Josefine Fri har kämpat med att godkänna sig själv nästan hela livet. Josefine Fri är tjock och har tolkat världen utgående från det - en tolkning som inte direkt kan beskrivas som godkännande.
Triggervarning: Artikeln tar upp ätstörningar
I podden Imperfekt berättar skådespelaren Josefine Fri om sitt förhållande till sin kropp, till dejting, filmer och sex. Just dejting och sexliv är delar av livet som hon ser på som extra svåra.
Ett av många exempel är när hon beskriver sitt första förhållande. Hon var 14 och de hade träffats på nätet.
- Han var jättesnygg enligt mig. Jag trodde att han bullshittade mig. Vi träffades, vi klickade snabbt och jag var väldigt kär. Under det första dygnet han var hemma hos mig väntade jag bara på att ett kamerateam skulle hoppa fram och säga “You just got punked”.
Har slutat banta - för första gången sen hon var 11
Josefine upptäckte kroppspositivismen för två år sedan - något som blev en total ögonöppnare för henne. En konkret följd av fyndet var att hon slutade banta - för första gången sedan hon var 11 år gammal.
- Jag har ändå alltid hört att “skönhet kommer inifrån” - bla bla bla - men jag har ändå alltid försökt att bli mindre.
Det var då Josefin var i elvaårsåldern som hon för första gången liksom fick se sin kropp med andras ögon, inte bara med sina egna.
- Förr hade jag bara sett min spegelbild som vilket barn som helst - för att man är nyfiken på hur man ser ut. Men jag märkte att jag såg på mig själv och inte tyckte om det jag såg.
Ingen kommer fram till en smal människa på en bar och påpekar att alkohol är ohälsosamt
Att Josefine var tjock hade ändå varit ett faktum redan tidigare. Hon kommer ihåg att hon fick se sin kurva ovanför genomsnittet då hon besökte näringsterapeuter som nioåring. Fast hon inte kunde förstå vad begreppet ‘normal’ egentligen innebar så fick hon förstå att hon inte var normal.
Ett minne hon har från ett besök hos näringsterapeuten som nioåring var när terapeuten sa åt Josefines mamma att Josefine endast ska äta lättprodukter. Det här tog inte mamman lätt på utan blev förbannad, som Josefine minns det. Hon minns ändå inte att det någonsin sades rakt ut att hon behövde gå ner i vikt.
- Det talades om tallriksmodellen, det sades “hur mycket motionerar hon” - och alltid “hon”. De talade alltid över mitt huvud. Det fanns en oro i rummet.
Ätstörningar
Josefines ätstörningar har kommit och gått längs med livet. Hon beskyller internet för mycket av det, speciellt tumblr och taggen “thinspo”, alltså “thinspiration”. Josefine tittade på bilder av väldigt smala kvinnor och lät sig inspireras av tips på dieter och andra utmaningar.
Nuförtiden handlar inte ätstörningarna lika mycket om att äta lite.
- Nu handlar det mer om hetsätning som också är en ätstörning som man inte heller talar så mycket om.
Den fysiska hälsoaspekten med ätstörningar är en sak. Mentalt är det helt andra saker. Kroppspositivismen, eller -aktivismen, satt senare ord på varför Josefine mådde dåligt.
- Det enda jag visste före jag hittade kroppsaktivism var att det inte går att vara lycklig och tjock. Jag dör hellre än att se tjock ut resten av mitt liv. I den hjärnan blev det inte farligt att banta eller spy, säger Josefine.
“Men det är ju ohälsosamt”
Josefine blir förbannad av att ständigt höra argument om hur ohälsosamt det är att vara tjock.
- Hälsa är inte bara fysisk hälsa - det är också psykisk hälsa. Kroppspositivismen står för att man inte ska hata sig själv så mycket. Min psykiska hälsa har varit otroligt lidande av kroppshets.
Sedan tänker Josefine att det där med fysisk hälsa inte är bundet till ens kroppstyp. Man kan vara ohälsosam och smal eller hälsosam och tjock. Fast Josefine alltså skulle leva hälsosamt skulle hon ändå dömas som ohälsosam bara på grund av utseendet.
- Ingen kommer fram till en smal människa på en bar och påpekar att alkohol är ohälsosamt. Men om jag visar min kropp så undrar någon alltid i kommentarsfältet om jag inte vet att jag är ohälsosam.
