Artikeln är över 6 år gammal

"I Svenskfinland vet ganska få egentligen vad trav är" – en helt vanlig torsdagskväll bland hovduns, hästkarlar och hasardspel

Det är endast på julafton och på juldagen som det inte körs trav i Finland, men trots det är grenen en sovande jätte på det finländska idrottsfältet. Travet är nog något av en egen värld, säger Carolina Krokvik från Nykarleby då Yle Sporten gör henne sällskap under ett helt vanligt torsdagstrav i Seinäjoki.

Bilköerna känns osedvanligt långa och trögflytande längs riksväg 19 in till Seinäjoki.

Den vanliga eftermiddagstrafiken blandas för dagen med en mängd stora släp, som alla har samma destination som Yle Sporten: Seinäjoki travbana.

Under 363 dagar om året körs det trav i Finland och just den här torsdagskvällen följer vi med Carolina Krokvik från Nykarleby i den sjätte starten under torsdagstravet som genomförs under ypperliga förhållanden.

Hästtransport på väg till Seinäjoki travbana.
En bekant syn på landsvägarna i Finland under 363 dagar om året. Bild: Yle/Antti Koivukangas

Krokvik beskriver hur de rutinmässiga förberedelserna gått till när hon tillsammans med sin syster Charlotta ställer hästen Oh Conny Lie Star i ordning för tävling.

– Man har planerat träningen för att vara i form tills i kväll, alla saker ska putsas, packas och fås med på resan och sen kollar man kanske ännu igenom startlistorna, berättar Carolina Krokvik.

"Folk tror att man blir rik..."

Hon beskriver sig själv som en liten amatör i travsammanhang. Under toppåret 2017 gjorde hon totalt 54 starter, men på grund av diverse problem under 2018 hade det bara blivit 26 starter fram till torsdagstravet i Seinäjoki.

– Jag hoppas kunna tävla så mycket som möjligt. Jag hade hoppats på att ha tre friska tävlingshästar under den här säsongen, men de har varit sjuka en i taget. Hålls de bara friska hela säsongen ska jag försöka tävla så mycket som möjligt.

Charlotta och Carolina Krokvik ställer i ordning hästen.
Charlotta och Carolina Krokvik ställer i ordning. Bild: Yle/Antti Koivukangas

Det här med säsong inom travet är en helt annan sak än i till exempel friidrott eller alla bollsporter. Någon off-season existerar inte för travfolket som kör vecka ut och vecka in, året om.

– Travet är nog något av en egen värld, säger Carolina Krokvik.

– Jag tycker kanske att det speciellt i Svenskfinland är ganska få som egentligen vet vad trav är. Vi är långt samma människor som håller på med grenen och är riktigt inne i det.

Det som är okänt och obekant omges ofta av missuppfattningar och förutfattade meningar.

Vardagen i sulkyn kan vara en helt annan.

– Folk tror att man blir väldigt rik på travet, men tyvärr är det nog nästan precis tvärtom. Det är kanske en av de vanligaste fördomarna man kommer att tänka på, säger Krokvik.

Carolina Krokvik är travkusk.
Carolina Krokvik började rida när hon var sex år. Bild: Yle/Antti Koivukangas

En personlig fördom jag kom till Seinäjoki med var att grenen skulle vara väldigt mansdominerad.

På kuskpallen stämmer uppfattningen i större grad, men i övrigt är Carolina och Charlotta Krokvik absolut inga undantag i vimlet.

Tvärtom.

Fokus på spel, stor industri

Vi lämnar Charlotta och Carolina för stunden vid deras plats på det fullt öppna och tillgängliga området intill själva travbanan, där Carolina och Oh Conny Lie Star så småningom ska tävla i den sjätte starten exakt klockan 20.00.

I den lilla cafébyggnaden intill huvudläktaren sitter flera människor samlade vid små bord och dricker sitt kaffe eller äter sin middag.

Även om människorna umgås och samtalar är uppmärksamheten hela tiden riktad mot alla de skärmar som sänder ut händelserna från banan intill.

Travbanan i Seinäjoki i kvällsbelysning.
Sen kväll i Seinäjoki. Bild: Yle/Antti Koivukangas

Männen och kvinnorna sitter alltså vid travet och ser på travet de har kommit för att se via skärmar med ungefär sex sekunders fördröjning.

En man ställer sig bredvid mig och rabblar ur sig en ganska lång mening, där detaljerna förblir oklara även om han pratar en tydlig och dialektfri finska.

Jag nickar vant och han upprepar i princip samma budskap, så jag tvingas artigt säga som det är.

– Vi är från Yle Sporten på reportageresa här. Det är första gången jag besöker en travtävling.

Mitt avslöjande får överraskande följder när mannen, som är en aningen korpulent herre i åldern närmare 50 än 60 år, går i gång på allvar.

Vyn vid Seinäjoki travbana.
Mycket folk på ett vanligt torsdagstrav. Bild: Yle/Antti Koivukangas

Vi samtalar länge om den aktning som travet åtnjuter i Finland och hur otroligt mycket större medial uppmärksamhet travet får i Sverige.

– Du kan läsa långa texter på kvällstidningarnas förstasidor om travet och hästar som gått bra. Det händer väldigt sällan här Finland, säger mannen vars namn jag aldrig uppfattar.

Mitt i följande mening fryser han till och tystnar.

