År 1951 kunde man i Kotiliesi läsa om Tomaskorset, en urfinsk, från början karelsk tradition, framvuxen bland rökpörtenas invånare i den förlorade delen av Finland! Men så var det inte. De ursprungliga Tomaskorsen tillverkades av skomakaren Anton Dahlström i Vesterkalax by i Korpo.
Har du ett Tomaskors hemma? Då skall du ta väl vara på det! De vackert snidade korsen är tyvärr sköra och inte så lätta att ersätta om de går sönder.
De från början åboländska korsen tillverkas nu bl a av finsnickare i Siilinjärvi och Raumo.
Professor emerita Ulrika Wolf-Knuts berättar gärna om det traditionella Tomaskorset, som i många familjer fortfarande tas fram på Tomasdagen 21 december.
Korset har haft sin givna plats både i hennes barndomshem och i det egna hemmet. Som folklorist intresserar hon sig för korsets historia, som har sina intressanta vindlingar.
Kors vid gödselstack
- Seden att sätta upp kors i jultider har varit vanlig i hela kristenheten sedan länge. Carl von Linné skriver t.ex. på 1700-talet om att han sett kors uppsatta vid en gödselstack på en bondgård.
- Det kan ju verka litet konstigt, men då skall vi komma ihåg att gödseln var av största betydelse för jordbruket. Den, som allt annat värdefullt, behövde beskydd när vintermörkret tog över.
Kors sattes upp på grindar, på gårdstun eller förstukvistar för att hålla onda makter borta. Man föreställde sig att dessa var speciellt aktiva i jultider, då ju deras fiende, Jesus, firades.
Man känner till traditioner med julkors runt omkring Östersjön. I Österbotten finns ju t.ex. Lappfjärdskorset.
Mästerstycke i snideri
De flesta gårdskorsen förr var ganska enkla, men Tomaskorset är ett mästerstycke i snideri och något som det tar lång tid att förfärdiga.
Hur kom det sig att det ur de enkla gårdskorsen utvecklades så vackra prydnadsföremål? Det har vi en Korposkomakare och en driftig Åbodam att tacka för.
- Skomakare Anton Dahlström bodde i Korpo, i Västerkalax by. Kundkretsen var inte riktigt tillräckligt stor för en skomakare, så han behövde något annat arbete vid sidan om.
- Det naturliga skulle ju, för en skärgårdsbo, ha varit att fiska, men Dahlström var halt. Så han började snickra i stället, bl.a. kors att sättas upp på Tomasdagen, som inledning på julfirandet.
Ulrika Wolf-Knuts, som har forskat i hur det gick till berättar att en dam ur de borgerliga kretsarna i Åbo, Evy Granit, någon gång på 1920-talet kom att se ett av skomakarens kors och bli förtjust, trots att korsen då var ganska enkla.
Populära i Åbo
Hon hade rötter i Korpo och var engagerad i olika välgörenhetsprojekt och ville antagligen hjälpa upp familjens Dahlströms svaga ekonomi. Hon kom på att korsen, om de skulle göras ännu vackrare, kunde säljas till Åbofamiljer.
Så hon och skomakare Dahlström hjälptes åt att skapa det sedermera berömda Korpokorset, med alla dess vackra lockar och öglor.
- De blev mycket populära i Åbo. Evy Granits mans var lektor vid Åbo Akademi, själv var hon ivrig körsångare och Martha, så tillsammans hade de ett stort kontaktnät. Deras vänner och bekanta köpte gärna de fina korsen och många skickades som julgåvor till släktingar och vänner.
- Man vet att i Korpo tillverkade Tomaskors har nått familjer i bl.a London, Paris och olika orter i Sverige och USA.
Det finlandssvenska blir finskt
Under 1930-talet skrev många finlandssvenska tidningar om det fina Korpokorset.
Tack vare att korsen såldes också i en handarbetsaffär i Åbo, Pirkko, blev också den finskspråkiga pressen intresserad.
Kotiliesi gick ut med en nytolkning när man i den tidningen kunde läsa om en urfinsk, från början karelsk tradition, framvuxen bland rökpörtenas invånare i den förlorade delen av Finland!.
- Ja, man kan faktiskt säga att man på finskt håll annekterade den finlandssvenska traditionen. Men det var på sätt och vis förståeligt. Det hade nyligen varit krig och behovet att understryka och föra fram allt det som var gott i det äktfinska var viktigt.
- Så förvandlades då en finlandssvensk ’uppfinning’ till ett urfinskt traditionsföremål.
Numera tillverkas Tomaskors av bl a Heikki Niskanen med finska yrkesbeteckningen vuolumestari (ung. finsnidarmästare) i Siilinjärvi och Marko Parikkala i Raumo.
Båda hantverkarna snider sina kors av asp, det träslag som är lättast att snida i och som också ger de hållbaraste korsen.
Tomas, den tvivlande aposteln
Enligt gammal sed inleddes julen i svenska riket med aposteln Tomas’ dag, dvs 21 december, som fram till 1772 var en helgdag.
Tomas var enligt Johannes-evangeliet den lärjunge som hade svårast att förstå att Jesus hade uppstått – han måste få känna på såren i Jesus’ händer och fötter för att kunna tro på det.
Tomas tvivlaren kallas han därför och är ett helgon och ett identifikationsobjekt, som vi skulle säga med dagens vokabulär, för alla som kämpar med tvivel.
Folktraditionerna kring Tomasdagen är litet motstridiga. I allmänhet ansågs att Tomasdagen inledde julfreden.
Men samtidigt måste det ha gått riktigt livat till eftersom det här var dagen då det på Anna-dagen den 9 december bryggda julölet skulle avsmakas.
Tomasdagen var på många håll också en marknadsdag. Tomasmarknaden i Helsingfors anspelar på den traditionen. På många håll var det också dagen då julkärvarna sattes upp, med mat åt småfåglarna.
På juldagsmorgonen, strax innan julottan i Radio Vega, samtalar professor emerita Ulrika Wolf-Knuts med redaktör Hedvig Långbacka om Tomaskorset. Radio Vega 25.12 kl 7.50.