“Jag fick lära mig den hårda vägen"
Titta Heikkiläs säsong i stormens öga har varit tung, men hon gick till jobbet med ett leende på läpparna för att visa gymnasterna att de står över smutskastningen.
I november anklagades gymnastiktränaren Titta Heikkilä i en stort uppslagen tidningsartikel för att tidigare i karriären ha förnedrat adepter och bidragit till att gymnaster insjuknat i anorexi. I april friade Gymnastikförbundets disciplinära utskott Heikkilä, som i dag talar varmt för att barn borde tränas av erfarna, vuxna tränare.
Stämningen är lugn i Ikuri idrottshall i Tammerfors denna onsdagseftermiddag i maj. Ett av världens bästa lag i estetisk truppgymnastik, Minetit, värmer upp inför dagens träning. Först tre timmar grenträning, därefter en timme balett.
Ljudnivån är rätt hög, då två tredjedelar av den stora träningssalen är i redskapsgymnasternas bruk. Flickorna snackar om körkortsprov, kommande inträdesförhör och klubbens våruppvisning, medan de tänjer och gör sig redo att finslipa detaljer i tävlingsprogrammet.
Till havs, till havs
till storms, du djärva jakt
Till havs, till storms,
var man på vakt
Till havs!
Sedan 2012 har dansaren och koreografen Antton Laine gjort Minetits koreografier. Inför den här säsongen valde han en tävlingsmusik som skiljde sig från dem laget haft tidigare, nämligen Jussi Björling-klassikern Till havs.
Laine hade hört stycket på många konserter och sett hur det gick hem hos publiken.
Nu efteråt ser han det som en aning tragikomiskt hur han förklarade sin vision för gymnasterna.
– Man möts av stormar och motgångar, men man måste tro på det man gör, lita på sig själv. Jag hade inte förväntat mig stormar och utmaningar, men de kom, säger Laine med ett hjärtligt skratt.
Det är för att tala om den stormen jag kommit till Tammerfors.
Se Sportlivs minidokumentär om Titta Heikkiläs stormiga säsong på Arenan:
Tävlingsinriktad sedan barnsben
Då Titta Heikkilä var fyra år gammal förde hennes mamma henne till Valkeakosken Koskenpojats sagogymnastik. Klubben var då stark inom rytmisk gymnastik, som också blev Tittas gren.
– Jag har alltid varit väldigt tävlingsinriktad. Jag gillade att träna och drevs av viljan att varje dag vara bättre än dagen innan.
Gymnastiken var hennes stora passion och hon tävlade i rytmisk gymnastik tills hon var 17. Därefter följde ännu ett år som estetisk truppgymnast, innan hon avslutade sin egen aktiva karriär och blev tränare.
– Redan under min egen tävlingskarriär visste jag att jag ville bli tränare. Då jag sedan började studera vid Varala Idrottsinstitut blev det ännu tydligare för mig att det var det jag ville.
Under träningspasset haglar kommentarerna tätt från tränarna Titta Heikkilä och Teija Kukkala:
"Nu var balansen bättre, du brukar släppa ner benet för tidigt, men nu hölls det uppe tillräckligt länge".
Hösten 2005 fick Titta Heikkilä sin första egna grupp. Det var en helt vanlig gymnastikskolegrupp i Tampereen Naisvoimistelijat. Redan följande vår deltog flickorna i sin första tävling.
Tio år senare är fem av dem världsmästare i estetisk truppgymnastik.
Under flera år verkade Heikkilä som gymnastiktränare 5–6 gånger i veckan – vid sidan av jobbet som idrottsinstruktör. År 2010 fick hon möjligheten att bli tränare på heltid.
Hon var då 25 år gammal.
I stormens öga
I mitten av november 2018 pryds Urheilulehtis pärm av silhuetten av en ensam gymnast och texten (översatt från finska): RÅ LEK – Världsmästerskapen har haft ett dyrt pris. Bakom gymnastiklaget Minetits framgång ligger en träningskultur som väckt rädsla.
RÅ LEK
I tidningen anklagas Titta Heikkilä för att ha betett sig aggressivt och förnedrande mot barn, att hon skrikit, rasat och skällt ut sina adepter. Hon sägs också ofta ha kommit med nedlåtande kommenterarer om gymnasternas utseende och vikt.
