Något som vissa förknippar med militärtjänstgöringen är bestraffningar. Berättelserna som skickats in till Svenska Yle vittnar om bestraffning i form av kreverade sängar, löpning runt träd och byggnader, skåpinventeringar och armpressar i full skyddsutrustning. Men enligt lagen får militären inte hitta på egna bestraffningar.
Frågan om bestraffningar splittrar folks åsikter. Vissa anser att det hör till och att man ska ta allt med en nypa salt, andra menar att det är frågan om osakligt beteende och bara görs för att irritera underordnade.
Var går egentligen gränsen? Får man bestraffa någon med extra städtjänst? Kan man ens tolka en skåpinventering som en bestraffning?
Rättsofficer Mikael Isberg berättar att man inte får hitta på egna bestraffningar inom det militära.
Egentligen talas det inte heller specifikt om bestraffningar.
– Om ett militärbrott kommer till vår kännedom utförs det en förundersökning och sedan görs ett disciplinavgörande.
Till de vanligaste militärbrotten hör olovlig frånvaro eller tjänstgöringsbrott.
– Ett disciplinavgörande kan vara antingen fällande eller friande. Man får inte alltid ett straff.
Blir man fälld handlar det om dagsböter, utegångsförbud eller en anmärkning. Alla bestraffningar utöver dessa ska anmälas till närmaste förman.
– Värdegrunderna för försvarsmakten är bland annat jämställdhet och likabehandling. Alla ska bemötas likställt och diskriminering, mobbning eller trakasserier får inte förekomma.
Uppmanar till att anmäla oegentligheter
När det gäller berättelserna som skickats till Svenska Yle handlar det oftast om underofficerare som delat ut olika typer av bestraffningar.
Får man information kring det i ledarskapsutbildningen?
– Redan under rekrytutbildningen har vi rättsliga lektioner där det berättas vad man får och inte får göra. Under ledarskapsutbildningen betonas det att alla ska behandlas likvärdigt och jämställt. Man ska inte ha egna bestraffningar.
Isberg säger att de även har direktiv på anslagstavlorna vid enheterna, där man informerar om att var och en som upplever eller är vittne till diskriminering, mobbning, olämpligt språkbruk eller liknande ska anmäla saken.
I första hand ska det anmälas till utbildaren eller chefen för grundenheten, men det finns även stödpersoner som man direkt kan vända sig till, exempelvis socialkuratorn, militärprästen, militärläkaren, mig som rättsofficer eller beväringskommittén.
Så en underofficer har inte rätt att dela ut enskilda bestraffningar?
– Allt ska gå via förundersökning som beordras av den disciplinära förmannen, oftast grundenhetens chef.
Försvarsmakten kan inte ta ställning till konkreta händelser
I princip kan ingen vid försvarsmakten ta ställning till berättelserna som skickats in till Svenska Yle, eftersom de fortfarande kan vara under förundersökning.
Vi framställde därför några fiktiva, hypotetiska scenarier som militärjurist Immo Seppänen fick ta ställning till.
Inte heller i de fallen kan det med säkerhet avgöras vad som är rätt eller fel.
Men Seppänen kan åtminstone ta ställning till om det finns skäl för att inleda en förundersökning enligt Lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten.
Frågan om skuld avgörs först efter åtalsprövning och eventuell rättegång.
Förundersökning nödvändig i alla fiktiva fall
Här är de fiktiva exemplen som militärjurist Immo Seppänen svarar på:
Rekryt Tötterström snubblar i skogen och hens stormgevärspipa fylls med mull. Övningsledaren beordrar därför rekryt Tötterström att klättra upp i ett träd och hålla utkik efter fienden medan de andra äter.
Seppänens svar: I det här fallet verkar det som att förmannen har behandlat sin underordnade på ett förödmjukande sätt.
Den disciplinära förmannen har skäl att misstänka missbruk av förmansställning och orsak att initiera en förundersökning.
Rekryt Bill hälsar på premiärlöjtnant Bull, men misstar sig på militärgraden och säger felaktigt kaptenlöjtnant. Rekryt Bill blir beordrad att springa runt huset och sen göra ett nytt försök.
Seppänens svar: I detta fall har den disciplinära förmannen skäl att misstänka tjänstgöringsbrott, det vill säga ett mildare brott än missbruk av förmansställning.
Här finns skäl att misstänka att allt inte gått rätt till och en förundersökning bör inledas.
Ingen i stuga Brändö märker när Sergeant Nidär stiger över tröskeln. Hela plutonen får därför extra städtjänst med omedelbar verkan.
Seppänens svar: Även här har den disciplinära förmannen skäl att misstänka tjänstgöringsbrott, alltså den lägre graden av överträdelse. En förundersökning borde inledas.
Jägare Bond har ofullständig utrustning på sig när han ska borsta tänderna på kvällen. Han tvingas stå i korridoren när alla stugor ska ha en representant vid dörren som berättar för honom vad han gjort fel.
Seppänens svar: Behandlingen verkar osaklig. Den disciplinära förmannen har skäl att misstänka missbruk av förmansställning och en förundersökning bör inledas.
Morot bättre än piska
Kaj Björkqvist, professor i utvecklingspsykologi vid Åbo Akademi, berättar att bestraffning främst används för att avvänja ett visst beteende och att det i viss mån måste användas vid uppfostran, men att det inte ska överdrivas.
– Om bestraffning överdrivs så har det alltid negativ effekt på sikt. Framför allt känner man otrygghet, tilliten till omvärlden och andra människor minskar.
Sker det detta konsekvent blir förväntningarna på omvärlden negativa, man kan bli människoskygg och i värsta fall leder det till social fobi.
Fungerar belöning eller bestraffning bättre?
– Nog är alltid morot bättre än piska. Egentligen behövs bestraffning väldigt lite vid uppfostran, men bestraffning i armén har en helt annan betydelse.
Björkqvist menar att det behövs disciplin för att upprätthålla en hierarki.
Skillnaden ligger i om bestraffningen har ett självändamål eller en funktion.
Kaj Björkqvist, professor i utvecklingspsykologi
I en krigssituation måste du lyda din patrullchef, plutonchef och så vidare. Gör du inte det så fungerar det inte. Det måste dessutom vara blind lydnad för att det ska fungera.
– Så är det åtminstone i teorin. Man ska lära sig att lyda, det är det som är idén med de här strama tyglarna och bestraffningarna.
Man bör ifrågasätta vissa bestraffningar
Björkqvist menar ändå att man bör ifrågasätta en del av bestraffningarna som sker i armén.
– Man får nog en känsla av att en del underofficerare roar sig med bestraffningar och har en sadistisk aspekt på det hela, vilket inte behövs. Skillnaden ligger i om bestraffningen har ett självändamål eller en funktion.
Björkqvist säger att det kanske är där som armén kunde se sig i spegeln. Men eftersom vi har allmän värnplikt är alla som blir underofficerare inte lämpade för det.
- Jag tror att alla som har varit i armén har varit med om bestraffningar som varit obefogade. Det är bestraffningarna som irriterar och som inte borde få finnas.
Kan man få fram det beteendet med en belöning istället för bestraffning?
– Kanske. Det är en uppgift för armén att fundera på.
Artikeln uppdaterades 28.9.2019 kl 13:56 med en rättelse av ett namn.