Inspirerad av ungdomsfilmer och hur de skildrar sex har Mikael Syrjälä skrivit manus och regisserat sin första långfilm. Elvis & Onerva är skildringen av den första, stora förälskelsen, unga pojkars skryt och konsekvenserna av det.
När den nya eleven Onerva (Mimosa Willamo) stiger in i klassrummet lägger Elvis (Johannes Brotherus) genast märke till henne. Båda två blir förälskade men kan inte riktigt uttrycka sina känslor.
Under en fest, där det missbrukas mycket hostmedicin, kommer Elvis och Onerva närmare varann. Men efteråt finns det två olika versioner av vad som hände i sommarnatten under äppelträden.
Vad blir konsekvenserna av tomt skryt? Och vem väljer kompisarna att tro på?
Ungdomsfilmer följer ofta en och samma modell
Regissören och manusförfattaren Mikael Syrjälä berättar att han alltid varit intresserad av ungdomsfilmer och uppväxtskildringar men i sin debutfilm ville han göra en film som ifrågasätter mycket av det som anses höra till en ungdomsfilm.
En film där det kanske inte sker en så tydlig utveckling och där det lyckliga slutet kanske inte är så som man förväntar sig det.
– Ungdomsfilmer har ofta ett könsstereotypt berättande och det är något som jag vill undersöka i min film.
Syrjälä nämner filmen Grease (1978) som ett exempel. Hur vi i den filmen har en kille som påstår att han haft sex med en tjej fast han inte haft det. Men konsekvenserna av att säga en sak som inte stämmer är något man sedan inte utvecklar i Grease.
– Jag har funderat mycket på manlighet och varför sex har en så stor betydelse i att bli vuxen. Varför är det så? Och varför har män så svårt att visa känslor inför andra män? Varför är egentligen sex den enda arenan där man har möjligheter att vara öm och visa sårbarhet?
I filmen Elvis & Onerva är det speciellt Elvis som bland sina kompisar känner ett tryck på att vara mer erfaren i sex än vad han egentligen är. Och skrytet får oanade konsekvenser.
Lite pengar, mycket tid
Syrjälä har arbetat med filmen under fem år, samtidigt som han slutfört sina studier vid Aalto universitetet. Och han är intresserad av att ha många olika roller, som producent, manusförfattare och regissör. Men att både skriva och regissera är en utmaning.
– När du får ett färdigt manus någon annan skrivit blir det en slags dubbelbelysning, som regissör tillför du något nytt till texten. Men om du både skriver och regisserar måste du se till att det finns ett djup i texten.
– Därför var det också bra att vi hade en lång repetitionsperiod innan vi började filma. Då kunde jag tillsammans med skådespelarna fundera igenom manuset ännu en gång.
Filmen är gjord på en mycket liten budget men det ser Syrjälä ändå som en fördel.
– Då vi inte haft så mycket pengar har vi istället haft en massa tid. Och därför möjlighet att välja när vi spelar in.
Förutom amerikanska high school-filmer nämner Mikael Syrjälä också Roy Anderssons En kärlekshistoria (1970) som en inspirationskälla. Och det syns kanske speciellt i filmens stämning.
Syrjälä säger också att han ville jobba mycket med känslor, färger och bild.
Det finns till exempel inte något svart i filmen och eftersom man spelade in under sommaren har man också kunnat använda det fina kvällsljuset i många scener.
Elvis & Onerva handlar också om stora skillnader mellan de ungas värld och de vuxnas.
Elvis och Onervas föräldrar, som spelas av Minna Haapkylä, Carl-Kristian Rundman och Tommi Korpela är av olika orsaker frånvarande, självupptagna och ganska långt oförmögna att prata.
– Den här skillnaden ville jag visa också i bild. Därför är de vuxnas värld filmad på stativ och har långa fyrkantiga kompositioner medan de ungas värld är filmad med handhållen kamera.
Följande projekt är redan på gång och den här gången blir de på svenska.
– Jag är tvåspråkig och vilket språk jag jobbar med handlar om ett konstnärligt val, det hänger ihop med innehållet, förklarar Syrjälä. För mig har språk också en viss rytm och färg.
– I höst ska jag skriva en thrillerpodd för Yle och så har jag precis fått manusstöd för följande långfilm, som kommer att bli på svenska.