Fembarnsmamman Johanna Poikela fick vänta över fem månader på beslut om det är FPA i Finland eller Försäkringskassan i Sverige som ska betala henne föräldrapenning. Fem månader är för lång tid, kommenterar den ansvariga ministern Thomas Blomqvist (SFP).
Johanna Poikela sitter hemma vid köksbordet med nästan tre månader gamla Luna i famnen. De fyra äldre barnen är i skola och dagis.
Luna har börjat sova bra på nätterna, men allt grubblande på hur ekonomin ska gå ihop och allt besvär med myndigheterna har gett Johanna gråa hår.
- Jag har åtminstone fått två gråa hår, skrattar hon och visar.
Poikelas familj bor i gränsstaden Torneå i Lappland och innan Luna föddes jobbade Johanna som undersköterska på ett bemanningsföretag i Haparanda i Sverige.
Johanna började processen med att söka föräldrapenning redan i april. Först fick hon negativt beslut från Försäkringskassan i Sverige och sedan fick hon negativt beslut från FPA i Finland.
Efter det har hon överklagat Försäkringskassans beslut.
- Eftersom jag har rätt till föräldraledighet, så känner jag mig straffad för att jag inte får min mammapeng. Det känns som om jag har blivit straffad för att jag har fött barn, säger Poikela.
Grundregeln är att det är det land där man jobbar som ska betala föräldrapenningen, i Johannas fall Försäkringskassan i Sverige. Men det finns undantag.
Myndigheterna sköter kontakten med traditionella brev
Johanna Poikelas situation är inte unik. De privatpersoner som bor i ett land och jobbar i ett annat får räkna med extra byråkrati.
Ändå talas det om att Norden har en gemensam arbetsmarknad och att Norden ska vara världens mest integrerade region. Trots det haltar samarbetet mellan myndigheterna i de olika länderna och ärendena framskrider långsamt.
- Att vara gränsarbetare är inte alltid lätt. Vanligtvis går det smidigt, men sedan finns det situationer där en privatperson hamnar mellan två länder. Det kan ta orimligt lång tid innan myndigheterna fattar beslut om till exempel vilket lands försäkring som gäller, säger Päivi Koivupalo på Gränstjänsten.
Koivupalo ger råd till företag och privatpersoner som jobbar över gränsen och frågor som gäller just sociala stöd har många gånger visat sig vara svåra och långsamma att lösa.
Ett problem är att informationsutbytet mellan myndigheterna i Finland och Sverige fungerar dåligt och att kontakten sköts via traditionell brevpost.
- Det hade varit bättre om informationen gick elektroniskt mellan dem, istället för den här postgången de har. Och om man ringer fem dagar efter att de postat, så säger de att de ännu inte har fått det, att du får ringa igen nästa vecka, berättar Poikela.
Johanna Poikela har fungerat som mellanhand mellan Folkpensionsanstalten och Försäkringskassan. Båda myndigheterna har uppmanat henne att ringa den andra myndigheten för att påskynda ärendet.
Johanna skäms för att låna pengar av släkten
Familjens situation försvåras ytterligare av att Johannas svenska sambo är arbetslös och sedan en månad tillbaka får inte han heller några stöd.
Sambon kan inte finska, men TE-tjänsterna skickar all information på finska och erbjuder honom jobb och studier där det krävs att han kan finska.
- Jag får vara tolk när de skickar papper. Och sen är det också problem med FPA, de menar att han inte har någon examen fastän han har två gymnasieexamina från Sverige, säger Johanna.
För en familj med fem barn och helt utan inkomster är det inte lätt att klara sig ekonomiskt och familjen har tvingats låna pengar.
- Vi har fått låna av släktingarna. Man skäms för att behöva låna pengar som man egentligen har rätt att få, säger Johanna.
Två dagar efter intervjun med Johanna får hon äntligen det besked hon har gått och väntat på. Försäkringskassan meddelar att hon har beviljats föräldrapenning och att det kan ta ungefär 30 dagar innan beslutet verkställs.
- Jag är nöjd med beslutet, nu får jag föräldrapenning från Sverige som jag har rätt till. Det lönar sig att överklaga beslut om man inte är nöjd, skriver Johanna i ett sms.
Ansvariga ministern: “Det fungerar inte som det ska”
Thomas Blomqvist (SFP) är minister för nordiskt samarbete och jämställdhet och den som för Finlands del har ansvar för att det nordiska samarbetet ska fungera smidigt.
Efter att ha sett reportaget om Johanna i Tv-nytt säger han att en väntetid på fem månader för att få ett beslut är alldeles för lång tid.
- Det fungerar inte som det ska. Vi vill att det ska vara problemfritt och möjligt att bo i ett land och jobba i ett annat och det ska inte påverka de grundläggande rättigheterna, såsom i det här fallet, säger Blomqvist.
Enligt Blomqvist är det vanligtvis inte så här besvärligt att vara gränsarbetare, men det finns enskilda fall där allt inte har fungerat som det ska.
Han utgår från att de berörda myndigheterna ser över sina rutiner och rättar till det som behövs.
Varför myndigheterna fortfarande använder traditionell brevpost i sin kommunikation kan Blomqvist inte svara på.
- Det var en nyhet för mig. Jag vet inte varför man gör så, men jag utgår från att det mesta av kontakten mellan myndigheterna sker på annat sätt, per e-post till exempel. Det är myndigheterna som måste fundera på hur de ska kommunicera, en minister ska inte blanda sig i det.
Enligt Blomqvist finns det en vilja i alla nordiska länder att lösa sådana här problem. Meningen är att det ska vara lätt att röra sig mellan länderna och att Norden ska bli den mest integrerade regionen i världen.