Det ekonomiska läget är nu bättre än då Juha Sipiläs regering tillträdde för snart fyra år sedan, säger nationalekonomen professor emeritus Sixten Korkman.
I en intervju för Yle säger Korkman att ekonomin för fyra år sedan verkligen var miserabel, men att det ekonomiska läget nu i stort sett är gott med en någorlunda hög sysselsättningskvot, sjunkande arbetslöshet och en viss tillväxt och optimism.
- Förmodligen är det här ett av de goda åren, bättre än det var för några år sedan och bättre än vad det kommer att vara då vi tittar framåt.
- Världsekonomin är ju på väg mot en svagare tillväxt och det kommer vi nog att känna av också här i Finland.
Korkman säger att det så kallade hållbarhetsunderskottet finns kvar.
- Det vill säga på lång sikt räcker skatteintäkerna inte till för att finansiera de offentliga utgifter som vi kan vänta på basis av existerande lagstiftning.
"Vi borde föra en stram finanspolitik"
Avspeglades de här ekonomiska realiteterna du talar om i valrörelsen?
- Nej, jag kan inte påminna mig en valrörelse där man skulle ha lovat så mycket åt så många som man gjorde den här gången.
- Stämningen är väldigt annorlunda än den var 2015 då man var mer medveten om att vi har lite svårt att få det hela att gå ihop.
Korkman säger att det kanske är typiskt för goda tider att aspirationsnivån stiger mer än de ekonomiska möjligheterna.
Den som troligen är första regeringssonderare är Socialdemokraternas ordförande Antti Rinne. Hans reformer hade en prislapp på mellan 1 och 3 miljarder euro. Vilka förutsättningar har han att genomdriva de här?
- Jag tror att ekonomkåren i stort sett tycker att vi lever i en sådan period att vi borde hålla igen, att vi snarare borde föra en stram finanspolitik. Så som Josef lärde oss redan i Bibeln är det ju under de goda åren man borde lägga undan lite för att sedan kunna spendera mer när man har dåliga tider.
"Viktigast att bevara förtroendet för ekonomin"
Korkman säger att Rinne skulle kunna skjuta åtminstone en del av utgiftsökningarna lite framåt till sämre tider.
- Men inte talar vi om sådana siffror att någon på goda grunder skulle kunna hävda att det är ekonomisk katastrof om man gör det ena eller det andra.
Det är enligt Korkman en krävande uppgift att höja sysselsättningsgraden till 75 procent, men det viktigaste skulle vara att bevara förtroendet för ekonomin.
- Tyvärr är det ju inte enbart någonting som vi själva kan påverka för det beror väldigt mycket på den internationella omgivningen.
Det skulle också vara bra att få arbetsmarknaden att fungera bättre, anser Korkman.
- Vi har en massa arbetsplatser som vi inte får fyllda därför att det finns ett matchningsproblem. Det skulle kräva olika åtgärder, man kan tala om företagens rörelsefrihet, regionpolitiken, bostadspolitiken.
SDP, Samlingspartiet, De gröna och SFP?
- Själv tror jag att det också hjälper om arbetsmarknadsparterna kan ha ett fruktbart samarbete.
Korkman anser att nästa regering kommer att bestå av någonting i stil med Socialdemokraterna och Samlingspartiet backade upp av De gröna och Svenska folkpartiet.
- Det finns många frågor där Samlingspartiet och Socialdemokraterna har svårt att komma överens, till exempel frågan om hur man borde reformera arbetsmarknaden.
- Men här utgår jag från att det är statsministerns parti som kommer att ha den avgörande åsikten och att de inom Samlingspartiet som rentav önskar en konfrontation inom arbetsmarknaden kommer att tona ner sin retorik i någon mån.
Ny chans för vårdreformen?
Går det att finansiera det här hållbarhetsgapet med att sysselsättningsgraden höjs och skatteintäkterna därmed ökar?
- Jag tror inte att det verkar finnas något utrymme för de skattesänkningar som Samlingspartiet vill ha, och samtidigt borde man vara stramare på utgiftssidan än vad Socialdemokraterna önskar.
- Där tycker jag att det finns förutsättningar för en kompromiss mellan dessa båda partier som ju traditionellt har varit mycket kapabla att göra kompromisser.
En annan sak som enligt Korkman skulle vara till hjälp är om produktiviteten inom den offentliga sektorn kunde höjas.
- Då talar vi om sådant som vårdreformen, och månne inte den på något sätt kan halka framåt också i den här nya konstellationen.