Klättra, springa och hänga. Det är små armar, ben och ryggar gjorda för, säger capoeira- och akrobatikläraren Alexander Högström.
Undersökningar visar ändå att barn sitter stilla för mycket. Barn under åtta år ska röra på sig minst tre timmar per dag, men av till exempel 3- till 6-åringar är en tredjedel inte fysiskt aktiva över en timme i dagen.
– Barn vill klättra, rutscha, springa och hänga, men allt görs sittande. Från en låg ålder sitter de vid bord, säger Högström som jobbat med barn och unga i över 15 år.
Små barn med framtida gamnackar är visserligen ingen trevlig tanke, men här talar vi om ett fenomen som kan hota folkhälsan. Högström ser allt fler barn med sämre kroppskontroll.
– Också barn som rör på sig har bristande muskelstyrka, sämre koordination och dålig flexibilitet.
Det blir fel om du kan hoppa tre volter innan du lärt dig cykla.
Grunden för aktivitet hos människan läggs under de första levnadsåren. Och här är Högström övertygad om att den vuxna kan ha en viktig roll som förebild.
– Barnen apar efter dig, om du sitter i soffan med datorn eller telefonen kommer de också att göra det.
Det eviga dåliga samvetet
Så gott som varje förälder plågas av dåligt samvete. Det gnager när du lämnar barnet i dagiset, när du säger nej för tjugonde gången i butiken och när mikrovågsugnen plingar och halvfabrikat i form av spenatplättar igen står på barnens meny.
Är det här en till artikel som ska ge dig ytterligare ett dåligt samvete? Kanske det.
För det finns mycket du som vuxen kan göra för att hjälpa ditt barn att hitta tillbaka till sina naturliga rörelsebanor.
Men lyckligtvis är det enkelt, åtminstone i teorin, och kostar ingenting.
Det enda du alltså behöver är ett öppet sinne och kanske någon gammal gästmadrass. Ett gott tålamod är också bra att ha, men det återkommer vi till lite senare.
Som godisdag varje dag
Moderna inomhusparker kan vara roliga och Högström har egentligen ingenting emot dem, men tycker det kan bli för mycket av det goda. Behöver små barn verkligen så mycket stimulans?
Det kan enligt Högström leda till att vanliga och vardagliga rörelser inte känns lika häftiga längre.
– Det blir fel om du kan hoppa tre volter innan du lärt dig cykla.
Det som blir en del av vardagen förlorar en del av sin festfaktor. Det gäller såväl gympa som lördagsgodis.
– Har du godisdag varje dag förlorar det sin charm.
På jakt efter tennisbollen
I stället för överstimulerande miljöer med färggranna rutschkanor förespråkar Högström en förenkling av rörelsen. Han vill gå tillbaka till människans kropp och det avskalade.
– Jag kallar det för primitiva rörelser där barn kommer i kontakt med marken. Det handlar om att krypa och rulla.
Det behövs inte alltid trampoliner och höga hopp som landar i hav av skumgummi. Barn har sin fantasi och hittar rörelseglädjen med små medel som till exempel rep och madrasser.
– Jag brukar låta fyra-åringar springa efter en tennisboll. Du ser på deras miner att det är sann glädje.
Med enkla medel får barnen rörelse i sina små kroppar.
– Vi borde satsa mera på ribbor, ribbstolar och ringar. Barn älskar sådant.
Som en klumpig giraff in i hoppbocken
Skolgymnastiken har satt djupa spår i många vuxna. Hos vissa fick de spända skridskorna tårna att värka redan efter fem minuter på isen. Dessutom var den orange innebandybollen hård som livet.
För andra var hoppbocken i redskapsgymnastiken bokstavligen ett oöverkomligt hinder. Skammen över det misslyckade hoppet inför klassen sitter kvar ännu som vuxen.
Jag kan ändå inte förbjuda henne att åka pulka. Hon kunde ha halkat på trappan och brutit nyckelbenet i stället
Om Högström, som själv jobbat som gymnastiklärare, fick bestämma skulle den här sortens tävlingsorienterad omgivning vara historia.
Han vill nämligen också förenkla skolgymnastiken och införa ämnet Rörelse där barnen övar grundmotoriken.
– Förutom käppar, bollar och ringar skulle vi öva balans, björn- och krabbgång och stå på huvudet och händer.
Men några timmar gympa i veckan är inte nog – rörelsen måste bli en del av vardagen. Därför ska redskapen vara tillgängliga även på andra platser än i gymnastiksalen.
Förbud och tävlingar tär på rörelseglädjen
Högström upplever att förbuden och restriktionerna i samhället har blivit flera.
– På mina timmar ser jag personalen förbjuda barn att klättra på ribbstolarna. Det finns också förbud på hur högt barnen får klättra på klätterställningarna.
Barn är också ena hejare på att jämföra sig med varandra och det tär på den naturliga rörelseglädjen.
Den negativa spiralen stärks då tävlingar av olika slag kommer in i bilden.
– Vi tävlar i att springa, sjunga och dansa. Allt i samhället är tävling i dag.
Två framtänder färre
Barrnet är förälderns ögonsten och de flesta föräldrar är rädda om sitt barn, det säger sig självt, men det betyder inte att det är rätt att curla hur mycket som helst.
– Barn kommer alltid att slå sig. Det hör till. Men efter någon minut har de gått vidare till nya lekar.
Högström har själv tre biologiska barn och två styvbarn och förstår därför mer än väl den genetiska automatiken i att skydda sina barn. Enligt honom gäller det ändå att komma över sina egna rädslor.
Han nämner sin treåriga dotter som saknar två av sina framtänder. Det är resultatet av två vardagsolyckor med cykeln och pulkan.
– Jag kan ändå inte förbjuda henne att åka pulka. Hon kunde ha halkat på trappan och brutit nyckelbenet i stället, man vet aldrig när olyckan är framme.
Ju mer vi låter barnen röra på sig, utforska sin kropp och utveckla motoriken, desto större färdighet har de att ta emot stötar när de är äldre. Det här är en del av det förebyggande arbete Högström värnar om.
– Småbarn är mjukare och tål mera, medan tio-åringar är redan tyngre och styvare. Då är även skadorna allvarligare.
Ge tid trots kris i tamburen
Rörelse behöver alltså inte vara planerat och avancerat. Barn har sin fantasi, som inte kostar något. Många gånger faller det på föräldrarnas och deras tålamod.
Morgonen har dragit ut på grund av ett trött barn vid frukostbordet och ett annat krisande barn i tamburen. Ändå uppmanar Högström att låta barnen röra på sig på egna villkor.
– Låt barnet klättra in i bilen på morgonen. Oftast har du nog två minuter extra.