Hilkka Olkinuora beskriver skammens väsen genom att säga att den inte går att påverka själv.
Tänk dig att du är ett barn och du närmar dig din mamma. Men det du möter är en bortvänd rygg. Du vet inte vad du gjort för fel. Vad du än försöker göra kan du inte påverka din mamma.
Skammen som vi upplever i vårt samhälle är som mamman som inte vill ha dig. Vad du än gör så kan du inte gottgöra det.
Skammens ursprung är människans vilja att vara delaktig och höra till en gemenskap. Skam innebär att vara totalt utanför, att inte ha någon koppling.
- Jag tror att orsaken till att skammen igen har blivit en faktor i våra liv är det som i psykiatrin kallas för "split". Split innebär tendensen att dela upp världen i det goda och det onda.
Alla som inte är vinnare skall skämmas!
- Den värsta förlusten är självklart att bli gammal. Du blir svag, förrådd av din kropp. Så även gamla människor kan säga att de har fått känna skam.
Olkinuora funderar över hur kvinnor hanterar skam.
- Vi flickor är till exempel väldigt duktiga på att göra någon annan till en loser med en enda blick.
- Skammen kryper överallt så att man riktigt längtar efter det där sunda skuldbeteendet. Skulden kan man lokalisera och själv påverka. Men skammen är som en svulst i samhället, svår att operera bort.
Systrarna Skuld och Skam
Det är inte lätt att leva med skuld heller. Men det som skulen för med sig är en möjlighet till förlåtelse. Det kan handla om en ömsesidig eller en ensidig förlåtelse.
Olkinuora hänvisar till bibelcitatet ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”.
- Det innebär inte att jag rusar iväg och tror att jag vet hur en människa ska hjälpas och gör det.
- Jesus frågade alltid ”vad vill du” då han närmade sig en människa.
Vi är skyldiga varandra att fråga ”vad är det du behöver?”. Det är ett sätt att avskriva skulden, för skuld man bär med sig kan man försonas med.
Vi har inte krafter att bära världens skam
- Skäms jag för min egen svaghet och bräcklighet, då måste någon annan vara bräcklig och skör.
Accepterar jag inte mitt eget mörker kommer jag att projicera det på någon annan. Det är vad man nuförtiden kallar att "skamma".
Det är nog med den skuld som vi bär och måste bearbeta. Det som vi eventuellt själva har förorsakat.
Hilkka Olkinuora
- Därför vill jag bekämpa skammen. Det är därför jag uppmuntrar folk att närma sig mörkret trots att det gör ont. Det är viktigt att inse att det är inte är min uppgift att bära andras skam, att skammen är andras börda som de vill att jag bär för dem.
Vi har inte krafter att bära världens skam. Det är nog med den skuld som vi bär och måste bearbeta. Skulden är något som vi själva eventuellt har förorsakat, medan skammen läggs på oss utifrån.
Vi behöver skam som kan uttryckas i moral och etik. Eller bara sunt förnuft.
Hilkka Olkinuora
- Ett samhälle helt utan skam skulle vara omöjligt att leva i. Vi behöver skam som kan uttryckas i moral och etik. Eller bara sunt förnuft. Moral och etik innebär också en gräns att inte skända någon.
Om vi inte skulle skämmas för någonting skulle vi inte ha något som är heligt.
Hilkka Olkinuora
Förmågan att skämmas är en del av människans och samhällets inre struktur. Om vi inte skulle skämmas för någonting skulle vi inte ha något som är heligt.
Förlåt oss våra skulder
Som präst har Hilkka upplevt att en person med stor skam blir ett lätt byte för alla som vill missbruka hen.
En människa som är i spillror har använts som bränsle för olika ledares eller prästers självförtroende. Alldeles speciellt kyrkan har ett väldigt stort ansvar att inte missbruka den skam som finns i människor.
Kyrkan har en lång historia av att förknippa skam med det kroppsliga. Skam har alltid varit en härskarteknik över människor - i synnerhet över kvinnor. På så sätt hör kyrkan och skam ihop.
- Vi kan inte vända detta faktum ryggen, säger Hilkka Olkinuroa.
Hon tillägger:
- Kyrkans väsen ligger egentligen i bönen; förlåt oss våra skulder. Vi ber inte om förlåtelse därför att vi finns. Vi ber om förlåtelse för att vi står i skuld till Gud eller till vår medmänniska. Eller så står vi i skuld till oss själva.
- Därför är jag så glad att vara i den lutherska kyrkan. Där kommer skuldtänkandet före skamtänkandet. Man kan bearbeta den skuldbördan vi alla lagrar under en livstid. Men vi behöver inte skämmas för att vi inte alltid orkar göra det.
- Paulus kristalliserar det väldigt vackert med att säga "det goda som vi vet det gör vi inte. Men det onda som vi vet det gör vi".
Det måste vi förlåta inför oss själva, för att bli av med skammen och ta itu med skulden.
Se mera om Hilkka Olkinuora och hennes tankar om skuld och skam, i programmet Himlaliv: "Syskonen Skuld och Skam". Måndagen den 28 oktober, klockan 18.30 i Yle Fem, eller på Arenan.