År 2014, som adertonårig student lämnade Mathias Uutela Karleby för studier i Helsingfors. I dag, fyra år senare bor hen tillsammans med två vänner i Alpbyn, där hen njuter av ett första boende helt med lugn och ro att bland annat skriva berättelser och lyrik, spela videospel och läsa böcker.
I dörren till deras boende möter mig en lång, leende, mörkhårig person med en vänlig öppenhet och humor i blicken. I mina ögon en sportig, snygg ung man, men jag har redan förstått att Mathias vill att man använder pronomen hen.
Medan Mathias visar mig runt i hemmet följer två katter oss hela tiden i hälarna. De är egentligen kämpisarnas, men har blivit lite som Mathias katter också, skrattar hen.
Vägen in i regnbågsverksamheten
Mathias kom ut som homosexuell till sin mamma strax före hen flyttade från Karleby. Att sedan som studerande - först vid Hanken -hamna ”in i skåpet" igen kändes märkligt.
Mathias var med i Amnesty. Men hittade så de finskspråkiga kvällarna för regnbågsunga, som Heseta (Helsingin seudun Seta) och Helsingfors stads ungdomstjänster ordnar vid det som i dag kallas Happi Pride i Sörnäs.
Ledarna som Mathias mötte under kvällarna var socionomer till sin utbildning. Det inspirerade hen att byta från Hanken till studier i socionomi, eftersom hen upplever att hens plats är där hen kan möta och handleda människor.
Nu går många av Mathias kvällar åt till att själv fungera som ungdomsledare för regnbågsunga under de finskspråkiga och svenskspråkiga kvällarna vid Happi Pride i Sörnäs. Före hen hittade hit har hen endast sett sig själv som en del inom en sexuell minoritet, men:
- Plötsligt hade det här med att vara icke-binär blivit mer viktigt för mig än att vara homosexuell.
Som icke-binär känner Mathias sig inte ha någon könstillhörighet, hen är varken en han eller en hon. Bland annat har det att göra med utseende och gester där maskulint och feminint blandas och Mathias säger att det har varit svårt att gå ut med ett:
- Hej här är jag och jag tänker ha skägg men jag tänker inte vara man.
Det är inte frågan om en yttre reaktion, utan något som kommer inifrån, påpekar Mathias. Det är hens allra innersta identitet som hen vill uttrycka och visa att den varken bör döljas eller tryckas ner.
Samtidigt strävar icke-binära inte alls efter att slopa pronomen ”hon” och ”han”. Men för egen del skulle Mathias önska att folk orkade komma ihåg att kalla hen för just det, hen.
Är man osäker på vad någon vill kallas, är bästa sättet att helt enkelt höra sig för vad personen vill bli kallad, påpekar Mathias. De flesta är positiva, men det att det efter ett tag är alltför lätt att glömma bort tilltalsordet, det önskar Mathias att inte skulle ske.
Könsidentitet och sexualitet som krockar
Mathias känner nu att hens sexualitet och könsidentitet krockar lite. Detta med att vara någonting annat än en man eller en kvinna, det kanske är något som inte är så begripligt för alla homosexuella heller och någonting de ens respekterar, säger hen.
Det finns mycket transfobi i homokulturen, speciellt i dejtingkulturen. Det kan kännas svårt att gå ut med att man är en hen när man träffar en potentiell ny partner, åtminstone inte innan man fått ett hum om hur medveten personen är, säger Mathias.