I många fall står ord mot ord.
De händelser som beskrivs i artikeln härrör sig i huvudsak från åren 2010–2012, Heikkiläs första år som yrkestränare.
I grenar som gymnastik och konståkning är det inte ovanligt att unga tränare ges ett stort ansvar för både adepternas grenspecifika utveckling och tävlingsframgång.
– Då tänkte jag överhuvudtaget inte på om jag var redo för uppgiften. Då jag ser tillbaka, hade det säkert varit bra om jag haft mer erfarna tränare som stöd.
Kaotisk tävlingsuppladdning
Urheilulehtis artikel följdes av flera andra stort uppslagna texter. För Heikkilä och Minetit var tidpunkten problematisk, då laget just då förberedde sig för världscupfinalen, som skulle gå i Brasilien en vecka senare. Heikkilä valde att hålla låg profil.
– För att föra fram fakta om allting hade jag varit tvungen att ta upp enskilda gymnasters ärenden i det offentliga. Det ville jag inte.
– Det var en mycket svår situation. Jag förberedde laget för världscupfinalen i Brasilien, resan dit var lång och situationen kring laget kaotisk. Man skrev om laget, trots att de här flickorna inte hade något alls med anklagelserna att göra. Det var hemskt!
Då Heikkilä ser tillbaka på vinterns händelser är hon mest sorgsen över att folk tror att gymnasterna i dagens Minetit behandlats osakligt och att hennes nuvarande arbetsgivare Tampereen Sisu skulle ha godkänt ett sådant agerande.
– Det är fullkomligt nonsens, säger Heikkilä och berättar istället om det stöd hon fått från adepterna.
– Flickorna var härliga då de sa att de inte skriver under anklagelserna, att det här inte stör dem alls, utan att de tvärtom får ny energi av uppståndelsen.
Minetits kapten, Ella Ratilainen, 22, är den som fått föra gymnasternas talan i vinter.
– Jag har känt Titta sen jag var åtta år. Vi har jobbat ihop jättelänge, så det är klart, det var inte roligt att se hur tufft det var för Titta. Jag är stolt över hur bra hon hanterade läget och skötte vartenda träningspass.
Såg sig själv på löpsedlarna
Under de fem senaste åren har Minetit vunnit två VM-guld och tre -silver i estetisk truppgymnastik. Det senaste kom för två veckor sen och för en vecka sen tog laget sin femte FM-titel i följd.
Trots det är tränaren Titta Heikkilä ingen kändis.
– Före artikeln såg jag inte mig själv som en offentlig person. Det var en ny situation för mig då det egna ansiktet plötsligt kom emot på kvällstidningarnas löpsedlar, och jag drog mig till och med för att gå till närbutiken.
– Tanken på att någon skulle känna igen mig var helt ny, och det kändes väldigt obehagligt.
Den värsta stormen blåste dock snabbt förbi och ingen kände igen henne i butiken. Däremot fick hon i början en hel del hatbrev, som hon så småningom lärde sig att strunta i och blockera.
Krävande tränare
Då Minetit dragit vidare till sin balettlektion, fortsätter Heikkiläs arbetsdag tillsammans med rytmiska gymnasten Jouki Tikkanen.
Tikkanen, 23, har tävlat på EM- och VM-nivå sedan 2011, är mångfaldig finländsk mästare i grenen och Heikkiläs enda individuella adept. De tillbringar timtal tillsammans i träningssalen varje dag.
– Känslorna har svallat från den ena ytterligheten till den andra, men mest har jag känt förundran, säger Tikkanen. Förundran över att utomstående har presenterat saker som fakta, utan att ha en aning om hur det går till på träningarna.
– Jo, Titta är en krävande tränare, men hon har aldrig krävt något som jag inte kan leva upp till. Vi har ett stort förtroende för varandra och jag uppskattar verkligen det jobb hon gör. Hon ger sitt allt på varje träningspass.
Då Titta Heikkilä inledde sin tränarbana var hon främst intresserad av att utveckla individerna, speciellt deras fysik. I dag är hennes tränarsyn mer holistisk.
