Artikeln är över 6 år gammal

Ut med allvaret ur idrotten säger Christoph Treier – han träffar ofta barn och unga som inte vågar sluta för att ”föräldrarna skulle bli så ledsna”

Man står vid ishockeyrink och ler
Idrottspsykologiska rådgivaren Christoph Treier säger att man i Sverige är före vad gäller att jobba i grupp, att man lite tillspetsat kan säga att svenskarna snart skriver studenten som teamarbete. Bild: Yle/Jyrki Karjalainen

Christoph Treier träffar hela tiden unga som vill sluta idrotta men de vågar inte då tränaren, föräldrarna eller föreningen skulle ta så illa upp. Men ut med allvaret och in med glädjen och teamarbetet - det behövs för att lyckas inte minst i lagsporter. Och här släpar det finländska skolsystemet efter jämfört med resten av Norden, säger Treier.

Christoph Treier hör till dem som kritiserat idrotten i Finland för att vara hård och glädjelös.

- Man får inte generalisera, men om man jämför med Sverige, Norge och Danmark så har vi mycket mindre glädje här. Framför allt på finskt håll i Finland.

Hård disciplin styr fortfarande i Finland

I Finland anser man oftare att det ska vara hård disciplin, man ska träna och att det inte finns utrymme för något annat under en träning.

Ungdomarna brinner ofta för sin idrott, men den kan också leda till stress. Glädjen behövs under hela idrottslivet, är det inte roligt i längden så orkar man inte mer.

- Jag träffar varje månad ungdomar och barn som vill sluta med sin idrott men inte vågar på grund av att tränaren skulle ta illa upp eller för att föreningen sätter press på dem. Eller till och med för att föräldrarna skulle bli så ledsna. Det leder till att de inte vågar säga “jag vill sluta”.

- Då är det för mycket allvar i det hela, säger Treier.

En kvinna knyter skosnöret på sina rosa löparskor.
Bild: lev dolgachov/Mostphotos

Samtidigt kommer mycket positivt av att vara passionerad idrottare.

- Ofta går det bättre i skolan än för andra eftersom de har en sådan disciplin och strukturerad dygnsrytm. De får mycket mera gjort än andra som egentligen har mer tid.

Inom fotboll specialiseras man för tidigt

Något annat som påverkar idrottaren är hur snabbt föreningar och tränare styr barn till någon viss gren för att bli bra.

- Det finns föreningar som har som policy att låta barn vara barn och de får idrotta med vad de vill upp till fjorton-femton års ålder. Sedan finns det andra som specialiserar dem så tidigt som möjligt, oftast inom fotboll. Där är man ofta lite för tidig, kanske redan vid tio-tolv år. Ju längre man väntar med att specialisera sig, desto bättre.

Ju längre man väntar med att specialisera sig, desto bättre

Men undantag finns, exempelvis inom redskapsgymnastik och konståkning är de bästa så unga att man inte kan vänta.

Linda Ahlroos undervisar för Fanny Korin och Andrea Rönnskär.
Bild: YLE/AnttiKoivukangas

- Inom de grenarna börjar man redan vid elva-tolv år och dom allra duktigaste vid åtta, inte på heltid men närapå heltid.

Finland behöver lära sig mer teamarbete i skolorna

Vad gäller lagsport på toppnivå har finländarna gått framåt, men jämför man med Sverige så är grannlandet duktigare inte bara i fotboll utan också rejält mycket bättre i handboll och också i många andra bollsporter och lagidrotter.

HJK:n naisten jalkapallotreenit, anonyymi.
Bild: Kimmo Hiltunen / Yle

Treier tror att skolorna är i en nyckelroll.

- Jag har min egen teori om att det har med skolsystemet att göra. I Sverige gör man mycket saker i grupp. Lite tillspetsat kunde man nästan säga att de snart är så långt att de skriver studenten som grupparbete.

Lite tillspetsat kunde man nästan säga att de snart är så långt att de skriver studenten som grupparbete

Också om man i Finland jobbar allt mer i grupp ser Treier att det fortfarande är den individuella prestationen som räknas här.

- Det här är något man märker inom idrotten. Svenskarna har lättare för grupparbete och att arbeta i team.

Skolidrottsförbundet motiverar i skolorna

Mycket görs inom den finlandssvenska skolvärlden för idrotten. Finalnds svenska skolidrottsförbundet som verkar under Finlands Svenska Idrott (FSI) åker bland annat som bäst runt i skolorna inom ramen för projekten Skolan i rörelse och Idrott i skolan.

Tanken är att motivera och hitta glädjen hos unga i att idrotta och att prova på olika idrottsgrenar.

- Om det pressas på blir det inte på samma sätt som om man själv är motiverad. Motivationen måste komma från en själv så först behöver man skapa egen motivation, säger idrottsinstruktör Linnea Myrskog som jobbar för skolidrottsförbundet.

Motivationen måste komma från en själv så först behöver man skapa egen motivation

Från lärarhåll märker man att de motoriska skillnaderna blivit större.

- De finns de som tränar jättemycket men det finns också fler som inte gör någonting, säger Carola Andersson-Linnaila som är lärare i Kvarnbackens skola som fått besök av skolidrottsförbundet.

Lågstadiebarn spelar fotboll med gymnastikboll
Idrott ska vara skoj. Skolidrottsförbundet jobbar i skolorna med att motivera. Bild: Yle

Föräldrarna borde låta barnen syssla med flera olika grenar på fritiden, speciellt de som vill satsa mer på idrotten.

- Barnet har nytta av det sedan då det gör sitt val av gren. Och om det vill bli toppidrottare så är allt är hemåt i det här skedet. Att köra ett litet barn endast för att syssla med ishockey är kanske inte i långa loppet det bästa, säger idrottsinstruktör Sofia Kullberg.

Mer om toppidrottens värld och villkor i Närbild på Arenan från och med söndag 21 oktober klockan 20 och i Yle Fem måndag 22 oktober klockan 20.00, repris tisdag 23 oktober kl. 11.00.