Det skulle ha krävts pangtider för att nå final på 100 meter häck. Den finländska trion stod igen för lyckade lopp – men hamnade ändå utanför finalen. Närmast var Nooralotta Neziri, som kom under 12,90 för första gången för säsongen.
Säsongen är över för Annimari Korte, Nooralotta Neziri och Reetta Hurske. VM-semifinalerna på 100 meter häck bjöd inte på några absoluta fullträffar av finländarna – men allt för dåligt gick det inte heller.
Annimari Korte klockade in 12,97 i den första semifinalen och kom i mål som sexa efter att ha stött på problem med häckrytmen.
– Jag njöt väldigt mycket, men jag försökte kanske för mycket och smällde lite på häckarna. Men det var trevligt. Jag är lycklig över semifinalplatsen och över att den här långa säsongen äntligen är över.
Korte prickade sin tid från försöken, men loppen liknade i övrigt inte alls varandra.
– De var helt olika. Heatet var riktigt lätt löpning där jag tog det på säkerhet. Nu tog jag mera risker och smällde nästan mot alla häckar med främre foten vilket drog ner på farten. Men det gör inget. Säsongen har varit fin.
– Jag visste nog att jag inte hade finalchanser. Säkerheten i löpningen saknas ännu. Men nästa år ska säkerheten finnas.
12,65 skulle ha krävts för att ta en plats i finalen.
Blickar mot Tokyo
Korte har klarat OS-gränsen för Tokyo, och nu börjar förberedelserna för OS-projektet.
– Det har varit en verklig tung säsong. Efter det finländska rekordet har jag haft ytterst svårt att motivera mig för någonting. Till och med under VM-tävlingarna villa tankarna rymma till nästa år.
– Det blir tre veckor fullständig vila. Jag samlar mig fram för allt mentalt för nästa säsong. Sedan inleds träningen. Det blir också en hallsäsong så att jag får bättre säkerhet till början av loppet.
Nooralotta Neziri förbättrade i sin tur sitt årsbästa till 12,89 då hon slutade femma i den andra semin.
– Nu var det mera balanserat. Endast en liten häckträff. Starten var bättre trots att det inte blev rekord. Men jag gjorde säsongsbästa, så det känns bra, sade Neziri.
– Jag har tänkt i ett dygn på gårdagens dåliga start, men jag är nöjd över att jag kontrollerade mina nerver idag.
"Finalmaterial"
– Jag trodde jag var heattrea, men så var det inte. Det skulle ha varit fint att få en av de innersta banorna, men i dessa tävlingar får man inte välja löpbana.
– Sommaren lämnade väldigt mycket outtaget i banken eftersom halva sommaren förstördes av smärta. Jag tävlade, men med kortisonbedövning och smärtstillande. Men här såg man att det inte åtminstone finns många europeiska damer som är bättre. Jag är finalmaterial, skrattade Neziri.
Reetta Hurske avslutade finländarnas dag med att klocka in 13,24 i ett lopp där hon fick hoppa över belgiskan Anne Zagre som föll strax före målrakan.
– Synd att jag inte kunde göra mitt egna race till slutet. Men det var inte ett bra lopp ens fram till det. Min tid berättar förstås inget om formen. Men min normalnivå ligger högt, och säsongen ger bra utgångsläge för OS-satsningen, sade Hurske.
Finalen till Nia Ali
USA:s Nia Ali löpte personligt rekord i finalen 12,34, och tog guldet före världsrekorddamen Kendra Harrison och världsmästaren från år 2015, Jamaikas Danielle Williams. För OS-tvåan Ali var detta karriärens största seger.
- Det är super speciellt. Detta är mitt första utomhusguld. Jag är ekstatisk. Shelly-Anne, Allyson och alla kvinnor som kommit tillbaka efter att ha fött barn har inspirerat mig till detta, sade Nia Ali efter ärevarvet tillsammans med sina två små barn.