli Torssonen har jobbat som nödcentralsoperatör vid nödcentralen i Kervo i fyra år. Hennes uppgift är att som första länk uppskatta vilken typ av hjälp som behövs när en människa i nöd ringer upp.
Hon tycker om sitt jobb, trots att det numera är mer belastande än förr, berättar hon för Yle Uutiset.
- Varje arbetsdag är annorlunda, jag skulle inte byta ut en enda dag.
Arbetspassen vid Kervo nödcentral är 12 timmar långa, både på vardagar och helger. En tredjedel av alla landets nödsamtal behandlas här.
- De senaste åren har varit exceptionella. Antalet utexaminerade har varit färre än det finns lediga arbetsplatser. Till nödcentraler i Nyland och på många andra håll har det inte kommit nya operatörer, säger chefen för nödcentralen i Kervo, Vesa Seppä.
Fler studerande efterlyses
Från nödcentralernas håll önskar man att flera nödcentralsoperatörer utbildas, och att behörighteskraven för jobbet lättas upp.
Nödcentralsoperatörer utbildas huvudsakligen vid Räddningsinstitutet i Kuopio. Kursen är ett och ett halvt år lång.
Hittills har 24 nya studerande börjat på kursen varje år.
I år har antalet studieplatser ökats till 32 stycken, med hjälp av ett stöd på 265 000 euro som Inrikesministeriet har beviljat utbildningen.
Nästa år har Räddningsinstitutet beredskap att erbjuda 40 nya studieplatser.
Men det räcker inte, menar man vid Nödcentralsverket.
- Utbildningsmängderna borde ökas, och i Nyland borde man införa mer regional utbildning, säger Seppä.
Alla inte villiga att flytta efter jobb
Seppä är orolig över att människorna som utbildat sig i Kuopio inte är villiga att flytta till södra Finland enbart efter arbete.
Också levnadskostnaderna i söder är högre, så lönen räcker inte lika långt.
Ingångslönen för en nödcentralsoperatör är 2 794,32 euro i månaden. Med tillägg medräknade kan bruttoinkomsterna röra sig kring 3 000 euro per månad.
Räddningsinstitutet arrangerar ibland kurser även på övriga orter. En av dem pågår just nu i Vasa, med avsikten att trygga tillgängligheten av tvåspråkiga operatörer.
Räddningsinstitutets rektor Mervi Parviainen ser inte att regionala kurser är en lösning på personalbristen. Alltid finns det inte jobb att erbjuda på den ort där kursen arrangerats.
Då förlorar man en del av de utexaminerade som inte är villiga att flytta till en annan ort för att arbeta.
- Det är jag lite orolig över. En del av studerandena på kursen i Vasa sade att ifall de inte får jobb på Vasa nödcentral kommer de inte att sysselsätta sig vid Nödcentralsverket överhuvudtaget.
Regionala kurser blir dyrt
Att arrangera regionala kurser för blivande nödcentralsoperatörer vållar en del problem.
Utbildarna tvingas genomföra långa arbetsresor, som inte räknas som arbetstid enligt det avtal som statliga tjänstemän har.
Dessutom är regionalt arrangerade kurser dyrare än utbildningen uppe i Kuopio.
De årliga utgifterna för utbildningen i Kuopio är 37 169 euro per studerande. Utbildning arrangerad på annat håll kostar 47 422 euro i året per studerande.
De studerande som genomför sin utbildning på annan ort är tvungna att genomföra en del av studierna i Kuopio i alla fall.
- Utbildningen är dyr eftersom den kräver att man använder en simulator, och den finns enbart i Kuopio, säger Parviainen.
Mildare behörighetskrav en lösning?
I nuläget är man behörig att jobba som nödcentralsoperatör antingen om man gått Räddningsinstitutets kurs eller utbildat sig till polis.
Vid Nödcentralsverket vill man att behörighetskraven lättas upp, så att också vissa av säkerhets- och hälsovårdsbranschens experter skulle kunna jobba som operatörer.
- Då skulle den övriga utbildningen ge den formella behörigheten, och vi på arbetsplatsen kunde erbjuda vidare utbildning, säger Vesa Seppä.
Både Räddningsinstitutets rektor Mervi Parviainen och överdirektören för Inrikesministeriets räddningsavdelning Janne Koivukoski ställer sig skeptiska till tanken om mildare behörighetskrav.
- Vill man försäkra sig om högkvalitativ operatörsservice krävs nog en nästan lika lång och omfattande tilläggsutbildning som den egentliga operatörskursen, säger Koivukoski.
Han menar ändå att polisutbildningen ger goda färdigheter till att arbeta som nödcentralsoperatör.
- Polisens arbete handlar mycket om att ställa frågor och få reda på vad som pågår. Det är poliser duktiga på.
Parviainen påminner dessutom om att det tar tid att lära sig de tekniska system som en nödcentralsoperatör behöver.
Vart försvinner arbetskraften?
Enligt Parviainen och Koivukoski har bristen på arbetskraft sina rötter i året 2011, då verksamheten vid Finlands dåvarande 15 nödcentraler centrerades till enbart sex centraler.
Då gick man miste om arbetstagare som inte flyttade till annan ort efter arbetet.
- Arbetsresorna blev långa, och eftersom det handlar om skiftesarbete var det det troligen praktiska hinder som slutligen gjorde arbetet omöjligt för många, säger Koivukoski.
Arbetskraftsbristen torde lätta efter att ett ökat antal färdiga operatörer blir utexaminerade i början av 2020-talet.
Däremot kan det inte garanteras att alla utexaminerade vare sig börjar arbeta eller hålls kvar i arbetet som nödcentralsoperatör.
Vart försvinner de? Går de tillbaka till sitt tidigare arbete, eller byter de helt och hållet bransch?
Mervi Parviainen
Räddnings- och Nödcentralsverket utreder som bäst vart arbetskraften försvinner och vad bristen beror på. Svar på dessa frågor väntas finnas till hands i början av nästa år.
- Vart försvinner de? Går de tillbaka till sitt tidigare arbete, eller byter de helt och hållet bransch? Om studierna blir halvfärdiga, varför? Räknar Parviainen upp.
Utredningen förser studentrekryteringen med nyttig information, så att Räddningsverket kan välja ut lämpliga studerande.
Informationen kan också användas för att utveckla utbildningen och arbetstrivseln inom Nödcentralsverket.
- Finns där eventuellt någonting förknippat med trivsel eller välbefinnande på arbetsplatsen, som borde utredas och förbättras så att människor stannar kvar i arbetet?, funderar Parviainen.
Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel 12.10.2018 "Hätäpuheluun vastaaminen voi pahimmillaan kestää jopa viisi minuuttia – hätäkeskukset kuormittuvat henkilöstöpulassa" av Ulla Malminen.
Artikeln uppdaterad klockan 20.19: Ordet arbetsturerna ändrat till arbetspassen.