Varför använder man djur- eller växtnamn för att uttrycka homosexualitet? Och varför använde konstnärer förr djur som koder för det man inte fick uttrycka? Det kan man få svar på om man går på en queerguidning.
Queer är ett begrepp som används för könens och sexualitetens mångfald.
Eller om man vill uttrycka det mer teoretiskt, ett onormativt sätt att se på kön och sexualitet. I samlingsnamnet för sexuella minoriteter hbtiq står q just för queer.
Men queer kan man också överföra till ett konstsammanhang och se på konst ur en queersynvinkel.
Handlar om att tänka queert.
Oscar Ortiz-Nieminen
Oscar Ortiz-Nieminen är konsthistoriker och har länge arbetat med guidade turer på olika konstmuseer utifrån en queersynvinkel.
– Då många konstnärer redan arbetar med teman som kön och sexualitet och är det väldigt enkelt att se på deras konst utifrån queer.
– Men sedan kan man också använda den egna fantasin och finna nya läsningar av verk, hitta tolkningar som ifrågasätter hur vi ser på kön och sexualitet och det kan också ses queer.
Vad krävs för att se queert?
Att se på konst utifrån ett queerperspektiv handlar enligt Ortiz-Nieminen om att tänka queert.
Det kräver ett öppet sinne men också lite tid och ambition eftersom det finns många olika sätt att tolka utifrån ett queerperspektiv. Men det finns inte något direkt rätt eller fel sätt.
Ibland handlar det mer om frågeställningar, än direkta svar.
I Kiasma har Ortiz-Nieminen valt att lyfta fram tre olika delar. Den ena utställningshelheten går under namnet Samlevnad och handlar om hur olika konstnärer ser på människans, djurens och naturens samexistens.
Här lyfter Ortiz-Nieminen bland annat fram Outi Pieskis verk Vårt land, våra rinnande färger (2016) som ger en regnbågsfärgad syn på fjällen i Lappland.
– Finns det till exempel ett queerperspektiv på naturen eller miljön? Det är frågor man kan fundera på, menar Ortiz-Nieminen. Och kan man tolka samernas sätt att leva som ett mer naturvänligt och samtidigt också ett alternativt sätt att leva?
Klart är det i alla fall att många konstnärer förr använde sig av djur i sina verk som koder för det man inte fick eller kunde uttrycka för att homosexualitet var förbjudet.
Ett annat intressant verk ur ett queerperspektiv är Kalle Hamms och Dzamil Kamangers Emigrantgården (2006-2012) som visar vilka vägar olika växter och blommor kommit till Finland och blivit en del av vår natur.
Ett verk som dels kommenterar olika former av immigration men som får Ortiz-Nieminen att även fundera på hur många olika djur och blomnamn det finns som uttrycker sexuella minoriteter.
Han nämner till exempel fikus, björn eller utter eller engelskans daffodil och wolf eller finskans kanahomo och lepakko. Namn som ibland används nedsättande men också en del namn som hbtiq-kulturen själva använder.
I en annan del av Kiasma visas Iiu Susirajas fotografier och de fungerar som bra exempel då man vill diskutera kroppsnormativitet, vilka kroppar som syns eller får synas. Vilka kroppar som anses vara vackra eller fula och varför.
– Inom queerteamtiken talar man också mycket om betydelsen av att acceptera sin kropp och att kunna vara i sin egen kropp.
– Sedan har Susiraja ofta också en sexuell tematik i sina bilder och hon använder föremål och rum på ett nästan surrealistiskt sätt. Och queer kan också byggas via föremål eller platser, påpekar Ortiz-Nieminen.
Högst upp i Kiasmas största sal finns sedan Hrafnhildur Arnardóttir / Shoplifters verk Nervescape VIII (2019). Ett verk som kan ses som en stor queerutopi då den fyller salen med hår i alla regnbågens färger.
– Hår har med identitet och mode att göra och kopplar därför också till queer, säger Ortiz-Nieminen. Hår och hårväxt kan vara både befriande och besvärande, speciellt om det handlar om hårväxt man inte vill ha.
– Men så finns här också den sociala biten. Hur Shoplifter skapat ett rum där man kan samlas och umgås och njuta av färgerna.
Handlar om att bli sedd
Queerrundturer startade Ortiz-Nieminen med redan för 10 år sedan men i början hade museerna en viss rädsla för att visningar med ett queerperspektiv inte skulle passa in i museernas profil.
Men det svängde snabbt och snart började museer runtom i Finland själva ta kontakt och be om queerguidningar.
– Idag är det ganska självklart att museer stöder frågor som har med mångfald och jämlikhet att göra. Och så vill man förstås också locka publik.
– Men det är klart att det är fint om queertematiken syns under hela året och inte enbart under prideveckan.
Den feedback Ortiz-Nieminen fått av besökare är ofta väldigt berörande och handlar mycket om att bli sedd.
– Ifjol var det en person som efteråt tackade för att jag synliggjort hens historia. Det var stort.