När man väljer att bli fosterförälder tar man ansvaret för ett barn på samma sätt som en förälder gör när den skaffar ett biologiskt barn. Skillnaden är dock att det redan från start finns ett familjevårdsteam på socialen som stöder familjevårdarna om behov uppstår.
Det är inte lika komplicerat att bli fosterförälder som adoptivförälder, men samtidigt betyder det en osäkerhet kring hur länge barnet kommer att bo hos dig.
Det kan bli en kortare tid, något år, eller under hela uppväxten.
Det råder, liksom tidigare, brist på fosterföräldrar och behovet fortsätter att öka i hela landet.
Det råder, liksom tidigare, brist på fosterföräldrar och behovet fortsätter att öka i hela landet. Trots det här är målsättningen att man helst ska placera barnen i familjevård istället för anstaltsvård.
– Tanken är att relationen mellan barn och vuxna är mer okomplicerad i en familj, där samma människorna finns med hela tiden. På en anstalt måste barnen förhålla sig till många vuxna i och med att arbetsskiften byts, konstaterar Jouni Riitijoki som är chef för familjevården inom Vasa stad.
Om ett omhändertaget barn får vara en del av en normal vardag i en fosterfamilj, så undviker man också att barnet blir institutionaliserat.
Under år 2017 var totalt 18 000 barn och ungdomar omhändertagna. Kommunerna hade samtidigt familjevårdsavtal med knappa femtusen familjer.
De barn som inte hade plats i familjevård bodde till största delen antingen i familjehem med personal eller på anstalt.
Orsaker till att ett barn blir omhändertaget?
Speciellt när det gäller mindre barn kan orsaken till omhändertagandet vara att föräldrarna har problem med droger, alkohol eller mentala problem.
Men det kan också vara frågan om någon allvarlig sjukdom eller att föräldrarna har dött.
Det krävs ganska mycket för att ett barn ska bli omhändertaget.
Enligt lagen ska man först ge familjen andra former av stöd och den situationen kan vara under flera år. Om situationen ändå blir värre måste barnet omhändertas.
– Först undersöker vi om det finns släktingar eller något annat nätverk som kan ta hand om barnet. Om det inte lyckas söker vi efter en passande familj, som gått vår så kallade PRIDE-utbildning och är redo att ta emot ett barn, säger Jouni Riitijoki.
Hurudant är jobbet att hitta familjer?
Det är inget lätt jobb att hitta familjer som kan ta hand om fosterbarn. Familjerna ska vara i en sådan livssituation att de vill och kan ge tid åt ett fosterbarn.
– Sedan gäller det också att vi på familjevården och de här familjerna hittar varandra, berättar familjevårdens chef Jouni Riitijoki.
Det krävs inte att man är gift och man kan också vara ensamstående.
Familjevårdchef Jouni Riitijoki
Familjevården söker olika sorters familjer, sådana som kan ta hand om ett barn och sådana som kan ta hand om flera. Det krävs inte att man är gift och man kan också vara ensamstående.
Liksom när det gäller adoptioner så är det alltid barnets bästa som går först när det gäller placering av barn i en fosterfamilj. Alla omhändertagna barn har rätt att komma till en välförberedd familj.
Det görs en sållning från socialarbetarnas sida. Passar personen i fråga?
Blivande familjevårdare blir intervjuade och deras hälsa och bakgrund kontrolleras, bland annat får de inte förekomma i polisens register eller ha haft problem med barnskyddet när det gäller egna barn.
Man ska heller inte ha problem med alkohol eller droger.
Vad som ytterligare krävs är att man har en positiv inställning till livet och till barn. Målet är att en fosterförälder ska kunna ta hand om ett barn länge.
Nästa år ändras lagen om eftervård så att fosterföräldrar har ett ansvar tills barnen är 25 år gamla.
Man behöver inte vara säker på att man faktiskt vill bli fosterförälder även om man tar kontakt med kommunens familjevård.
Utbildning av fosterföräldrar
För att bli fosterförälder måste man genomgå familjevårdens PRIDE-utbildning. Tanken är att man under utbildningen ska ha tid att fundera över om det här är något som passar en själv.
– Målet med PRIDE-utbildningen är att deltagarna skall komma fram till ett beslut om de passar som fosterföräldrar. Idén med utbildningen är att belysa fosterföräldraskapet från olika vinklar.
