Ett flertal företag har avtalsshoppat i år. Det innebär att arbetsgivaren väljer ett förmånligare kollektivavtal och arbetstagarens lön och/eller sociala förmåner försämras. Svenska Yle har talat med sakkunniga och frågat hur utbredd avtalsshoppingen kommer att bli.
Arbetsgivare som hittills i år hamnat i hetluften med sina planer på avtalsshopping är bland andra Fazer Ravintolat som har konditori- och bageriverksamhet, statsägda postbolaget Posti och nu senast kosthållnings- och städbolaget Arkea som till 98 procent ägs av Åbo stad.
Blir avtalsshopping vanligare?
Inom fackförbundet JHL, som har medlemmar från kommunsektorn, statsektorn och de privata välfärdsbranscherna och som just nu är part i Arkea-fallet, säger branschchef Håkan Ekström att avtalsshopping är ett sätt för arbetsgivaren att påverka utgifterna.
– I de branscher där konkurrensläget är skarpt. Där arbetsgivaren är tvingad att komma åt kostnadsstrukturen på ett eller annat sätt, för att kunna upprätthålla verksamheten ser vi samarbetsförfaranden, permitteringar, uppsägningar, omstruktureringar eller så görs omändringar i kollektivavtalshelheterna.
Mika Helander, docent och akademilektor i sociologi vid Åbo Akademi, säger att avtalsshopping är bökigt för arbetsgivaren.
– Jag har svårt att tänka mig att det skulle bli riktigt vanligt eller allmänt, för det är alldeles för tungrott att börja med avtalsshopping som första åtgärd.
– Det är nog mera motiven att omorganisera som styr. När avsikten är att outsourca, sälja ut delar eller bolagisera och i samband med det övergår avtalen till andra arbetsmarknadsparter.
Mika Helander säger ändå att man kan tänka sig att avtalsshoppingen är en sparåtgärd – om arbetsgivaren sparar in väldigt mycket pengar.
De nyss ingångna avtalen omförhandlas dock också med jämna mellanrum. Därför är det ganska kortsiktigt, irrationellt och ofta oförutsägbart, att kalkylera vad det betyder i eurobelopp, konstaterar han.
Jarkko Viitanen, som är sakkunnig i avtalsfrågor på servicefacket PAM, säger att hans egen uppfattning är att trenden med avtalsshopping kommer att fortsätta. Fler företag kommer tyvärr troligtvis att pröva sig fram och se om det går redan från början att välja förmånligare kollektivavtal.
Jag ser inte att det är väldigt många branscher som är helt befriade från den här risken
Branschchef Håkan Ekström, JHL
De branscher som mest fått erfara avtalsshopping hittills är städning, fastighetsskötsel, catering och nu senast postservicen, säger Håkan Ekström.
– De arbetsuppgifter som finns inom basservicen på utförandenivå kommer nog lättast i kläm.
Han ser inte att det är många branscher som skulle vara helt befriade från risken att råka ut för avtalsshopping.
Social dumpning och en fråga om jämställdhet
Avtalsshopping innebär att arbetsgivare väljer förmånliga kollektivavtal framför dyra.
Anställningsvillkoren försämras.
– Det idkas social dumpning, säger Ekström.
Med social dumpning avses att förmånerna försämras; om det inte direkt är fråga om timlönens storlek så är det villkoren för semesterrätt, tillägg för övertid och sjukfrånvaro som blir sämre.
– Främst går det åt yrken inom kvinnodominerade branscher så det här är samtidigt en jämställdhetsfråga.
Har de allmänt bindande kollektivavtalen en framtid?
Gedigen forskning inom fackföreningsrörelsens historia och verksamhet får Mika Helander att utbrista att de allmänt bindande kollektivavtalen är en av de mest centrala frågorna för fackförbunden.
– Man är nog inte beredd att frångå dem och ge avkall på avtalens allmänt bindande karaktär.
Vi ser inte att vi ska kunna bli ett land där arbetsgivarna skaffar konkurrensfördel endast genom att man försämrar de anställdas anställningsvillkor
Branschchef Håkan Ekström, JHL
– Vi inom facket anser att det ska finnas ett system som försöker upprätthålla ett arrangemang på arbetsmarknaden där anställningsvillkoren är skäliga, där lönerna är någorlunda jämna och utgår från likalön-principen, säger Ekström
– Vi ser det som en konkurrensfördel för Finland att vi har allmänt bindande avtal för det betyder att om det sedan är en organiserad eller oorganiserad arbetsgivare i branschen så har alla samma spelregelverk, när det gäller löner, semestrar och arbetstidsersättningar med mera.
Det fanns visserligen utrymme för mer flexibilitet när arbetsavtalslagen reviderades i början av 2000-talet.
Trots det finns det arbetsgivare som vill ge avkall på att så många frågor som möjligt förhandlas centralt och i Helsingfors. I stället vill arbetsgivarna föra ut frågorna om anställningsvillkor till arbetsplatserna.
Ekström anser att mera lokalt och individuellt avtalande på arbetsmarknaden medför obalans.
– Man måste ju fråga sig om det är en förhandlingsbalans mellan arbetsgivare och arbetstagare i enskilda företag eller på små arbetsplatser? Har man lika möjligheter att påverka utgången i förhandlingarna när det beger sig? Knappast, säger han.
Oron breder ut sig
De sakkunniga Svenska Yle har talat med är förberedda på att vi eventuellt framöver får se mer stridsåtgärder på arbetsmarknaden, när arbetsgivaren prövar sig fram med avtalsshopping.
– Strejker, utmarscher och andra typer av mobiliseringar är skadliga för både arbetsgivare och arbetstagare, säger Helander, men om den allmänbindande karaktären i kollektivavtalet är hotad är fackföreningarna säkert beredda att ta till sådana åtgärder.
Hur ofta till exempel JHL-facket kommer att vara part i tvister, som avgörs i Arbetsmarknadsdomstolen, vet man aldrig på förhand, men kommer man inte till en lösning vid förhandlingsbordet är det arbetsmarknadsdomstolen som gäller, säger Ekström.