I folkmun talar man om adrenalinkickar, en känsla som uppstår när man möter sina rädslor eller utsätter sig för fara. För vissa kan handla om att tala inför publik eller att köra bil i hög hastighet, för andra krävs det en ännu starkare upplevelse för att trigga en adrenalinkick, till exempel ett fallskärmshopp.
Susan Hammarström funderade i nästan 20 år innan hon för två år sedan bestämde sig för att prova på fallskärmshopp. Efter det första hoppet var hon fast och är numera medlem i en fallskärmsklubb i Vasa.
Tidigare har hon kört motorcykel och provat på street race, men det var ändå inte i huvudsak jakten på adrenalin som fick Hammarström att överväga fallskärmshopp.
– Jag ville egentligen bara prova på någonting nytt, berättar Hammarström.
Fungerar som terapi
Det bästa med att hoppa fallskärm är, enligt Hammarström, att känna det fria fallet och farten som uppstår innan man utlöser fallskärmen.
– Du glömmer bort allt annat och koncentrerar dig bara på vad som händer här och nu, vilket är både avslappnande och fungerar som terapi.
För vissa handlar det om att övervinna rädslor och att vinna över sig själv, berättar Hammarström.
Hammarström hade tidigare själv en släng av höjdskräck, vilket bidrog till att hon funderade flera år innan hon bestämde sig för att prova på fallskärmshopp.
Flitig fallskärmshoppare
Hammarström har under de senaste två åren hunnit med runt 150 fallskärmshopp, vilket berättar ganska mycket om hur inbiten hon blivit i sin fritidssyssla.
Det första hoppet har hon dock inga starka minnen av.
– Man koncentrerar sig så mycket på vad man ska göra att man inte hinner tänka på något annat. Man funderar bara på hur man ska klättra ut ur flygplanet och exakt vad man ska göra, berättar Hammarström
Den kalla vintern i Finland gör att det inte går att hoppa fallskärm året runt, men det har inte stoppat Hammarström. I vintras åkte hon till Spanien för att kunna utöva sin hobby.
Känns fortfarande spännande
Hammarström påstår att adrenalinkicken inte blir mindre efter att man fått det första fallskärmshoppet överstökat. Enligt henne var det andra hoppet mest skrämmande, eftersom man redan vet vad man har att vänta sig.
– Man vet hur det kommer kännas när man tar upp flygplansdörren och känner vinden i ansiktet och man vet hur det kommer kännas när man hoppar ut.
Varför hoppa fallskärm?
Adrenalinkick i all ära, men det är inte bara adrenalinet och ruschen som Hammarström har hittat i sitt fallskärmshoppande.
Mycket av det hon får ut av att hoppa fallskärm kommer från gemenskapen och samhörigheten som tycks vara karakteristiskt för fallskärmshoppare.
– Alla jag träffat som håller på med fallskärmshopp är trevliga och har en bra humor, också när jag hoppade fallskärm i Spanien kände jag mig som hemma, vi är som en enda stor familj.
Hammarström berättar att ibland om väderförhållandena inte tillåter fallskärmshopp kan klubbens medlemmar sitta och dricka kaffe eller diskutera och umgås tillsammans.
Positivt bemött
Trots att fallskärmshopp inte är en helt riskfri hobby har Hammarström ändå mötts av positiv respons från både släkt och vänner.
Hammarström berättar att de flesta tycker att det är roligt att hon har hittat en fritidssysselsättning som hon själv njuter av.
En biologisk funktion
Vad är det egentligen som händer i kroppen när man står i ett flygplan, tusentals meter uppe i luften, och bestämmer sig för att hoppa ut?
– Det som rent biologiskt händer är att det utlöser en kraftig rädsla, vilket aktiverar det sympatiska nervsystemet, berättar Otto Knutar, överläkare i endokrinologi.
När det sympatiska nervsystemet aktiveras blir blodcirkulationen snabbare, blodtrycket stiger och det flödar mera blod till musklerna. Kroppen förbereder sig för att fly.
I praktiken är det inte bara adrenalin som utsöndras vid en adrenalinkick, utan en massa andra hormon också, dels i kroppen, dels i hjärnan. Det blir en storm av alla dessa som vi kallar för adrenalinkick.
Enligt Knutar är det ändå känslan efter själva hoppet som man mår bäst av. Då aktiveras det parasympatiska nervsystemet.
– När allting är över så kommer lyckokänslan; man har överlevt. Det är kanske det som de här personerna är ute efter. Att man först utsätter sig för fara och sedan övervinner det.
Enligt Knutar är det en viss personlighetstyp som jagar adrenalinkickar.
– Dels är det människor som är riskbenägna, men även människor som har ett kontrollbehov och som ändå vill övervinna sig själv. Definitivt en viss personlighetstyp.
Fallskärmshopp – en psykologiskt skön upplevelse
Enligt Kaj Björkqvist, professor i utvecklingspsykologi, kan ett fallskärmshopp eller en adrenalinkick vara en psykologiskt skön upplevelse.
– Man slutar tänka i det ögonblicket man hoppar. Man bara är, man bara upplever, säger Björkqvist.
Björkqvist drar paralleller till mindfulness, som handlar om att leva här och nu utan att tänka för mycket.
Vi tänker för mycket
– Det som vi människor mest lider av är att tankarna snurrar hela tiden och vi kan inte stoppa dem. Man tänker på dåtid och framtid, men man är inte här och nu och upplever med alla sinnen.
Vad som krävs för att man ska kunna sluta tänka är individuellt, menar Björkqvist.
– För vissa kan det räcka med att man sätter sig på en sten vid stranden och tittar på vågorna. För andra krävs det en stark upplevelse, någonting som tar hela ens uppmärksamhet, till exempel ett fallskärmshopp.
Kan hjälpa höjdrädda
Björkqvist menar att det bästa sättet att komma över fobier, som exempelvis höjdskräck, är att utsätta sig själv för dem.
– Att kunna övervinna sig själv och ta steget som man är rädd för, tror jag är bästa terapin för fobier. Desensitisering kallas det.