Enni Grundström har alltid utstrålat självsäkerhet. Hon har sett ut som en stark kvinna som vågar synas. Men Enni berättar att det är först nu som insidan också matchar utsidan och ändringen kom för inte alls länge sedan i form av burlesk.
Enni är en av kvinnorna som badar bastu i podden Kroppen och livet. Hon kommer från en liten stad och blev mobbad som barn. Folk kommenterade gärna hennes kropp. “Det här är inte en normal kropp”, var signalen som Enni snappade upp.
– Jag tyckte att jag såg i folks ansikten att jag äcklade dom. Jag stack alltid ut eftersom jag redan som barn var mycket längre än alla andra i klassen - även killarna.
Men Enni har hållit huvudet högt och försökt gilla sin kropp redan länge.
– Det var en stor händelse för mig den första gången jag gick i bikini. Jag var kanske tjugofem eller tjugosex, först gjorde jag det i simhallen och därpå följande år på stranden. Det var en vändpunkt.
Enni började intala sig att det inte är någon skillnad, att alla har rätt till att simma och svalka sig.
– Det har också varit underbart att se andra kvinnor som är större än mig som klätt sig i bikini. Om dom kan kanske jag också vågar. Sedan behöver ju inte alla tycka om det dom ser.
Kände sig hemma i burlesken
För ett och ett halvt år sedan började Enni dansa burlesk. Alla element tilltalar henne.
– Paljetter, frisyrer, bara magar, rumpor, bröst. Ja hela estetiken och allt det glamorösa!
Enni berättar att hon varje år brukar ta sig an olika projekt. Ett år var projektet att säga ja till helt nya saker. En reklam för en burlesktimme dök upp upp just när hon bestämt sig för att våga testa flera nya grejer.
Jag får kraft av andra kvinnor. Det är uppmuntrande att få följa med andra kvinnors processer, att få se hur de blir modigare och bättre vänner med sina kroppar
Redan under första timmen kände Enni att hon var hemma och hon anmälde sig genast efteråt till en kurs.
– En del var väldigt blyga och kände kanske att de var på fel ställe, men just då är du ju på rätt ställe om du känner att det är lite för spännande eller obekvämt, säger Enni.
Enni berättar att det i gruppen fanns en kollektiv lycka över att göra saker tillsammans.
–Jag får kraft av andra kvinnor. Det är uppmuntrande att få följa med andra kvinnors processer, att få se hur de blir modigare och bättre vänner med sina kroppar.
Burlesk är för alla åldrar och för alla kroppar.
– I burlesken är det faktiskt meningen att låren får dallra och valkar får synas. Den som står på scenen har makten och guidar också publiken mot vad publiken skall titta på. Man får själv bestämma vad man vill visa.
– Man är aldrig tvungen att göra något man inte vill, vi har aldrig behövt klä av oss heller. Om man inte är bekväm med att vara naken behöver man inte vara det, samma gäller improvisation - om det inte känns bra behöver man inte ens testa det.
Den första vårvintern med burlesken var en enda lång psykologisk process för Enni som lärde sig acceptera sin kropp.
– Burlesken var förstås träning för kroppen men speciellt för hjärnan. Jag fick mycket mera hjälp snabbare än det hade gått med terapi eller annan samtalshjälp.
– Jag ser ut så här, så här gör min kropp och jag är här för att vara till för mig själv, inte för någon annan.
Enni tror att det är systerskapet som hjälpt henne framåt, att man i gruppen känner och gör tillsammans. Och att få se andra kvinnor komma ut ur sina skal känns väldigt värdefullt.
Enni rekommenderar burlesk för alla, men speciellt för osäkra människor.
– Man får skaka loss, skaka bort gamla föreställningar om sig själv och sin kropp. Det är befriande.
Alla åtta avsnitt av podcasten Kroppen och livet finns ute på arenan och varje lördag publiceras en artikel med en av kvinnorna, de övriga medverkande i serien är Monika Pensar, Anne Kolehmainen, Asta Rosenström-Fortelius, Emilia Lagergren, Anna-Pia Svarvar, Maria Söderholm och Petra Blomqvist.