Sveriges VM-trupp i friidrott innehåller tre halvfinländare. För Yolanda Ngarambe tändes friidrottsgnistan i mammas hemtrakter. Hennes föräldrar är från Finland och Uganda, hon är uppväxt i Sverige – och lever nu som heltidsidrottare i USA.
En starkt bidragande orsak till att Sveriges damer drog upp en trygg lucka till Finland i landskampen på Stockholms stadion i augusti var Yolanda Ngarambe, som knäckte Sara Kuivisto på både 800 och 1500 meter.
Men vinnarens halva släkt hoppades egentligen på finländsk seger.
Sverigekampen var bara en succé i raden för Ngarambe denna säsong.
I vintras sprang hon svenskt inomhusrekord på en mil. I sommar har hon löpt personligt rekord på alla distanser hon ställt upp på. Hon har vunnit sitt lopp i Superligan i Polen. Hon har representerat Europa i landskampen mot USA.
Och nu gör hon sitt första VM-framträdande.
– Det känns väldigt spännande! Jag har aldrig varit på ett mästerskap utomhus och det är mycket nytt. Lite nervöst är det, men mest bara kul, säger Ngarambe när Yle Sporten träffar henne i Doha.
Man måste verkligen tro på sig själv för att få ut sin potential
Yolanda Ngarambe
På huvudsträckan 1500 meter har Ngarambe förbättrat sitt personbästa med sju och en halv sekund till 4.05,18. Det ger henne en tredje plats i Sverige genom tiderna bakom Abeba Aregawi och Meraf Bahta.
Ngarambe har sprungit sju lopp på 1500 meter i sommar – i sex av dem har hon underskridit sitt tidigare rekord från Lapinlahti i fjol.
– Jag har gjort stora framsteg och börjat springa närmare min potential. Tidigare har jag varit lite i osäker i lopp, tvekat för mycket. Min pappa säger alltid att han ser när jag tvekar, men nu börjar jag vara kvitt det, säger Ngarambe med ett brett leende.
Varifrån kommer den här attitydförändringen?
– Jag har alltid varit så här, men jag har kanske inte levt upp till det på banan. Man måste verkligen tro på sig själv för att få ut sin potential och det har tagit ett tag för mig att hitta mitt självförtroende. Jag tror man får stora lyft i friidrott om man faktiskt vågar köra och inte tvekar så mycket.
Torsdagstävlingar i Punkalaidun inspirationskällan
Men varifrån kommer då denna 28-åring som plötsligt seglat upp som en VM-idrottare? Delvis från Sverige, delvis från Uganda – och delvis från Finland.
Yolanda Ngarambes mor kommer från Punkalaidun och en stor del av mammas sida av släkten bor fortfarande kvar i den lilla kommunen i Birkaland. Mormor, morbror, mostrar, kusiner, räknar Ngarambe upp.
– Jag känner mig som hemma i Punkalaidun. Det är samma som när folk har sommarstuga. Så känns det för mig när jag åker till Finland, det är mitt sommarställe.
Hon besöker alltid Finland om somrarna. Tidigare stannade hon kvar i en månad, i år hade hon tur att hon fick inklämt tio dagar hos mormor.
Det späckade tävlingsschemat stör Finlandsvistelserna, som är viktiga för Ngarambe.
– Det var där allting började. Inte seriöst, jag var ju liten, men varje torsdag ordnades det ”Torstaikisat” där alla fick vara med. Jag brukade köra allt möjligt och det var där jag började inse att jag gillar löpning.
– Jag har mycket att tacka tränarna där och föreningen Punkalaitumen Kunto. De uppmuntrade mig alltid att komma tillbaka. De tände friidrottsintresset i mig.
Heltidsidrottare i USA
Ngarambe är uppvuxen i Märsta utanför Stockholm och har inget finländskt medborgarskap. Men finska pratar hon – och det kommer också till användning under svenska landslagssamlingar.
Diskusstjärnan Daniel Ståhl besöker regelbundet sin mormor i Åbo och talar likaså finska. I Sveriges VM-trupp finns även finländska medborgaren Johanna Bäcklund som är född och uppvuxen på Åland.
– Min pappa är från Uganda och mamma från Finland, men jag har ju bott nästan hela livet i Sverige och kan bara den svenska kulturen, så visst är jag svensk. Men det är kul att ha rötter från olika ställen, det gör ju bara livet spännande, säger Ngarambe.
Numera bor hon ändå i USA, där hon studerade i Vermont mellan åren 2010 och 2014. Efter ett år i Sverige återvände hon över Atlanten och 2017 blev hon heltidsidrottare i Atlanta Track Club.
– Det är en proffsklubb och vi är ungefär 20 i proffsgruppen. Det är löpare från 800 meter ända upp till maraton, killar och tjejer, berättar Ngarambe som tränat under Andrew Begleys ledning sedan 2015.
– Jag har ett idrottsvisum, så jag skulle inte ens få jobba med annat om jag velat. Men jag vill ju idrotta på heltid, så jag är lycklig.
Och Sara Kuivisto då? En ny blåvitgul duell kan vänta i Doha, eftersom också Borgålöparen ställer upp i försöksheaten på 1500 meter på onsdag.
– Förhoppningsvis vinner jag igen, säger Ngarambe glatt.
– Å andra sidan vill jag ju att det går bra för Sara också. Så hoppas vi inte möts genast i början, utan i ett senare skede. Kanske semifinal skulle vara bättre.