Varje nödcentralsoperatör som byter bransch kostar samhället 55 700 euro. Det är vad vi betalar för deras utbildning. Den rigida och hierarkiska finska arbetskulturen gör att personalen flyr. I Sverige är det annorlunda.
Halv tre på eftermiddagen den 7 april 2017 har Jeanette just avslutat sitt arbetspass på Stockholms nödcentral SOS Alarm.
Hon tar hissen upp från den underjordiska larmcentralen till entrén vid Johannes gamla brandstation. Till höger ligger en idyllisk gammal kyrkogård, till vänster Malmskillnadsgatan.
- När jag tar av mig hörlurarna släpper jag jobbet. Jag är väldigt bra på att inte ta med mig jobbet hem, säger Jeanette. (SOS Alarm vill inte att vi nämner hennes efternamn).
Det är fredag och Jeanette ska gå hem via Drottninggatan. Den kortaste vägen dit är trappan ner till Tunnelgatan och Sveavägen - samma väg som Olof Palmes mördare flydde 1986.
- Men jag kom aldrig så långt som till Drottninggatan. Jag insåg att något fruktansvärt hade hänt.
En terrorist hade vansinneskört med en stulen lastbil längs gågatan i Stockholms hjärta.
Jeanette visste att hennes kollegor i nödcentralen nu var i första frontlinjen. Över 1600 nödsamtal ringdes timmarna efter dådet. Hon visste också de skulle klara jobbet. Bemanningen var maximal och av en slump hade de övat för en liknande händelse bara dagarna före terrordådet.
Jeanettes chef Björn Skoglund berättar:
- Många lyckliga saker samverkade så vi ändå klarade av händelsen. Vi och Stockholms stad och länsstyrelsen hade just haft en övning med alla aktörer. Och så inträffade händelsen när två skift avlöste varandra. Så det var mycket folk på plats i centralen.
För både Jeanette i Stockholm och Tarja i Vasa nödcentral är varje arbetsdag en fråga om liv eller död. Båda måste lyssna tålmodigt på hatfulla och hotfulla medmänniskor, ta emot busringningar som varar fem sekunder eller under en halvtimme stötta ett chockat brottsoffer och samtidigt leda en polisjakt på förövarna.
Att en anhörig ringer - det är mardrömmen.
- Då kopplar vi genast vidare samtalet. Men visst blir jag berörd om det ringer nån i samma ålder som min son, berättar Jeanette.
SOS Alarm i Stockholm får också ta emot samtal med pågående skottlossning från gängkrigens Malmö
Ändå finns det stora skillnader i deras jobb. I Finland tycks nödcentralsjobbet vara en kvarn som sakta urgröper själen.
- Det handlar om skiftesarbetet. Klarar man inte det är det kört, förklarar Tarja.
Men det handlar inte bara om det.
SOS Alarm ett privat aktiebolag
I motsats till Tarja som jobbar för Nödcentralsverket med drygt 500 operatörer, är Jeanette och hennes 900 kollegor anställda av ett aktiebolag. SOS Alarm Ab och bolagets 14 nödcentraler ägs gemensamt av staten, kommuner och landsting.
- Vi är ett privat aktiebolag. Så vi har inte myndighetsansvar, det som kan trigga tjänstefel för enskilda operatörer. Det som gäller är personligt ansvar för operatörerna enligt brottsbalken. Det innebär att tröskeln för åtal är mycket högre, säger chefsjurist Rickard Gustafson på SOS Alarm.
Arbetet vid Finlands sex nödcentraler regleras av nödcentralslagen. Dessutom gäller statstjänstemannalagen. Under de senaste 15 åren har mer än tio nödcentralsoperatörer i Finland åtalats för tjänstefel.
Nödcentralslagen ger verket också rätt att straffa sina anställda för förseelser med upp till sex månaders avstängning utan lön. Några sådana fall har förekommit sedan den nya lagen gjorde detta möjligt 2011.
Oftast har det handlat om ambulanser som skickats till fel adress, eller underlåtenhet att vidta livräddande åtgärder.
Tingsrätten i Uleåborg dömde till exempel 2009 en 112-operatör till böter efter att en utländsk kvinna ringt nödnumret och sagt att hennes man hotade skjuta henne. Operatören bad kvinnan ringa polisen under tjänstetid i stället. Några dagar senare blev kvinnan skjuten.
- Visst tänker man dagligen på det här juridiska ansvaret. Man måste hela tiden fatta snabba beslut. Det är ansvaret som är pärlan i det här jobbet, säger Tarja Ketola i Vasa.
Kortare utbildning, kortare dagar
I Sverige har under de senaste 15 åren bara en nödcentralsoperatör åtalats för dödsvållande. Och det slutade med friande dom i hovrätten.
Kim Nikula, finska Brandmannaförbundets högsta tjänsteman, som själv är uppvuxen i Stockholm, anser att Nödcentralsverkets operatörer borde få ett starkare rättsskydd.
