Författaren Kjell Westö anser att det är ett viktigt prejudikat att Tua Forsström som första finlandssvensk blir ledamot i Svenska Akademien.
Vad tänkte du när du hörde att det är Tua Forsström?
- Min första reaktion var helt enkelt, åhå! Det var överraskande och jag såg det på nätet som säkert så många andra, säger Kjell Westö.
Varför var det just Tua Forsström som blev ledamot tror du?
- Det finner jag nog på många sätt helt logiskt. För det första, hon är en enormt stor poet. Hon är en av våra allra finaste författare.
- Och sen på ett mera pragmatiskt, konkret plan så är det ju så att Svenska Akademien har det skandalkantade året och allt som har hänt, så har de ett väldigt underskott på kvinnliga ledamöter.
Vad skulle du säga att kännetecknar Tua Forsström litterärt?
- För mig är hon helt enkelt en stor poet. Jag har läst hennes diktsamlingar sedan jag var ung pojke. Hon har en helt egen röst och jag personligen, eftersom jag gillar hennes poesi jättemycket, tycker att det är alldeles rätt. Ofta skrivs också internationellt om hennes storhet som poet och författare.
Du har själv nämnts som ett möjligt namn i Akademien, varför har det tagit så här länge innan en finlandssvensk blir ledamot i Svenska Akademien?
- Det är absurt att det har tagit så här länge. Vi kan inte gå tillbaka till Gustaf den tredjes tid och Armfelt och sånt, på den tiden fanns inte begreppet finlandssvensk. De politiska omständigheterna och nationella omständigheterna kring Akademien var helt andra, men begreppet finlandssvenska myntades ju under senare hälften av 1800-talet, slutet av 1800-talet, och det är ganska hisnande att det inte har skett tidigare.
Du sade själv att Akademien är skandalomsusad, räcker det här för att putsa Akademiens heder?
- Naturligtvis räcker inte invalet av en enskild ledamot, däremot hoppas jag att det ska gå jättebra för Tua i hennes arbete i Akademien och jag hoppas att Akademien också ska resa sig.
- Mina sympatier under det här gångna året har varit väldigt starkt på sådana avgångna ledamöters som Sara Stridsbergs och Claes Östergrens sida och jag har kanske inte tyckt att man har varit tillräckligt radikal i de här försöken till rekonstruktion och återuppbyggnad. Jag tycker nog att det borde hända mycket ännu.
Vad har det här för betydelse för just finlandssvensk litteratur?
- Jag tror att det på sikt kan ha betydelse. Det måste hända mycket i Akademien. Den här rekonstruktionen, återuppbyggnaden har ju bara börjat, men när nu en har blivit invald, det öppnar perspektiv också för framtiden.
- Varför skulle inte någon annan, själv har jag inte känt mig hugad, jag är inte den typen av person som vill sitta i akademier. Men det är ett viktigt prejudikat, det här. Jätteviktigt.