Skenet kan bedra när det gäller hur välmående våra sjöar är i Nyland. Klart vatten är inte längre en indikation på lägre halter kvicksilver. Det visar en färsk rapport där man tagit prover från abborrar.
Tidigare har man utgått ifrån att grumliga vatten, det vill säga de som har hög humushalt eller är humösa, också har högre halt kvicksilver.
Rapporten från Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland visar ändå att det här är falskt.
Man har samlat ihop abborrar från sjöar i Nyland och mätt nivåerna av kvicksilver hos dem.
- Nu har det visat sig att vi har humösa vatten där halterna kvicksilver är väldigt låga. Vi har också klara vatten som är underbara att simma i som har väldigt höga halter, berättar överinspektör Jaana Marttila från NTM-centralen.
Hon försäkrar ändå om att det inte finns någon orsak till rädsla. De nivåer man utgår ifrån är såpass låga att de inte har någon direkt inverkan på människan.
- Det är väldigt få sjöar där halterna överskrider gränsvärdet för mat. Rekreationsfiske och att simma ska nog gå bra. Jag vet inte om jag skulle gå så långt som att dricka sjövattnet, säger hon.
Den nivå man utgår ifrån i naturen är 0,2 milligram per kilogram. När det gäller vad som är hälsovådligt i föda är det 0,5 milligram.
Stora kast mellan fiskarna
Då man kollar på resultaten är ändå variationerna fiskar emellan väldigt stora.
I Molnträsket i Sibbo, där medeltalet av kvicksilverhalter hör till de högsta bland de undersöka sjöarna, så finns det verkligt stora kast.
Hos en individ har man uppmätt 1,36 milligram per kilo medan man hos en annan uppmätt 0,08.
Vad orsaken är till de stora variationerna kan Marttila inte svara på.
- En orsak kan vara att fiskarna växer på olika sätt. En annan att antalet fiskar som vi undersökt per sjö är också väldigt litet. Det kan bero på slumpen, eller något annat. Det är en orsak till varför vi vill fortsätta den här studien, berättar Marttila.
Fortsätter med forskningen
I Lojo överskrids gränsen på 0,22 milligram i sju av de undersökta sjöarna. Endast Patamo har dock ett medeltal som motsvara gränsen för födointag, det vill säga 0,5 milligram per kilo.
I Kullasjön i Raseborg är medeltalet 0,31 milligram och i Bruksträsket i Ingå 0,26 milligram.
Förutom att man undersökt drygt 40 sjöar så valde man också att ta en titt på Gennarbyviken som huvudsakligen hör till Raseborg men sträcker sig till Hangö. Där blev ändå medeltalet 0,16 milligram, alltså under gränsvärdet.
Rapporten bygger på undersökningar gjorda under åren 2016-2018. Man har ändå mätt halter från abborrar i Nyland redan tidigare och fått liknande resultat.
I en rapport från 2016 konstaterar man att nivåerna varierar drastiskt fiskar emellan men att man inte kan dra några slutsatser på grund av det begränsade antalet undersökta sjöar. Därför valde man att fortsätta med forskningen.
Vid Helsingfors universitet håller man som bäst på att undersöka 12 andra sjöar enligt samma princip. Strävan är att fortsätta med att mäta kvicksilverhalterna hos fiskar och utreda flera sjöar.
Tar gärna emot fiskar
Att samla ihop fiskar för forskningen är ändå vädligt arbetsdrygt och NTM-centralen har därför tagit hjälp av frivilliga.
- Vi är väldig tacksamma över att vi fått hjälp av hobbyfiskare, pimpelfiskare och stugägare som bidragit med abborrar, berättar Marttila.
De tar fortfarande gärna emot fiskbidrag till forskningen ifall någon känner sig hugad.
- Det är bara att kontakta oss på NTM-centralen i Nyland. Vi förvarar dem i frysen tills de kan undersökas, berättar hon.
Riskområde i Noux
Nivåerna inom Nyland är som sagt låga trots stora variationer. Marttila kan ändå peka på några riskområden.
- Vattendrag som tidigare varit försurade, till exempel i Noux i Esbo och vid Kisko på gränsen mellan Nyland och Egentliga Finland, har det hittats flera sjöar där fiskarnas kvicksilverhalt är hög.
När det gäller områden som Noux som är naturskyddsområde så kommer belastningen någon annanstans ifrån än från närmiljön. Men i många sjöar beror de höga halterna på jordbearbetning.
Vägbygge en stor orsak
För att minska på belastningen av naturen önskar Marttila att man skulle vara skonsam med våra skogar.
- Skogsavverkning och dikning får jordmånen i rörelse. Regn kommer då åt att påverka jordmånen och humus och ämnen som binder kvicksilver sköljs ut i vattendragen, förklarar hon.
Särskilt byggandet av nya vägar i skogen har stor inverkan.
- Det är viktigt att överväga ifall alla vägar är nödvändiga att bygga, säger hon.