Artikeln är över 5 år gammal

Bönepaus under arbetstid borde gå att ordna, enligt specialsakkunnig – men ska man också få be till spaghettimonstret på arbetstid?

Man med tröja och kragskjorta som tittar in i kameran.
Robin Harms är specialsakkunnig vid Diskrimineringsombudsmannens byrå. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn

Det är inte automatiskt diskriminering om man inte får utöva sin religion på arbetstid, men om arbetet inte lider av det är det diskriminerande att neka till bön på jobbet. Det här säger specialsakkunnig Robin Harms vid diskrimineringsombudsmannens byrå med anledning av en omdebatterad dom om diskriminering i arbetslivet. Icke-troende har nödvändigtvis inte samma möjlighet till pauser.

När den muslimska mannen tog upp bönepauser under arbetsdagen i samband med att arbetsavtalet skulle skrivas under möttes det inte med förståelse hos arbetsgivaren, bostadsproduktionsbyrån vid Helsingfors stad. Mannen ville ha en en timmes oavlönad bönepaus under fredagar och fem minuters bönepauser under övriga dagar.

Mannen berättar i domen att budskapet var att arbetstagarna bara har två kaffepauser på 12 minuter per dag.

Personalansvariga i mejl: Jag säger fortfarande nej

Några veckor senare fick mannen veta att han inte anställs trots att han redan valts till jobbet som projektingenjör.

Mannen kom ännu med ett kompromissförslag där han framhöll att det ligger en moské bredvid arbetsplatsen och att han kan vara flexibel med fredagsbönen om han behövs under ett möte.

"Det finska språket är inte längre så flytande (väldigt många fel) och nu känns det som att han vill hit bara på grund av moskén. Jag säger fortfarande nej", skrev personalansvariga i ett mejl till sina chefer samma dag. Högsta chefen svarade att hon instämmer.

Högsta chefen dömdes till diskriminering i arbetslivet och brott mot tjänsteplikt medan personalansvariga dömdes för medhjälp till diskriminering i arbetslivet. Straffet blev dagsböter.

Helsingin käräjäoikeuden ulko-ovi ja kyltti.
Helsingfors tingsrätt gav sin dom i fallet torsdagen den 19 september. Domen har inte vunnit laga kraft. Bild: Toni Määttä / Yle

"Handlar om allvarlig diskriminering"

Specialsakkunnig Robin Harms vid diskrimineringsombudsmannens byrå säger att domen är viktig.

- Det handlar om allvarlig diskriminering som har skett inom ett centralt livsområde, arbetslivet. Det som gör det extra allvarligt är att det är en myndighet, alltså Helsingfors stad, som gjort sig skyldig till det här, säger Harms.

Den muslimska mannen kontaktade diskrimineringsombudsmannen innan ärendet gick till rätten.

- Vi har ett begränsat mandat i fall som gäller arbetslivet. I klara fall av diskriminering som medges strävar vi efter förlikning.

- Men måste ärendet utredas vidare hänvisar vi till arbetarskyddet vid regionförvaltningsverket, som också har utrett det här fallet, säger Harms.

Arbetarskyddet vid regionförvaltningsverket i Södra Finland påpekar med anledning av fallet att kravet att vara tillgänglig för arbetsgivaren under en fast arbetstid kan försätta muslimer i en ofördelaktig ställning eftersom det hör till religionen att be under vissa tider.

"Vill man be under lunchpausen ska det beaktas"

Fallet är principiellt viktigt, enligt Harms, men han påpekar också att lagen när det gäller religionsutövning under arbetstid är ganska klar.

- Arbetsgivaren har en skyldighet att främja likabehandling och beakta rätten till religionsutövning om det är möjligt och om arbetsuppgifterna tillåter pauser, vilket är det vanliga. Om man under lunchpausen vill delta i fredagsbönen har arbetsgivaren en skyldighet att ta det i beaktande om det inte leder till svårigheter, säger Harms.

Andra fall om misstänkt diskriminering som gäller uttryckligen bönepauser under arbetstid har Harms inte fått kännedom om.

"Finns arbetsuppgifter där arbetsgivaren inte kan gå med på bönepaus utan besvär"

Frågan är då om domen kan tolkas som att det automatiskt är diskriminering om arbetsgivaren nekar en anställd att be under arbetsdagen?

- Nej, säger Robin Harms.

- Men om arbetsuppgifterna är sådana att man kan be utan att det hindra en från att sköta jobbet så är det diskriminering att vägra gå med på detta. Och det här gäller oavsett religion. Det är också klart att det finns arbetsuppgifter där arbetsgivaren inte kan gå med på det här utan besvär.

Om man tror på spaghettimonstret, ska man då också dagligen få be till det på arbetstid?

- Enligt vedertagen doktrin och rättsfall uppfyller det inte kriterierna för att vara en religion. Europeiska människorättsdomstolen har tillsvidare krävt en viss grad av seriositet, sammanhang och betydelse för att övertygelser skall klassificeras som religioner.

Om man inte är religiös har man med andra ord inte samma möjlighet till pauser under arbetsdagen?

- Arbetsgivaren har en allmän skyldighet att behandla sina arbetstagare jämlikt. Den uttryckliga mänskliga rättigheten, som också finns inskriven i vår grundlag, om att höra till en religion och få utöva den gäller däremot endast religiösa personer och det ska i mån av möjlighet beaktas av arbetsgivaren.

När det gäller frågan om spaghettimonstret ska anses vara en religion är sista ordet ännu inte sagt. Enligt The Guardian ska Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna 2020 ta ställning till om Pastafarianism kan anses vara en religion.