Mannen lyssnar noga när speakerrösten förkunnar slutresultaten från den andra starten, och utgående från det leende som breder ut sig på hans läppar gick saker och ting tydligen hans väg.

Ordningsföljden i loppet motsvarade tydligen ordningen på den papperslapp kan krampartat håller i sin högerhand medan han går ifrån oss.

Då omsätter också spelen kring travet kring 230 miljoner på årsbasis enligt hippos.fi.

1 500 euro till vinnaren

Vi lämnar den pratglade mannen, värmen och kaffet inne i byggnaden bakom oss eftersom Carolina Krokvik alldeles strax ska åka ut på sitt uppvärmningsvarv.

Hästen Oh Conny Lie Star.
Oh Conny Lie Star. Bild: Yle/Antti Koivukangas

Under uppvärmningen mellan den tredje och fjärde starten är Carolina och Oh Conny Lie Star ute på några varv för att känna på banan och sträcka på benen.

Allting känns bra och verkar lovande.

– I kväll råkar det sig att det faktiskt är ganska bra med prispengar för att vara ett vanligt kvällstrav, 1 500 euro för en första plats. Man kan kanske tycka att det är mycket pengar men vi har ganska mycket utgifter också. Det är sist och slutligen inte så ofta man går och vinner heller.

– För oss som är små amatörer är det nog en hobby man lägger både mycket tid och mycket pengar på. Det är precis som med allt annat också, vad man väljer att prioritera, förklarar Krokvik.

"Gunvald"

Carolina Krokvik berättar att travintresset i hennes fall är något av ett släktfel.

Travet har funnits med i bilden i familjen från moderns sida så länge Carolina kan minnas och föräldrarna Tommy och Maria Krokvik är också på plats i Seinäjoki för att följa med dotterns tävling.

Tillsammans med hela familjen går vi igenom startlistan i det sjätte loppet för dagen och enligt förhandsoddsen är det en häst med Heikki Hietanen vid tömmarna som gäller som favorit.

Gunvald blir nog hård. Han har en bra kusk, säger pappa Tommy med en stabil övertygelse i rösten.

Familjen Krokvik samlade i Seinäjoki för torsdagstrav.
Carolina Krokvik kollar startlistan med pappa Tommy. Bild: Yle/Antti Koivukangas

Innan vi går ut till banan för att följa med Carolinas lopp smyger jag fram mobilen och sätter en liten slant på det sjätte loppet i Seinäjoki.

Jag spelar av lojalitetsskäl på Oh Conny Lie Star men även på Gunvald i det sjätte loppet för kvällen.

When in Rome, liksom.

"Lite bensin och foder åt hästarna"

2 600 meter löpning senare möter vi upp igen vid bås 16, som för kvällen varit familjen Krokviks hemvist.

Carolina är lerig från topp till tå, men på gott humör när hon klappar sin häst och diskuterar med syster Charlotta om vad som riktigt hände.

– Det är lätt att le nu, det gick bra i dag. Hästen brukar inte vara så startsnabb så jag var orolig att vi skulle bli långt ifrån täten. Han öppnade ändå förvånansvärt bra, och även om det var lite rörigt i första kurvan fick vi ett bra läge.

Carolina Krokvik är travkusk.
Yle Sportens intervju efter loppet med Carolina Krokvik. Bild: Yle

– Han kändes bra genom hela loppet och fick åka lite slalom genom den sista svängen för att spurta fram till en bra position.

En bra position innebar för Krokvik en tredje plats i fältet och 450 euro prispengar som lön för mödan.

– Det är bensin och lite foder och sen börjar man på ny kula, skrattar Krokvik avslappnat.

– Allting går nog till hästarna. Det är bara att spana in var nästa lopp går.

"Bästa som finns!"

Krokvik är utbildad inom vården och kör trav som en hobby.

Men det går ändå inte att ta miste på passionen hos Carolina Krokvik när hon avslutningsvis med leran hängande från hjälmkanten beskriver känslan som hon än en gång fick uppleva under den där torsdagskvällen i Seinäjoki.

– Jag är nog i mitt esse, det kan man nog lugnt säga. Det här är det bästa som finns! Man känner spänningen stiga och hör hästhovarna och deras flås. Sen släpps det loss och sen är man bara iväg!

Carolina Krokvik kör trav.
Carolija Krokvik och Oh Conny Lie Star. Bild: Yle/Antti Koivukangas

Travet rullar vidare i Seinäjoki medan Charlotta och Carolina Krokvik packar ihop för den korta hemresan till stallet och gården utanför Nykarleby.

Det visar sig att följande tävling som Carolina Krokvik deltog i var ett lopp i Rovaniemi den 21 oktober.

Hemresan kändes onekligen längre den gången när hästen Rose Töll diskvalificerades på grund av galopp.

Epilog

När jag själv på hemvägen stannar för att tanka vid en bensinmack i Lappo inser jag att jag aldrig kollade vem som sist och slutligen vann det lopp där Carolina Krokvik och Oh Conny Lie Star löpte in på en fin tredje plats.

Jag tar fram mobiltelefonen och surfar efter lite möda och besvär fram resultatlistan från den 11 oktober.

Gunvald...

Jag svänger upp bilen på riksväg 19 och tar åter riktning mot Jakobstad.

Många lärdomar, insikter och upplevelser – och åtta euro – rikare.