En actionkomedi som är en tröttsam och tradig soppa som aldrig riktigt kommer igång.
Men in Black är en ytterst hemlig organisation som har hand om alla de utomjordingar som lever i exil på jordklotet.
Den är baserad på Lowell Cunninghams serier från 1990-talet. Och den första filmen om MiB kom 1997 med Will Smith och Tommy Lee Jones som ett matchande och roligt agentpar. Deras äventyr fick vi sedan följa i hela tre filmer och en animerad tv-serie.
Men in Black International inleds med MiB agenterna High T (Liam Neeson) och agent H (Chris Hemsworth) som på Eiffeltornets topp kämpar mot en invasion av utomjordingar.
Samtidigt finns det en liten flicka, Molly, i Brooklyn New York som sent en kväll också möter en liten varelse från yttre rymden. MiB agenter dyker förstås genast upp och med en “neuralyzer” raderar de hennes föräldrars minnen men missar att radera Mollys minnen.
20 år senare möter vi igen Molly (Tessa Thompson) som nu blivit besatt av att få jobba för MiB. Hon lyckas även komma in i organisationen och imponera på högsta chefen, agent O (Emma Thompson).
Molly blir antagen som agent M på prövotid och genast indragen i ett farligt och fartfyllt uppdrag som involverar galaxens kraftigaste vapen, en ful utomjording och en förrädare.
“International” i titeln betyder att vi rör oss mellan Paris, London, New York, Marrakesh utan att det egentligen spelar någon roll var handlingen utspelar sig.
Onödig omstart
Den senaste MiB-filmen kom 2012 men den här nya Men in Black International känns inte alls som en uppföljare utan mer som ett försök att starta serien på nytt. Tyvärr kan man konstatera att maskineriet är stendött.
Men in Black International försöker väldigt mycket, den introducerar olika teman som gender, förräderi och hämnd. Men lyckas aldrig riktigt utveckla det hela utan släpper de flesta trådar och lämnar dem hängande.
Att sedan försöka kompensera och fylla ut det hela med action och effekter blir också bara ett halvhjärtat försök att vara fartfylld. Vitsarna är heller inte särskilt originella.
Fast poäng får filmen för den korta scenen då agent H kastar iväg en hammare i brist på andra vapen, en rolig liten blinkning till Chris Hemsworths roll som Thor i Marvelfilmerna.
Men det räddar inte filmen.
Så när agent M i ett skede frågar om hon kan få en “neuralyzer”, den där lilla manicken som agenterna har och som de kan radera minnet med, vill jag ropa “ge en till mig också”. Jag är redo att glömma den här filmen.