De väldiga stenstatyerna på Påskön i Stilla havet har i snart 300 år förbryllat upptäckare, forskare och hela världen. Nu tror experter att de har svaret på frågan varför statyerna står just där de står.
Påskön, eller Rapa Nui, ligger i södra Stilla havet och tillhör Chile. Då den förste europeiske upptäckaren, holländaren Jakob Roggeveen, besökte ön påskdagen 1722 hade den redan varit bebodd i hundaratals år.
Ända sedan "upptäckten" för snart tre sekler sedan har omvärlden fascinerats av öns hundratals gåtfulla stenstatyer, som kan vara upp till tolv meter höga och väga 75 ton.
Det har tidigare kunnat konstateras att statyerna, även kallade moai, började resas på 1200-talet. De flesta står i närheten av strandlinjen. Men varför de står just där har inte kunnat fastställas.
I tidigare hypoteser har man utan desto mer ingående spekulation kopplat samman maoi med öbornas ritualer. Men en grupp antropologer från Binghamton University i New York tror sig nu veta att tillgången på vatten påverkat placeringen.
Forskarna har analyserat de stenplattformar, ahu, som många av statyerna står på. De har även kartlagt Påsköns övriga resurser - områden med odlingsbar jord, platser där det bedrivits fiske, samt tillgången till färskvatten.
Hästarnas dryckesvanor var till hjälp
Det finns inga floder på Påskön, och heller inga tecken på att öborna tagit sitt dricksvatten från de små sjöarna. Men regnvatten sipprar ner genom berggrunden och lagras i akviferer, för att sedan strömma ut i havet.
Längs öns kust uppstår på så vis bassänger med bräckt vatten. Forskarna kunde se hur hästar gick ner till stranden för att dricka. Det är också belagt i källorna att Påsköns urbefolkningen både drack bräckt vatten och konstruerade brunnar.
Forskarnas slutsats, som publiceras i vetenskapstidskriften Plos One, är att Påsköns forna invånare uppfört plattformerna och rest statyerna på ställen där det gått att snabbt släcka törsten.
- Varje gång vi såg stora mängder sötvatten, såg vi också jättelika statyer. Det var så förutsägbart att det kändes löjligt, tycker professor Carl Lipo.
Enligt vissa bedömare ledde kampen om Påsköns knappa resurser till blodiga strider mellan invånarna. Professor Lipo menar att det finns få bevis för det. Han anser tvärtom att spåren vid stenmonumenten tyder på samarbete, interaktion och tävlan mellan de olika byarna.
- Allt som skapar sammanhållning ger en styrka och hjälper en att överleva. Jag tror att det är hemligheten med Påskön.
Men alla forskare är inte lika övertygade. Jo Anne Val Tilburg, expert på Påskön vid University of California i Los Angeles, säger att vattensamlingarna knappast haft så pass stor betydelse för plattformarnas läge som Lipo vill göra gällande.
Källa: The Guardian