Lars Westerholm var en av flera hundra som för sex år sedan stod utan jobb då FN-steel gick i konkurs. Jobbet bara inte fanns en dag. Men hur gick det för honom sedan? Och för Lappvik?
Vad har Lappvik, Dalsbruk och Kaskö gemensamt? Jo, de är alla små orter som ligger idylliskt vid havet och har fina hamnar.
Men de har också alla förlorat en livsnerv då stora arbetsgivare lagt ner verksamheten. En del har klarat sig bättre, andra sämre.
Det har gått exakt tio år sedan idylliska lilla Kaskö fick beskedet om att ortens största arbetsgivare lägger ner, läs mer om det här.
Hur det har gått i Dalsbruk där FN-steels systerfabrik fanns kan du läsa om här.
Det var vemodigt i början
Det var i juni 2012 som beskedet kom. Stålföretaget FN-steel gick plötsligt i konkurs. Kring 400 personer förlorade sina jobb i ett slag.
Lars Westerholm var en av dem som jobbade på stålverket i Koverhar i Lappvik. Han hade börjat jobba vid fabriken genast efter grundskolan och var stålverksarbetare i andra generationen.
- Det gick ju med vårt stålverk som med många andra industrier, då man sålt dem till utlandet så stängs de tyvärr. Visst var det ju vemodigt i början, att bli utan arbete efter så många år.
Då han förlorade jobbet beslöt han sig för att utbilda sig vidare och deltog i frivilliga studier medan han fick arbetslöshetsersättning. Han gick på metallinjen på Axxell i Karis för att bli svetsare.
- Inte finns det mycket arbete att söka till. Och de jobb som finns har hundra sökande, sade Lars Westerholm i programmet Närbild i december år 2012. Då var han också beredd att flytta från orten efter tre-fyra år om han inte skulle ha fått jobb.
Efter det här bytte han sedan linje till vvs och blev istället rörmokare.
- Jag bestämde mig från första början att jag vill inte vara hemma utan vill till skolan. Jag ville hålla fast vid mina rutiner och stiga upp tidigt på morgonen. Jag tyckte dessutom att det var roligt att gå i skolan. Det tyckte jag inte som ung.
Från privatföretagare till anställd
Efter utbildningen hade han ett eget företag under några års tid.
- Sedan blev det dåliga tider, jag hade lite jobb. Och i det här landet så är skatterna och kostnaderna med att vara privatföretagare ensam ganska hårda. Så jag hade tyvärr inte råd och lade firman på hyllan.
Han fortsatte som vvs-montör på en annan firma. Efter att han slutade där som vvs-montör så hörde han sig för vidare om jobb på Koverhar där ny verksamhet hade tagit vid.
- Han sade "jo, det kommer jobb på vårsidan". Så jag var några månader hemma. Sedan var jag på arbetsintervju och de sa att jag var välkommen på jobb.
För honom öppnades dörrarna till nya möjligheter.
- Här står jag nu och jag trivs jättebra.
Han är tillbaka på samma område. Han jobbar i stålverkets gamla hamn med gasröret Nordstream 2 som ska läggas ner på havsbottnen.
Jag tycker att om man får möjligheten så ska man prova på något nytt, inte bita sig fast i gamla gängor.
Följande stora industri i Lappvik lägger lapp på luckan
Det går rätt bra för Finland just nu. Men det betyder på inget vis att arbetsplatsen är säker.
För Lappvik, där Lars Westerholm jobbar, har drabbats av ett nytt bakslag.
För några veckor sedan kom nämligen beskedet om att stålrörsfabriken SSAB, som ligger ett stenkast från Koverhar, stänger. Över 100 personer förlorar sina jobb.
När Koverhar då gick i konkurs, plötsligt över en natt
det var ju dramatik. För på en så här liten ort med en så här trygg arbetsgivare trodde ingen att det var sant.
Ulf Heimberg är en av dem som just nu står inför det faktum att han inom kort förlorar sitt jobb. Han har också som SDP-politiker i Raseborg följt FN-steel och regionens utveckling på nära håll.
En känsla som nu ligger överst är den frustration han ser och känner omkring sig.
- Måste samhället vara så här funtat när man för samarbetsförhandlingar? Man borde mer ta människan i beaktande när man fattar beslut som gäller en persons utkomst och hela familjens liv och leverne.
Själv kunde han efter 31 år på företaget gå direkt i pension om ett drygt år.
- Det kan jag göra, så för mig är det ingenting. Men det var inte så menat. Eftersom jag trivs med mitt arbete och vill hela tiden utveckla mig inom det så hade jag nog satt målet åtminstone som 65 år.
Lappvik förlorade sin identitet
För byn Lappvik där de två industrierna varit ett varumärke är situationen dyster.
- När Koverhar då gick i konkurs, plötsligt över en natt, var det ju dramatik. För på en så här liten ort med en så här trygg arbetsgivare så trodde ingen att det var sant. Och då miste Lappvik lite av sin identitet.
Jag tror att något dåligt alltid hämtar något bra med sig. Jag tror därför att den här byn kommer att blomstra på nytt och att det kommer arbete hit.
Lars Westerholm har ändå inte förlorat hoppet.
- Jag har sett den här byn dö sakta men säkert hela tiden efter hand. Tyvärr, arbetsplatserna har försvunnit. Men jag tror att något dåligt alltid hämtar något bra med sig.
- Jag tror därför att den här byn kommer att blomstra på nytt och att det kommer arbete hit. Jag hoppas på det.
Det hölls en rättegång efter konkursen, men alla åtal mot FN-steels ledning lades ner i början av det här året.
Vad som hände i Koverhar och Lappvik har också blivit film.
Närbild besöker orterna och människorna i Lappvik, Dalsbruk och Kaskö i programmet som finns på Arenan från och med söndagen den 11 november klockan 20 och sänds i Yle Fem måndag 12 november klockan 20.00 (repris tisdag 13 november klockan 11).