Både regeringspartierna och oppositionen tävlade på onsdagen i riksdagen i konsten att betona vikten av en fungerande äldreomsorg. Men då oppositionen kräver ett bindande krav på minst 0,7 vårdare per åldring, tycker regeringen att problemen visar att vårdreformen behövs.
Alla partier hade läst nyheterna om problemen inom äldreomsorgen noggrant. De brister som uppdagats i Esperi Care räknades upp gång efter annan.
Alla partier underströk också vikten av fungerande äldreomsorg. Sällan har den åldrande befolkningens gärningar som fostrare av nästa generation och byggare av Finland lovsjungits lika flitigt som i riksdagsdebatten.
Alla krävde också fler vårdare per åldring och bättre övervakning av de instanser som anordnar vården.
En mycket allmän åsikt i riksdagen var att det behövs en äldrevårdsombudsman.
På basen av dagens repliker kunde man tro att finländarna har valt sina mest empatiska människor till riksdagen.
Det är förståeligt. Nästa riksdagsval står för dörren och alla vill profilera sig inför väljarna.
Men slutsatserna av problemen och farhågorna gick brett isär.
“Vårdarna räcker inte till”
Regeringen inledde med att försöka dra mattan under oppositionens lösningsmodell. Familje- och omsorgsminister Annika Saarikko (C) sade att tiden är för knapp.
Enligt henne har Justitieombudsmannen konstaterat att tiden inte räcker till för att behandla ett bindande krav inom äldreomsorgen före valet.
Det argumentet tyckte oppositionen var bara bortförklaringar.
Både Annika Saarikko och finansminister Petteri Orpo (Saml) lyfte fram en oro för att högre krav på vårdare i åldringshemmen skulle tömma hemvården på personal.
Enligt Annika Saarikko skulle ett krav på 0,7 vårdare per åldring omedelbart kräva 4 200 vårdare till.
Sådana mängder vårdare finns enligt henne inte. Särskilt som många vårdare kommer att gå i pension under de närmaste åren.
“Giriga aktieägare är problemet”
Sanna Marin (SDP) som vikarierar sjukskrivna Antti Rinne som partiordförande krävde att inget företag ska få hålla Finlands riksdag som gisslan.
Som många andra oppositionspolitiker ser hon de stora vårdbolagen som boven i dramat. Det är ofta omöjligt att spåra deras ägare, och de ansiktslösa ägarna har lätt att kräva vinst utan ansvar.
Maria Guzenina (SDP), som är den första som har skrivit under interpellationen och som har föreslagit motsvarande vårdarbemanning redan tidigare, påpekade att man inte kan tygla girighet med bara välmenande rekommendationer.
Anna-Maja Henriksson (SFP) sällade sig till dem som krävde bättre övervakning med argumentet att intern övervakning inom branschen inte fungerar.
Regeringen: Vårdreformen är lösningen
Regeringspartiernas representanter å sin sida påpekar att dagens kommuner verkar oförmögna att sköta äldreomsorgen.
Också många av de kommuner där oppositionspolitiker som nu kräver bättre bemanning är fullmäktigeledamöter har för få anställda inom äldreomsorgen.
Annakaisa Heikkinen (C) för som övriga representanter för regeringspartierna fram att vårdreformen skulle skapa landskap som har större muskler än enskilda kommuner att sköta upphandling och övervaka att vården fungerar.
Det övertygar inte oppostionen. Bland annat Sanna Marin (SDP) och Pekka Haavisto (Grön) konstaterade att vårdreformen inte hämtar någon lösning.
Samlingspartiets ståndpunkt fortfarande oklar
Gång på gång krävde oppositionen tydliga svar av Samlingspartiet på hur hög det tycker att personaldimensioneringen borde vara.
Men svaren förblev otydliga.
Samlingspartiet med Petteri Orpo i spetsen skulle helst skjuta hela frågan på framtiden genom att lösa problemen med en ny äldrevårdslag under nästa valperiod.
Hannakaisa Heikkinen (C ) föreslog att man i stället för ett vårdarkrav ska utveckla en nationell vårdbehovsmätare för att man ska kunna rikta resurserna inom äldreomsorgen rätt.
Också det skulle skjuta problemet på framtiden.
“Skenheliga beskyllningar”
Gång på gång beskyllde regeringspartiernas politiker oppositionen för skenhelighet. Äldrevården har varit bristfällig i åratal.
Också de partier som nu är i opposition har haft svårt att hitta pengar till att förbättra den då de har suttit i regeringen.
Det är pudelns kärna. Alla har vetat att det skulle behövas mera pengar till äldrevården. Men ingen har hittat dem i ett läge då Finland dras med ett underskott i statsfinanserna.
Oppositionen kan pressa regeringen till snabba handlingar medan regeringen gagnas bäst av att i första hand göra reklam för de reformer de vill få igenom i riksdagen och i andra hand skjuta alla lösningar på framtiden.
Riksdagen debatterade på onsdagen oppositionens interpellation om äldreomsorg som riksdagen röstar om på fredagen.