Vad är plast egentligen? Nå, strikt taget så är allting från en ylletröja till en legokloss plast. Till och med trä är till stora delar plast.
Vad menar jag med det? Jo, polymerer. Plast består av polymerer, som är simpla organiska molekyler, baserade på kol alltså, som är sammansatta till långa kedjor. Lite som en cykelkedja. Eller en massa gem som någon har gjort ett halsband av.
Killen som kom på att det är så här, den tyska kemisten Hermann Staudinger, fick Nobelpriset i kemi 1935.
Och grejen är att de här kedjorna med rätt sorts tillsatsämnen kan göras till det som vi tänker på som plast, men det kan lika bra vara naturliga polymerer som keratin, en polymer baserad på kol och kväve; det som ditt hår och kossans horn är gjort av. Din hud också, för den delen.
Trä, hår och horn är också plast
Trä innehåller cellulosa, en polymer som ger växtcellerna sin seghet och trädet sin styvhet och styrka. Så både ditt hår och björken där ute på gården är i princip gjorda av plast.
Gummi, naturgummi alltså, är också en naturlig polymer, och kanske av de naturliga polymererna det som kommer närmast det vi tänker på som plast. Olmekerna i Centralamerika spelade med gummibollar tusenfemhundra år före Kristus.
Det var inte förrän mycket mycket senare, på 1840-talet, som amerikanen Charles Goodyear och britten Thomas Hancock kom på att man kunde göra gummit mycket mer hållbart genom att vulkanisera det med hjälp av svavel.
”Jo men naturgummi och trä och allt det där, det är ju växter, plast är ju helt syntetiskt”, säger ni nu kanske.
Plast av urgammal plankton
Ja ja, men plast, och då menar jag sånt som PVC eller polyeten eller polystyren, eller ABS, det görs ju av råolja. Omkring fyra procent av världsproduktionen av råolja går till plastframställning.
Och råolja är ju miljontals år gammalt plankton som i något skede i urtidens dimmor har dött och sjunkit ned till havs- eller sjöbottnen, och där, under årmiljonernas lopp, under högt tryck och hetta, har det omvandlats till råolja. Som i sin tur görs till plast.
Just det, titta på dina legoklossar, det är gammalt plankton från dinosauriernas tid!
Bakelit för telefoner och bilinredning
Apropå förr i tiden, när jag var liten minns jag att min mormor hade en telefon gjord av bakelit. Eluttagen i mommos och mofas hus var också gjorda av bakelit. Det här var en av de tidiga kommersiella plastsorterna, uppfanns 1907 av den belgisk-amerikanske kemisten Leo Baekeland. Går också under namnet fenolformaldehyd.
Bakelit är i pricip en billig härdplast där man tar kondenserat fenol och formaldehyd och pressar ihop det med trämjöl under värme. Det blir ganska tungt, så det sjunker i vatten.
Ingenting att hänga i julgranen nu längre kanske, men 1916 gjorde Rolls-Royce en stor affär av att de inredde sina bilar med bakelit.
Fallskärmar och strumpbyxor
Sedan har vi ju nylon, en annan berömd, tidig plastsort. Då snackar vi om syntetfibrer av polyamid. Som med så mycket annat så kom nylon till för krigets behov. Nylon uppfanns för att ersätta hampa och siden i fallskärmar, men man kom ju snart på att det blir utomordentliga strumpbyxor av det.
Vet du vad ordet nylon står för? Uppfanns för övrigt av Wallace Carrothers på DuPont 1934.
Enligt en skröna skulle det komma från namnen på städerna New York och London, NY och LON, men det stämmer inte. Det är inte heller en förkortning av Now You’ve Lost, Old Nippon.
Det kommer från orden no run, alltså löper inte, i bemärkelsen maskorna löper inte, det blir inte spontant hål i strumpbyxorna. Men no run låter inte bra tyckte man, så det blev till nylon i stället, som fonetiskt påminner om no run.
Long story short, 1976 blev plast det mest tillverkade ämnet i världen, och på den vägen är vi.
Mikroskopiska plastpartiklar
Vi människor producerar närmare 300 miljoner ton plast varje år. En tredjedel av den mängden, 100 miljoner ton, hamnar i naturen, vilket förr eller senare betyder i havet. 8 miljoner ton åker raka vägen i havet.
Och då talar vi minsann inte bara om plastpåsar och engångsflaskor som ligger och skräpar på stränderna. En stor del av plasten som hamnar i haven är sådan plast som man knappt ens kan se urskilja, så liten är den.
Mikroplast kallas de partiklar som är 5 millimeter eller mindre, som slinker igenom vattenreningsverken. Det kan till exempel handla om mikrofibrer från våra kläder, eller de mikropartiklar av polyetylenplast som finns till exempel i tandkräm.
Det uppskattas att det kan finnas uppemot 50 tusen miljarder partiklar av mikroplast i haven just nu. Det motsvarar upp till 236 000 ton. Bara våra bilars däck bidrar då de slits med upp till 15 000 ton varje år.
Summa summarum: forskarna räknar med att det kommer att finnas mer plast i haven än det finns fisk år 2050, det här enligt en rapport som publicerades för ett par år sedan.
Som sammanfattning kan konstateras att vi behöver ta hand om vår miljö bättre och se till att den inte drunknar i plast. Det är självskrivet. Men också plasten förtjänar bättre, faktiskt. För plast är, då det kommer till kritan, ett bra material. Så bra och mångsidig och hållbar är plasten, då den används rätt, att det är otroligt dumt att kasta bort den efter en användning.
Trots allt så finns det ju också en annan sorts plast i haven. Av den vackrare, dyrare och mer åtråvärda sorten. De finaste segelbåtarna som tillverkas i dag kommer från Österbotten, och också de är i princip gjorda av plast.
Artikeln uppdaterad 20.11.2020: Hänvisning till gammal radiosändning togs bort.