Det är fascinerande hur samhället inte fattar nånting.
Josefines förhållande till hälsosam mat har också byggts på så vrickade grunder att själva ätandet av den sortens mat bara blir fel för henne. Det är först på senare år som hon har kunnat äta hälsosamt utan att hata sig själv.
- Det har aldrig utgått från att jag är värd det eller att min kropp behöver det. Det har bara varit utifrån att jag vill gå ner i vikt.
Josefine beskriver sitt förhållningssätt till mat som totalt svartvitt - antingen har hon ätit vad som helst utan att bry sig alls eller så har hon bantat. Då hon inte brytt sig har hon kunnat känna lycka, men bantningen har bara varit mörker.
- Men då har jag vetat att jag i framtiden kommer bli lycklig för att i framtiden är jag smal.
Mycket är bättre men dejting är svårt
Men kroppspositivismen kom in i Josefines liv. Hon började följa konton på instagram där personerna hade kroppar jämförbara med hennes. Hon hittade vänner som delade samma erfarenheter.
Men något skaver fortfarande. Att dejta är bland det värsta Josefine vet.
- Jag är inte öppen för att dejta eller ligga med nån. Jag vet inte ens om jag är intresserad av att ha sex. Jag tror att jag konstant tänker att jag inte kommer att bli älskad.
Josefine tänker sig att de som visar intresse för henne egentligen mest tycker om att någon är kär i dem - att de inte har ärliga intentioner.
Trots att Josefine ju har haft förhållanden där den andra parten på riktigt har älskat henne har Josefine svårt att se det som en motivation.
- Också om de lämnat mig har jag svårt att hitta en annan anledning än att jag är tjock eller att de skämts över mig.
Delar inte sina erfarenheter
Enligt Josefine blir det också svårt att tala om sina upplevelser om sex tillsammans med hennes smalare vänner. Snacket sker liksom på olika frekvenser och vissa upplevelser kan aldrig förstås av den andra sidan.
- Saker som att vara för tung, att inte vara tillräckligt rörlig, att han ska se min kropp från vinklar som inte är jättesnygga - att han ser alla mina bristningar, allt fett - allting syns så tydligt och så nära.
Den här självmedvetenheten kommer också i vägen för att kunna känna sig avslappnad och kunna njuta. Det bristande självförtroendet kan också sudda ut vissa gränser på en dejt.
- En del av mig är rädd för att jag inte ska kunna säga nej. Jag måste ju vara tacksam att jag blir erbjuden att någon ändå vill ligga med mig. Tack vare kroppsaktivism är det många tjocka som har kunnat lära sig att säga nej.
Blev salig av Girls
I HBO-serien Girls får tittaren följa med huvudpersonen Hannahs sexliv och förhållanden. Skådespelaren bakom Hannah, Lena Dunham, är ganska ensam om att ha sådana roller med tanke på att hennes kropp inte passar in i Hollywoodnormen.
- Jag minns att jag blev helt salig av att se hennes kropp bli porträtterad i det sammanhanget. Dessutom med en jättesnygg man - Adam Driver.
Josefine försöker i allmänhet hålla en distans till hur hon ser på film och serier. Hon försöker intala sig att det inte är verklighet när oftast smala och vita människor tillåts ha romanser. Samtidigt märker hon ändå hur illamående hon blir av att inse att hon aldrig kan jämföra sitt liv med livet på filmen, trots att Josefine är väl medveten om hur branschen fungerar.
På instagram skrev Josefine att "det är en revolution att jag ens ligger med människor"
Josefine tror att hennes och andra tjocka människors synsätt på världen kunde bli ljusare om variationen bland kroppstyper i film och TV skulle vara större. Hon tror också att smala människors bild av tjocka personer kunde få en uppdatering.
Varför är de flesta smala på film?
I podden Imperfekt har vi talat med en representant för film- och TV-branschen som förklarar hur det kommer sig att kroppstyperna oftast är smala bland huvudrollsinnehavare. Hör det svaret och Josefines berättelse i sin helhet i veckans två avsnitt om ämnet.
Har du en berättelse du vill dela med dig av, eller något intressant att säga? Hör av dig till my.tengstrom@yle.fi eller axel.brink@yle.fi.