– Det är inte ett problem för mig om någon inte gillar min träning eller om någon anser att jag är för krävande. Det är bara en liten del av gymnasterna som är verkligt tävlingsinriktade och vill utmana sig själva varje dag. Och det är jag helt införstådd med.
Kommunikationen med föräldrarna central
Det händer att föräldrar till barn som vill tävla i grenar med tidig specialisering ifrågasätter antalet träningstimmar och träningsgånger som barnen förväntas vara med på. Eller hur disciplinerade och detaljfokuserade träningspassen är.
Som ung tränare är det en utmaning att möta adepternas föräldrar, som ofta är både äldre och har en bredare livserfarenhet än tränaren själv.
– Jag var inte så bra på att kommunicera och beakta föräldrarna som jag borde ha varit. Jag fick lära mig det den hårda vägen. Men man lär sig med åldern och via eget föräldraskap.
Titta Heikkilä väntar sitt andra barn i juli.
– Det är viktigt att alla har samma mål. Föräldrarna, tränarna och gymnasterna måste ha samma mål. Då undviker man konflikter, även om de ändå dyker upp ibland.
"Som tränare vill jag kunna hjälpa gymnasterna att uppnå sina mål. Jag vill göra det möjligt för dem att förverkliga sina drömmar."
-Titta Heikkilä
Med den erfarenhet Heikkilä har i dag, ser hon att det finns saker hon kunde ha gjort både annorlunda och bättre – om hon inte varit så ung och oerfaren.
Därför talar hon också varmt för att klubbarna skulle satsa på träningen av de yngsta.
– Jag önskar att barn som väljer sporter där specialiseringen sker tidigt, skulle ha kunniga och erfarna tränare redan som små. Det är ett stort problem att så inte är fallet på alla håll.
Själv tränar Heikkilä i dag enbart toppidrottare. Jobbet med Minetit och Jouki Tikkanen tar så mycket tid att hon inte haft möjlighet att börja fostra nya gymnaster ända från start.
Då dagens Minetit så småningom lägger av, kommer laget att bestå av gymnaster som någon annan byggt grunden för. Det blir en ny situation för Heikkilä.
– Flickorna som jag jobbat med sedan 2005 var små då vi började, och jag färsk som tränare. Vi har träffats nästan dagligen i över tio år och vuxit tillsammans. Förhållandet till framtida adepter kommer knappast att bli lika nära.
Under 14 år av sitt 22-åriga liv har Minetits kapten Ella Ratilainen tränats av Titta Heikkilä.
Friades i april
Under vintern undersökte FCEI (Finlands centrum för etik inom idrott) Titta Heikkiläs träningsmetoder, varefter Gymnastikförbundets disciplinära utskott behandlade fallet. Beslutet kom i början av april – Heikkilä friades.
Samtidigt har Gymnastikförbundet gjort en egen undersökning kring grenens träningskultur runt om i landet och vidtagit åtgärder utifrån resultaten.
Titta Heikkilä förnekar inte att hon gjort misstag i början av sin karriär, men ser också att mycket gjorts rätt.
– Gymnasterna har hållits skadefria och deras karriärer har varit förhållandevis långa. Dessutom har ju framgången varit hyfsad med bland annat två VM-titlar. Så nog har saker gjorts rätt också.
Låt barnen göra det de vill
Sista veckoslutet i maj kryllar det av gymnaster, föräldrar, och mor- och farföräldrar i Kuppis idrottshall i Åbo. FM har samlat både junior- och damgymnaster från hela landet och läktaren är fylld till bristningsgränsen.
Under vintern väcktes frågan huruvida det ens är förnuftigt att hålla på med sporter i vilka specialiseringen sker tidigt och där man tränar mycket och hårt redan som barn.
Den frågan har Titta Heikkilä ringa förståelse för.
– Om någon njuter av den här sporten, där man får utmana sig själv både fysiskt och psykiskt redan i unga år, så är det väl inget illa med det! Vi gymnastikmänniskor älskar vår gren och tycker att det är det förnuftigaste i hela världen.
Se Sportliv med Titta Heikkilä på Yle Fem söndag 2.6 kl. 19.48 eller redan nu på Yle Arenan: