Medan högskolornas budgetfinansiering diskuteras i Finland, så är det få som ifrågasätter grundpremissen: högskoleutbildningen bör betalas av staten och vara kostnadsfri för studenterna.
Ännu för några år sedan sågs samma tanke som närmast utopistisk av de flesta i USA, där studenter själva alltid betalat för den stora merparten av sin högre utbildning.
Men de senaste åren har nya visioner fått luft under vingarna.
Den främsta förklaringen är att det kostar mer än någonsin att studera på en högskola i USA.
Landet satsar ungefär 30 000 dollar årligen på högskoleutbildning per student, nästan dubbelt mer än de flesta andra högt utvecklade länder.
Samtidigt tar studenter allt oftare lån för att bekosta högskolestudierna, vilket vållar många betalningsproblem och har fått skuldsättningen att explodera till nivåer som många ser som ohållbara.
Många ser därför systemet som ineffektivt och ojämlikt.
Visst, det erbjuds en mångfald av stipendier, till exempel för begåvade studenter från minoritetsgrupper och mindre bemedlade familjer.
Och är du student på något av USA:s främsta universitet så kan du troligen åtnjuta den bästa utbildningen denna värld har att erbjuda.
Men bara några procent av alla studenter faller in i de här kategorierna.
Progressiva demokrater: Gör den högre utbildningen gratis för alla
Det är mot den här bakgrunden man kan förstå förslag framför allt från progressiva demokratiska politiker, som Bernie Sanders och Elizabeth Warren, på att göra offentliga universitet helt kostnadsfria.
Förslagen har inspirerat många demokrater.
Argumenten känns väldigt nordiska: kostnadsfri högre utbildning skulle öppna universitetens dörrar för ännu fler amerikaner.
På sikt gynnas hela samhället, genom en mer välutbildad arbetskraft. Som bonus skulle allt färre hamna in en destruktiv skuldspiral på grund av obetalda studentlån.
I praktiken är det hela, som så ofta, mer komplicerat.
En inkomstöverföring till de rika och välbärgade?
Som vanligt handlar mycket om pengar.
Kritiker menar att gratis högskoleutbildning - för att inte tala om stora skuldlättnader - främst skulle gynna välbärgade familjer. Barnen till läkare, jurister och framgångsrika fondförvaltare har råd att betala för både lån och studier på Harvard, Yale eller någon annan eftertraktad institution. Varför ska de plötsligt få allt gratis?
Vissa befarar också att allt fler skulle hoppa av sina studier efter några år om allt vore gratis, vilket ses som en slöseri av tid och pengar både för studenten och universitetet.
Vidare betonar man att flera delstater redan har fungerande program som gör universitetsutbildningen gratis eller nästan gratis för till exempel mindre bemedlade hushåll.
Och så finns det ideologiska motargumentet från högerflanken: universitetsstudier är en lönsam investering för individen som bygger på ett kontrakt mellan studenten och universitetet. Det ska statsapparaten inte blanda sig i mer än nödvändigt.
De praktiska utmaningarna är också stora. Det snåriga amerikanska högskolesystemet består egentligen av flera olika system: offentliga högskolor, privata icke-vinstdrivande högskolor och vinstbringande privata universitet. Alla skulle på ett eller annat sätt påverkas av en omfattande reform.
Dessutom är det värt att minnas att delstaterna har stor självbestämmanderätt i hur de lägger upp sin högre utbildning.
Visioner finns - åtgärder saknas
Men det är inte bara demokraterna som bekymrar sig om den högre utbildningen.
Vita huset har också signalerat ett intresse för att "modernisera systemet för den högre utbildningen", till exempel genom att reglera marknaden för studielån.
Än så länge handlar det om ord, men få handlingar.
Samtidigt anser en stor majoritet av amerikanerna, såväl republikanska som demokratiska sympatisörer, att höga kostnader för universitetsstudier är ett stort problem.
I ett polariserat politiskt klimat och med ett presidentval som närmar sig är det få som väntar sig stora förändringar inom den högre utbildningen.
Men frågan diskuteras allt mer, med argument som klingar nordiskt.