- Operatörerna borde inte ensamma få bära allt ansvar. I synnerhet nu när det nya robotsystemet Erica börjar styra operatörernas arbete. Vems är ansvaret om datorn gör fel?
Det kanske är kännetecknande för Finland att viljan att investera i avancerad datateknik är större än viljan att ge anställda makt över sitt eget arbetsschema.
SOS Alarm har haft samma problem som Nödcentralsverket med personalflykt, men nu har man sänkt arbetstiden från 36 till 32 timmar i veckan och gjort schemat flexibelt. I gengäld har man kvar ett välfungerande datasystem från 1990-talet.
- Vi är alla supernöjda. Det nya luftigare schemat var det bästa dom kunde ha gjort, kommenterar Jeanette.
Om Tarja i Vasa vill byta skift måste hon hitta en kollega att byta med. Hennes arbetsturer är 12 timmar långa - nästan dubbelt så långa som Jeanettes.
Jeanettes utbildning varar 14 veckor, Tarjas är 78 veckor lång.
I Sverige är det legitimerade sjukvårdare som tar över samtalet i nödcentralen så fort det handlar om ett livshotande fall. Jeanette tar hand om benbrott men lämnar över hjärtinfarkter.
- Inspektionen för vård och omsorg granskar ofta om vi gjort fel i våra vårdrutiner. Men det blir sällan individuell kritik och myndigheten kan inte pricka enskilda operatörer, förklarar chefsjuristen.
Trots att Räddningsinstitutet utbildar fler 112-operatörer och kurserna är populära bland högkvalificerade yrkesmänniskor som f.d. journalister, musiker och marinbiologer - så blir ändå mötet med den blodiga verkligheten på nödcentralsgolvet för mycket att bära för många.
Tarja Ketolas chef Kai Paldanius förklarar:
- Inom utbildningen är ingenting på riktigt. Du lär dig databaserna, riskhantering, vissa grundläggande ämnen, men här är det på allvar. Människor hamnar i olyckor, kollisioner, omkommer. Det är barn, vuxna, åldringar. Det är då den riktiga psykiska pressen kommer på.
När man lägger ner hörlurarna efter att förgäves ha hjälpt en mormor att återuppliva sitt drunknade barnbarn - hur sover man den natten?
Tarjas metod är musik. Fullt ös i bilen på vägen hem. Efter en tung dag Metallica. Det rensar tankarna. Och hemma ut med hundarna en runda. Sedan kommer sömnen nästan genast.
Paldanius som är vice nödcentralschef säger att man i Vasa har kämpat med personalbristen i flera år. Nu fattas bara sex i styrkan, en stol per dag står tom.
Räddningsinstitutets forskningsrapport (Kadonneen päivystäjän jäljillä 1/2019) studeras som bäst av landets högsta räddningschefer.
Rapporten beskriver en år för år krympande personalstyrka, ständigt ökande samtalsvolymer, hög sjukfrånvaro (20 dagar per år jämfört med riksgenomsnittet 9), sömnlöshet, mentala problem, usla betyg för ledarskap och rigida arbetsscheman, dåliga utsikter för avancemang och hög stressfaktor. Kort sagt: något måste göras innan nöden blir för stor inom Nödcentralsverket.
Bland de tillfrågade operatörerna uppgav 40 procent att de överväger omskolning och branschbyte.
- Vi är medvetna om problemen, men rapporten är färsk och vi analyserar den ännu, säger räddningsöverdirektör Kimmo Kohvakka som vi intervjuar i januari. Han är högsta räddningschef på inrikesministeriet och rapporterar direkt till inrikesminister Kai Mykkänen (Saml).
- Den centrala frågan är nu personalmängden och hur vi ska hantera arbetsbördan nu under den kommande semesterperioden.
Datasystemet Erica, som ska vara installerat i hela landet i mars, kan avlasta tre procent av samtalen och koppla dem till andra nödcentraler med mindre belastning. Men Erica löser inte personalkrisen.
Erica kommer att revolutionera arbetet fullständigt, säger en av operatörerna. Men hur återstår ännu att se. "Att införa Erica är som att gå över från såg till motorsåg", som en hög tjänsteman inom verket uttryckte saken.
Tarja Ketola är inte orolig för Erica.
- Det gör jobbet lite lättare men ansvaret stannar hos mig.
Men man ska ha rätt personlighet för att klara jobbet. Ansvarskänsla, empati, bestämdhet - men också:
- Svart humor är livsviktigt. Vi är babbliga, sociala och vi har likadan humor. Vi talar igenom saker tillsammans, säger Tarja.
Hennes chef Kai Paldanius konstaterar att alla samtal minsann inte är trevliga.
- Du ska orka mentalt med att någon en lördag kväll spyr galla över dig i flera timmar och följande samtal är ett litet barn som är allvarligt sjukt. Då ska man kunna ladda om på ett ögonblick.