Pirkko Fihlman har utbildat gråterskor i över tjugo år och för Fihlman handlar det inte enbart om att bevara en gammal karelsk tradition. För Fihlman är gråten, eller gråtsången, helig - ett sätt att vårda sig själv och behandla sina allra svåraste upplevelser och känslor.
Det var Fihlmans man som fick henne att intressera sig för gråtkväden och de har fyllt hennes liv under de senaste tjugo åren.
Gråtsången kräver mod
Fihlman är nu över åttio men ordnar fortfarande kurser i gråtkväden. Gråtkväden är en tradition som hotade bli något av en museal företeelse om det inte hade varit för paret Fihlman.
Pirkko har tillsammans med andra aktiva utbildat närmare tvåtusen personer under sammanlagt tvåhundra kurser i regi av föreningen Äänellä itkijät ry.
– Medieintresset var stort redan vid starten, berättar Fihlman. Folk hittade till kurserna, men ändå krävs det en hel del mod att delta i kurs där du skall skriva och framföra ett eget gråtkväde, berättar Fihlman.
Alla yrkesgrupper är representerade, men de som deltar har oftast tänkt på det länge. Meningen är att deltagaren bär på en sorg och vill bearbeta den, antagligen vet personen själv vad det handlar om, eller så uppenbarar det sig på kursen.
Det kräver att man har förtroende för varandra i gruppen för att deltagarna skall våga blotta sina sorger inför de övriga.
– Sedan försöker alla sätta ord på sin sorg och den texten lär jag deltagarna sjunga ut.
Att både sjunga och gråta inför andra låter kanske oöverkomligt svårt, men Fihlman säger att det finns olika tekniker som kan hjälpa.
– Man skall inte tvinga fram gråten, den finns inom dig och den kommer när den är redo. Förtroendet är viktigast, utan det går det inte.
Femtio år gammal sorg
För Fihlman själv tog det femtio år innan hon var redo att gråta ut sin största sorg. Det var en sorg från åren som krigsbarn i Sverige och framför allt från hemkomsten som blev svår.
Pirkko jämförde sin mor med sin tant i Sverige och detta sårade modern. Pirkko fick aldrig höra av modern att hon gjorde något bra, utan förmanades i stället.
Hon skulle inte tro att hon var något och hon fick heller inte bli “för stolt”. Som barn längtade hon efter godkännande och stöd, men fick det aldrig trots alla sina försök.
– Jag var förvånad att just den sorgen kom upp. Efter att jag hade gjort ett gråtkväde och gråtit ut sorgen kunde jag igen återuppta kontakten med min mor. Vi hade haft det svårt länge och just vid den stunden inte pratat alls under ett års tid.
Fihlman berättar att hon helt enkelt frågade sin mor om de inte skulle kunna vara vänner, att hon inte mera ville bli sedd som enbart en dum dotter som aldrig riktigt gjorde som modern ville.
– Tack vare att vi kunde analysera situationen fick vi sedan ännu tjugo år tillsammans då vi kunde vara nära och jag fick ta hand om henne. Hon blev min närmaste vän då. Den här upplevelsen gjorde att jag förstod hur mycket gråten kan vårda och sköta om människan.
Det är starkt själavårdande att gråta. Först är du inne i sorgen och ser och känner ur bara ett perspektiv, men när du gråtit över något har du fått ut det och kan se på saken från flera olika håll
Modern var uppmuntrande över Pirkkos intresse, inte minst för att modern själv som liten flicka hemma i Karelen fått uppleva gråtkväden som en levande kultur.
När modern för första gången hörde Pirkkos gråtsång konstaterade hon att det lät precis som när hennes egen farmor grät. Pirkko kände sig accepterad på ett helt nytt sätt och fick både kraft och inspiration att börja forska i gråtkvädestraditionen.
Fihlman säger att hon inte haft ord för sin sorg från barndomen eller ens förstått vad hon bar på, och att det var enbart tack vare gråtkvädet som allting fick komma ut.
– Det är starkt själavårdande att gråta. Först är du inne i sorgen och ser och känner ur bara ett perspektiv, men när du gråtit över något har du fått ut det och kan se på saken från flera olika håll.
Filhman sjöng sin första gråtsång 1997 och året därpå ordnade hon den första kursen. Föreningen Äänellä itkijät ry kom till år 2001.
Pirkko poängterar att hon inte är terapeut, men att en gråtkurs kan erbjuda stöd och trygghet för den som vill behandla sina känslor.
– Jorden har många lager och längst ner finns det friska grundvattnet som du kommer i kontakt med och jag tänker att när du gråter är det som om grundvattnet får spruta ut och rena.
Gråten helig
Att gråta bara för gråtens skull är inget Pirkko förespråkar.
– Min mor sade att man inte skall gå runt till alla ställen och gråta eftersom gråten är helig. Om man gör det oförsiktigt kan man dessutom skada en annan människa. Man måste ha omsorg och tanke bakom gråten. Gråten kan framkalla en mycket stark reaktion också hos mottagaren.
Pirkko berättar att hon inte ens talar om gråtkväden om hon inte känner att platsen och tillfället är just rätt.
– Jag lär människor att orden man gråter ut måste vara sanna och betyda någonting. Idag finns det yngre gråterskor som läser om hur man har gjort tidigare och så använder de det gamla gråtspråket som innehåller sådana ord som inte mera har betydelse eftersom vi inte mera förstår språket.
– Om vi bara gör en föreställning av den gamla tidens karelska sånger blir det lite som en teater och den stöder inte känslorna alls. Det kan vara vackert att höra på, men det rör inte vid själen. Jag tror att de yngre gråterskorna inte riktigt heller vågar öppna sig eller lyssna på någon som öppnar sig, för mig är det det viktigaste. Jag är så gammal att jag inte är rädd för att ta upp också svåra känslor, säger Pirkko.
Nästa kurs som Fihlman håller i november är sedan länge fullbokad. Men på våren,16-17.3.2019, finns det en kurs som ännu har platser.
Så här kan det exempelvis låta. Med ett gråtkväde kan man också uttrycka tacksamhet eller glädje.