Hjortar och rådjur är ett otyg för många hobbyodlare med egen trädgård. Men riktigt smutsig, illaluktande fårull kan hjälpa. Eller en ljudlig och alert gårdshund.
Vi bad om lyssnarnas bästa tips på hjortskrämmor. Förutom fårull och hundar lär också gula band runt odlingarna hålla djuren borta.
Jag har god erfarenhet av gula band. Ingen hjort har kommit förbi banden och in i vår trädgård. Nu har vi ett nytt försök på gång med smutsig, illaluktande fårull. Vi hoppas att också det ska hålla dom på avstånd
Viola i Billnäs
Trädgårdsmästare Martti Rappu från Hagalandet i Ingå har också erfarenhet av fårfett utblandat med vatten.
- Sådant säljs nuförtiden för att mota skadegörelsen på odlingar och blommor. Det fungerar faktiskt, säger Rappu.
Orosmoln för hela branschen
Martti Rappu från Hagalandet i Ingå konstaterar att hjortar och rådjur ökat och att de flesta kunder har mer eller mindre dåliga erfarenheter av de här djuren i trädgården.
Det ska vara gula, fem centimeter breda plastband som man drar från stolpe till stolpe runt trädgårdslandet. Då räcker det med ett varv runt. Frågan är förstås om det faktiskt är den gula färgen. Ser hjortarna färger?
Henry i Sjundeå
- Det är ett orosmoln för hela branschen om folk slutar köpa och plantera ut sådant som bara blir till hjortmat, säger Rappu.
Vem vill ha två meter höga stängsel?
Rappus säkraste tips är att bygga stängsel runt odlingarna. Men det är ju både jobbigt och fult.
- Ett två meter högt stängsel pryder ju inte en privat gård precis, säger Martti Rappu.
Ett annat tips är besprutning med blodpulver.
- Eller så kan man låta bli vissa växter som allmänt betraktas som delikatesser för djuren. Problemet är bara det att folk har olika erfarenheter av det, konstaterar Rappu.
Tagetes brukar betraktas som säkra blommor, men Martti Rappu har hört om flera fall där också tagetes fallit hjortarna i smaken.
- Jag har läst att detta varierar från år till år. Så det är omöjligt att ge råd om vilka växter djuren absolut inte äter, säger Rappu.
Fårfett en nyhet i Finland
I Sverige har minuthandeln redan länge kunnat erbjuda ett sprutmedel som innehåller fårfett. Sprutmedlet är hundra procent naturmedel och godkänt också inom den ekologiska odlingen.
Nu har produkten också nått oss.
- Växterna ska besprutas med tre till fyra veckors mellanrum, säger Martti Rappu.
Hjortarna har bosatt sig här hos mig. Dom smaskar i sig allt. Violer, penséer, pelargoner, tulpaner....Endast narcisser och påskliljor har de lämnat kvar. Men jag testade också med fränt luktande ulltottar. Det hjälpte!
Eila i Åminnefors
Inom skogsbruket har sprutmedlet sprutats på skogsplantor med god effekt. Där är det älgen som ställer till med besvär.
- Det här sprutmedlet fungerar. Vi blev själva av med våra Mårbacka pelargoner vid stugan ifjol. Efter att jag besprutat dem med fårfett fick blommorna vara ifred, berättar Rappu.
Hundarna på Hagalandet sköter jobbet
Fårfettet har Martti Rappu alltså goda erfarenheter av på stugan.
Men hur håller en kommersiell trädgård hjortarna borta?
På Hagalandet är gården full av plantor och dörrarna till växthusen står öppna när det är varmt, också nattetid.
- Vi har några hjortar nere på åkern, men de kommer inte upp till gården, berättar Martti Rappu.
Han har två teorier. Lukten av de två tackorna på gården håller hjortarna på avstånd.
- Så har vi två stora hundar som huserar på gården. Den ena är både vall- och vakthund och han jobbar hårt med att hålla inkräktare borta.
Vi har två hundar och de håller hjortarna borta. En keeshond och en kleinspitz. Kleinspitzen är liten men den har bra ljud. De alarmerar också nattetid så hjortarna trivs inte hos oss
Leevi i Sibbo
Hos Armas Ahlfors finns mycket gott för hjortarna
En som också brukar ha besök av hjortar och rådjur är Hangöbon Armas Ahlfors. Det att gården ligger centralt mitt i ett småhuskvarter med bilar och människor omkring stör inte stadshjortarna.
- Men de är så dumma, eller kanske kloka, att de äter inte blommorna, bara bladen. Några knoppar kan de nog norpa i sig, men nu när tulpanerna snart är utgångna för säsongen får de vara i fred, säger Armas Ahlfors.
Han vet vad han talar om. Trädgården, odlingarna och blommorna har varit 96-åriga Armas Ahlfors stora intresse allt sen han och hans hustru slog sig ner här på 1950-talet.
I dag lever han ensam kvar i huset och sköter det mesta i trädgården på egen hand.
- Pappa har sina rutiner, berättar dottern Inger Nyberg.
- Först är det trädgårdsarbete på förmiddagen, så blir det lunch och så tillbaka ut bland blommorna och odlingarna och ogräset igen.
Förklarade krig med kirskålen
Armas Ahlfors har tålamod. Han rensar i rabatterna i timmar varje dag.
Ett år lär han ha förklarat krig med kirskålen och enligt barnen vann pappa Armas det kriget.
Förutom havet av tulpaner på våren trivs blommorna i jorden här. Mycket tack vare den fina kompostmyllan som Armas Ahlfors har att erbjuda.
- I växthuset odlar han sina goda tomater och när vi var små så var det jordgubbsodling som gällde. Så mycket att jag och Lasse sålde jordgubbar på Hangö torg, berättar sonen Börje Ahlfors.
Allt ska tas tillvara
En av anledningarna till Armas Ahlfors stora intresse för odlingar är hans andra stora intresse; mat och rena råvaror.
- Allt ska tas tillvara. Han trollar gärna fram en sallad av hackade vilda växter, lite gräslök och en god dressing, berättar dottern Inger.
- Nässelsoppa är en favorit så här års, säger brodern, sonen Lasse Ahlfors.
Matintresset har följt med sen unga år.
Först vid grytorna under armétiden, sedan i mässen ute till sjöss och därefter som köksmästare på Restaurang Regatta.
- Där har vi nog hemligheten bakom ett långt liv, säger Inger Nyberg.
Artikeln bygger på intervjuer gjorda av Malin Valtonen och Gunilla Ginström.
Citaten är av lyssnare som ringde in i sändningen.