Utbildningen ska hjälpa kursdeltagarna att hitta de färdigheter som gör att de skulle passa som fosterföräldrar.
– Eller att konstatera nej, det här är inget för oss, säger socialarbetare Camilla Helsing-Isaksson. Hon hör till samma familjevårdsteam som Jouni Riitijoki.
Det här är, liksom under en adoption, en process där man hela tiden funderar om man passar att ta hand om ett barn.
Vad krävs av fosterföräldern?
En viktig sak är också att man har en positiv syn på barn och att man ser dem som att de har ett fullt människovärde.
– Att man är intresserad av att förstå barns beteende och vad som rör sig i deras inre, säger Pamela Antila, som jobbar som sakkunnig inom utvecklingspsykologi i Vasa stads familjevårdsteam.
Värme, empati och förståelse är också viktiga, liksom att man erbjuder trygghet och en strukturerad vardag.
Det kan ta mellan ett till tre år efter PRIDE-utbildningen innan man får ett fosterbarn, beroende på vilken ålders barn man kan ta emot.
PRIDE-utbildningen består av nio stycken tretimmars träffar samt läxor och hembesök. Under utbildningen diskuterar man och funderar tillsammans.
I slutändan är det ändå det omhändertagna barnets ansvariga socialarbetare som väljer hos vem barnet placeras. Att para ihop ”rätt” familj med ”rätt” barn är viktigt.
Det kan ta mellan ett till tre år efter PRIDE-utbildningen innan man får ett fosterbarn, beroende på vilken ålders barn man kan ta emot.
Hur ser en fosterfamilj ut?
Det finns stor diversitet när det gäller fosterfamiljerna i Vasa. Det finns äldre människor som har egna vuxna barn och sådana som har småbarn och som kanske får vänta en tid på att få ett fosterbarn.
– Det här är viktigt eftersom vi alltid vill att fosterbarnet ska vara yngst i familjen. Sedan finns det ensamstående och par som inte har egna barn, säger Camilla Helsing-Isaksson.
Emellanåt är det lugnt och ingenting händer. Då hinner vi utbilda och stärka våra familjer. Och sedan kommer en period med rena ösregnet.
Socialarbetare Camilla Helsing-Isaksson
När det gäller behovet av fosterfamiljer så finns det också en konstig vågrörelse som ingen har kunnat förklara, berättar Camilla Helsing-Isaksson.
– Emellanåt är det lugnt och ingenting händer. Då hinner vi utbilda och stärka våra familjer. Och sedan kommer en period med rena ösregnet.
Nu har personalen i Vasa haft en väldigt turbulent period med många barn som haft problem i sina biologiska familjer. Sedan blir det kanske lugnt igen när de jobbat sig igenom den vågen.
Att man haft egna barn gör inte att man, utan utbildning, är redo att bli fosterförälder.
I Vasa finns just nu cirka fyrtiofem aktiva fosterfamiljer och sextio barn som är långtidsplacerade. Utöver det finns det också korta placeringar som sträcker sig från några dygn till tre till fem månader.
I sådana fall är det frågan om någon akut krissituation som inträffat, men som löser sig endera genom att barnet kan återvända hem eller genom att till exempel släktingar kan ta hand om barnet.
År 2017 hade kommunerna ingått avtal med 4850 fosterfamiljer, av dem utgjorde 21 procent släkt eller bekanta till barnen i fråga.
Vilken roll har man som fosterförälder?
Liksom när det gäller adoptioner strävar man efter att hitta en fosterfamilj och ett barn vars personligheter och intressen passar ihop på bästa möjliga sätt.
Socialarbetarna säger att de hoppas att de känner barnen så pass bra att de vet vilken typ av familj som passar barnet. Och att de har en bild av hur fosterfamiljernas liv ser ut, vad de sysslar med.
Som fosterförälder är man inte vårdnadshavare, utan man sköter barnets vardag på uppdrag av kommunen.
– Det är inte enkelt. Vi lyssnar också på barnets egen socialarbetare och de önskemål som finns, till exempel om barnen borde få bo nära sin skola, berättar socialarbetare Camilla Helsing-Isaksson.
– Som fosterförälder är man inte vårdnadshavare, utan man sköter barnets vardag på uppdrag av kommunen. Det är barnets socialarbetare som fungerar som vårdnadshavare.
