Haneen Jameel har levt i Finland i några år och den finska kulturen har nu smittat henne. Svenska Yles nya kolumnist har sina rötter i Irak och skriver om vardagen, potatis, lax och kollektivtrafik i Finland.
Som om en droppe bläck hade fallit i havet och med en gång spridits ut över dess yta!
Jag skulle aldrig ha trott att den finska kulturen en dag skulle komma att bli en del av mitt liv och mitt tänkande. Om jag ser till mitt sätt att tänka och agera på offentliga platser inser jag att det verkar ha gått så.
I en artikel som jag skrev kritiserade jag finländarnas blyghet och inbundenhet. På bussen och på tåget undviker man att slå sig ner bredvid någon annan.
Men det som till en början kändes mycket märkligt har färgat av sig på mig: hellre står jag i gången under hela resan än stör någon genom att slå mig ner bredvid den.
Om jag blir tvungen att sätta mig bredvid någon byter jag plats så fort någon annan stiger av.
Jag kommer att tänka på det gamla arabiska talesättet: ”När du lever hos ett annat folk i fyrtio dagar är du redan en del av det.”
Haneen Jameel
Det samma gäller irakiska och muslimska fester. Förr väntade jag otåligt på festerna och ritualerna. Här i Finland hör de inte riktigt till mitt liv. Jag köper inte längre nya kläder för varje fest, och jag går inte heller till frisören för att fixa till håret.
Jag saknar inte ens de söta delikatesserna som min mamma alltid dukade fram på helgerna, eller de traditionella rätterna som serveras på alla irakiska fester.
Gillar plötsligt potatis
Idag väntar jag på och firar olika finländska fester – fester som för några år sedan var totalt främmande för mig. Jag har börjat tycka om potatis och lax i olika former.
För tre år sedan kunde jag knappt få ner en tugga potatis! Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle få för mig att äta smör, men nu hör smöret till basvarorna i mitt kylskåp.
Min kärlek till bastubad är också något för sig. Jag anser att bastun är det mest fantastiska och geniala i den finländska kulturen. Jag älskar att basta - i synnerhet i samband med att simma.
Även om det är kallt i sjön och i havet njuter jag något otroligt av att bada. (Jag har inte provat på vinterbad. Också en vanlig sommardag känns det som om kylan i vattnet skulle kunna få mina blodådror att frysa till is.)
Vad beträffar mitt sätt att tänka tror jag att jag idag ser saker och ting ur en lite annan synvinkel. Jag vet inte i hur hög grad det beror på den finländska kulturen eller om det har att göra med min långa flykt från Irak till Finland – men båda två har satt djupa spår i min identitet.
Även om jag inte bott särdeles många år i Finland känner jag mig som en helt annan människa idag – mer mogen och erfaren än den Haneen som bodde hos sina föräldrar i Irak. Det här konstaterade också en av mina vänner.
Hen frågade mig om råd i ett ärende som hen tyckte var ett stort problem medan jag tyckte att det var en bagatell. När jag sade det rent ut blev hen förgrymmad.
Jag har en arabisk-muslimsk bakgrund och jag skulle givetvis vilja bevara kära delar av den.
Haneen Jameel
Jag har börjat oroa mig för att jag så småningom kommer att förlora mina gamla vänner: först gör jag en arg som går på om fosterländskhet, sedan en annan som gör en höna av en fjäder.
Jag har också gjort min pappa arg genom att säga att jag var förgrymmad på Gud eftersom han låter kriget dra fram över mitt hemland – om Han är allsmäktig varför stoppar Han då inte kriget?
Pappa blev förbannad och slog luren i örat på mig. Förr skulle jag aldrig i livet ha vågat ifrågasätta någonting som har att göra med Gud och religion. Man pratar helt enkelt inte om sådant.
Mina ord gjorde också mamma arg.
Diskussioner om seder och bruk
Strax efter att jag kom till Finland fick jag en stödfamilj. Det gjorde det givetvis lättare för mig att anpassa mig och integrera mig i det finländska samhället.
Vi förde många diskussioner om kultur, religion, samhälle och politik, och på så sätt lärde jag mig förstå kulturen och samhället i mitt nya hemland. Våra olika synsätt stod klara med det samma.
Alla som kommit till Finland har inte haft samma möjligheter som jag, och deras tänkesätt har knappt förändrats alls. (Jag talar nu om ett fåtal av mina bekanta, jag vill inte dra alla över en kam.)
När jag besöker dem känns det som om jag var tillbaka i Irak. Till och med inredningen och färgerna är som hemma i Irak. Givetvis känns det hemtrevligt, men samtidigt ångestskapande att inse att vi tänker olika i så många frågor.
Det känns stört omöjligt för oss att komma överens, och ibland kan ordväxlingen bli rätt hetlevrad.
Öppen för det nya utan att glömma det man kommer från
Min personliga åsikt är att man bör vara öppen gentemot kulturen i det land man valt att bosätta sig i – även om man omhuldar och vårdar sin egen kultur.
Det förutsätter givetvis en balansgång, men det är dödsdömt att se den ena kulturen som förmer än den andra. Den finländska och den irakiska kulturen är sinsemellan så pass olika att det inte är någon vits att låta dem tävla mot varandra.
Ibland kan jag bli rädd för hur mycket den finländska kulturen inverkar på mitt liv.
Jag har en arabisk-muslimsk bakgrund och jag skulle givetvis vilja bevara kära delar av den.
Hur skulle mitt liv se ut om jag kommit till Finland med min familj och inte lärt känna min stödfamilj? Hur hade det inverkat på min personlighet och min syn på den finländska kulturen?
Skulle jag ha avvisat den? Skulle jag vara nedlåtande gentemot den? Eller skulle jag hålla mig på respektfullt avstånd utan att anstränga mig för att komma den nära in på livet – så som en del invandrare har valt att göra.
Eller skulle jag också då plocka russinen ur bullen och göra dem till en del av min kultur?
Jag kommer att tänka på det gamla arabiska talesättet: ”När du lever hos ett annat folk i fyrtio dagar är du redan en del av det.”
Förfäderna visste vad de talade om.
Haneen Jameel är journalist, bosatt i Finland och uppvuxen i Bagdad och Tikrit i Irak.
Läs mer om henne, journalistikstudierna och teaterdrömmarna här.