Att hoppa av ett kriminellt gäng är riskabelt. Brottspåföljdsmyndighetens Exit-program finns till för att hjälpa de som vill lämna den organiserade brottsligheten bakom sig. Hotbilderna är verkliga och det krävs mycket stöd och hjälp för de som vill hoppa av.
Exit kommer in i bilden då man får vetskap om att det finns någon inom den organiserade brottsligheten som vill hoppa av den kriminella banan.
Informationen kan komma från fängelsemyndigheten, direkt från personen själv, eller från personens anhöriga eller vårdpersonal.
Det här berättar Sami Peltovuoma som är specialsakkunnig på Brottspåföljdsmyndigheten och ansvarig för Exit-verksamheten.
Han är noga med att understryka att Exit inte utreder brott eller anmäler brott.
– Vårt enda mål är att hjälpa de personer som vill hoppa av. Vi tar inte ens emot information om tidigare begångna brott. Vi vill hålla vår verksamhet helt åtskild från brottsutredningar och motsvarande.
Efter att man bedömt situationen och utvärderat läget diskuterar man tillsammans med personen i fråga hur man bör framskrida, vilka eventuella hinder det finns och om det finns risk för fysiskt våld mot hälsa eller liv.
Två huvudgrupper
Exit har funnits i sin nuvarande form sedan 2015, men den har utvidgats sedan det.
Då Exit startade fokuserade man på politiskt eller religiöst radikaliserade personer som vill lämna extremistkretsarna och personer som löper risk att bli inblandade i våldsam extremism.
År 2017 körde man igång verksamhet för de som vill hoppa av den organiserade brottsligheten, en betydligt större grupp än de som tillhör en högerextrem rörelse.
Enligt Peltovuoma är det oftast svårare och mera riskfyllt att hoppa av organiserad brottslighet.
– Den här typen av hårda och hierarkiska grupper vill hålla fast vid sina medlemmar och kontrollera dem och deras liv. De här faktorerna är i högre grad närvarande då det handlar om de kriminella gängen.
De högerextrema eller våldsamma extrema grupperna består sällan av lika strikta och hierarkiska grupperingar, säger Peltovuoma.
Två tredjedelar av alla gängmedlemmar upplever åtminstone i något skede en vilja att hoppa av
Sami Peltovuoma, specialsakkunnig och ansvarig för Exit-programmet
De har därför inte lika samma behov av rehabilitering och skydd som de som hoppar av kriminella gäng.
Peltovuoma säger att det ändå är lika viktigt att ge de extremisminriktade personerna rehabilitering, men för detta ändamål passar det program och de stödfunktioner som Brottspåföljdsmyndigheten redan har ofta bättre in.
Att frigöra sig från en hierarkiskt uppbyggd grupp kräver ofta nämligen skräddarsydda speciallösningar.
Hur många avhoppare Exit hjälpt vill Peltovuoma inte avslöja. Han vill inte riskera att någon kan räkna ut sådant som kan vara till skada för någon avhoppare.
I runda tal kan han säga att de samarbetat med ”många, många tiotals”. Antalet som faktiskt hoppat av är inte lika många, men de är tiotals.
Hotbilder, socialt nätverk och mentorverksamhet
Det är mycket som ska tas i betraktande då man planerar ett avhopp.
Peltovuoma berättar att det finns olika modeller, men att de skräddarsyr varje fall.
– Det beror bland annat på vilken ställning personen i fråga haft inom organisationen och vilken typ av organisation det är fråga om.
Man ser även på hurudant stöd och nätverk personen i fråga har utanför organisationen. Om hens sociala kontakter enbart finns inom organisationen är avhoppet svårare.
Man måste också fundera på vad för slags risker avhoppet innebär, hur avhoppet ska förverkligas, hurudana eventuella skyddsåtgärder som behövs.
– Vi ordnar också med det som har med personens vardagliga överlevnad att göra, hur hen klarar helt basala vardagssaker, sådant som har med arbete och utbildning att göra.
Peltovuoma berättar att de även erbjuder mentorverksamhet, vilket är en "mycket viktig del" för dem som lämnar sitt gäng.
– De som hoppar av har ofta ett stort behov av att tala om sina problem och vilka slags rädslor de väcker. De kan uppleva hot och press från gruppen de lämnar, vilket är mycket tungt för psyket.
Och faran är verklig, även om det i stor utsträckning beror på vilken organisation man tillhör.
– Skillnaderna är stora, det kan exempelvis finnas betydande skillnader inom en och samma organisation beroende på var man befinner sig geografiskt.
Också tidpunkten kan vara avgörande, om det exempelvis pågår interna konflikter kan det vara lättare att hoppa av.
Besvikelse och moralisk indignation
Enligt Peltovuoma visar internationell forskning att det finns en vilja att hoppa av hos de flesta som är inblandade i organiserad brottslighet.
– Man talar om att två tredjedelar av alla åtminstone i något skede upplever en vilja att hoppa av. Men tröskeln att ta steget är ofta större än vad möjligheten att verkligen hoppa av är.
Den vanligaste orsaken till att man vill lämna sitt gäng eller sin rörelse, är besvikelse över hur organisationen fungerar.
Ofta är orsakerna till att man sökt sig till gruppen positiva, man vill uppleva brödraskap, man vill ingå i en gemenskap där man kan få bekräftelse och acceptans och kanske en stark ställning.
De kan uppleva hot och press från gruppen de lämnar, vilket är mycket tungt för psyket
Sami Peltovuoma, specialsakkunnig och ansvarig för Exit-programmet
Så småningom märker man att det inte finns något brödraskap, det handlar istället om girighet, att utnyttja och lura andra.
– Det är mycket egoism med i bilden, och den ekonomiska nyttan tillfaller dem som är högst i rang.
De som är lägre i rang får ofta ekonomiska svårigheter.
– Det finns en stor moralisk indignation över det hela.
Varje avhoppare betyder vinst för samhället, inte bara moraliskt utan även ekonomiskt.
Enligt en kostnadskalkyl gjord av Fryshuset i Sverige är kostnaden för en gängmedlems livscykel cirka 2,6 miljoner euro.
Återfallsbenägenheten är nämligen betydligt högre för de som är med i kriminellt organiserade gäng.
I Finland räknade Brottspåföljdsmyndigheten år 2013 ut att sannolikheten för att en medlem i en brottslig grupp kommer att begå ett nytt brott inom en treårsperiod är 84 procent.
Hos icke-medlemmar är motsvarande sannolikhet 60 procent.
– En skillnad på tjugofyra procentenheter alltså. Detta beror på att man som gängmedlem inte kan välja vad man gör, utan man blir beordrad.
Om hen inte går med på det som man ger order om, kan sanktionerna vara hårda.
Exit är ett samarbete mellan Brottspåföljdsmyndigheten, medborgarorganisationer och Centralkriminalpolisen.