Den biologiska föräldern behåller alltid rätt att bestämma över nationalitet, språk och religion. I övrigt bestämmer socialarbetaren, i samråd med de biologiska föräldrarna och fosterföräldrarna.
Enkla saker som vilken sorts mat den nya familjen äter, familjens dygnsrytm och deras sätt att kommunicera och bete sig kräver anpassning
Utvecklingspsykolog Pamela Antila
– Föräldrarollen är mer offentlig när man är fosterförälder än när man har ett biologiskt barn. Så det att man haft egna barn gör inte att man, utan utbildning, är redo att bli fosterförälder, säger Camilla Helsing-Isaksson.
En katastrof att flytta från sina föräldrar
Det är för det mesta är en katastrof att separeras från sina föräldrar, att bli tvungen att lämna det som varit hela ens värld.
Separationer leder till både omedelbara och mer långvariga reaktioner. Att bli placerad i en ny familj ställer otroligt höga krav på anpassning från barnets sida.
– Du ska anpassa dig till en ny familj, dess regler och system. Också enkla saker som vilken sorts mat den nya familjen äter, familjens dygnsrytm och deras sätt att kommunicera och bete sig kräver anpassning, säger utvecklingspsykolog Pamela Antila.
Till en början kan situationen vara problemfri och det behöver inte heller bli problem. Men att separeras från sina föräldrar sätter spår i hjärnan.
Separationen väcker alla svåra känslor, som rädsla, oro, sorg, ilska, skuld, skam, förvirring och ovisshet.
De här känslorna leder till reaktioner som känsloutbrott, att barnet drar sig undan, ångest, svårigheter med mat, sömnproblem och mardrömmar samt psykosomatiska symptom. Det är både reaktioner på bakgrunden och på kris.
Hurudant stöd får en fosterförälder?
Fosterföräldrarna har familjevårdens personal som stöd, medan barnet har sin egen socialarbetare.
Fosterfamiljens socialarbetare träffar fosterföräldrarna minst sex gånger under det första året. Ibland är också barnet med.
Barnets ansvariga socialarbetare träffar barnet betydligt oftare, men hur ofta är individuellt.
Antalet träffar beror också på var barnet är placerat. Om barnet är placerat hos någon släkting, så kan det vara långt borta rent geografiskt. Då sker kontakterna mer per telefon.
Fosterfamiljerna träffar också utvecklingspsykologen två gånger under det första året.
Efter det görs uppföljande telefonsamtal - och familjerna har också möjligheten att konsultera psykologen när det behövs. Efter det första året är det telefonsamtal som gäller.
Kontakten till de biologiska föräldrarna
Barnets kontakter till de biologiska föräldrarna måste vara individuellt planerad och anpassad till hur föräldrarna mår. Barnets ålder spelar också in.
Det kan också behövas något stöd i samband med träffarna. Kanske kan barnet fara hem över helgerna. De biologiska föräldrarna kan också få tillbaka sitt barn om de lyckas vända sin situation.
Under en längre tid måste de visa att de har kontroll över sin vardag. De måste också klara av utmaningen med ett barn som kommer tillbaka.
De biologiska föräldrarna kan få tillbaka sitt barn om de lyckas vända sin situation.
Men ett barn flyttar tillbaka till sina biologiska föräldrar bara om det är det som är bäst för barnet. Man måste utreda var barnet känner sig hemma. Som fosterförälder har man också rätt att bli hörd i ärendet.
– Om ett barn kan flytta tillbaka till sina biologiska föräldrar, ser vi helst att relationen till fosterfamiljen avslutas. Möjligen kan fosterfamiljen agera stödfamilj för den biologiska familjen, säger Camilla Helsing-Isaksson.
Trots osäkerheten kring hur länge ett fosterbarn kan komma att bo hos en fosterfamilj och trots eventuella problem rekommenderar utvecklingspsykolog Pamela Antila den som känner sig intresserad av att ta fosterbarn att verkligen göra det.
– Att få stöda och ta del av ett barns utveckling ger så mycket glädje, liksom möjligheten att få bli en viktig person i ett barns liv.
Om du är du intresserad av att genomgå en så kallad PRIDE-utbildning för blivande fosterföräldrar kan du ta kontakt med familjevården i din hemkommun.
De biologiska barnen i en fosterfamilj behöver mera stöd
Här hittar du info om ekonomiska ersättningar för att ta hand om fosterbarn.