De första löpstegen mot en mästerskapstung sommar är tagna. För ett år sedan kunde Camilla Richardsson bara drömma om att vara i det läget. Nu ser hon tillbaka på den gångna säsongen, hyllar samarbetet med Jukka Keskisalo och är kritisk till IAAF:s beslut att slopa Diamond League-statusen för hinderlöpning. ”De drar undan mattan för idrottarna”, säger hon till Yle Sporten.
Beslutet har väckt starka reaktioner bland flera av världens främsta friidrottare. Det internationella friidrottsförbundet IAAF tände ilskan hos många aktiva när det blev officiellt att man väljer att stryka flera grenar i Diamond League till nästa år.
Diskus, tresteg och 3000 meter hinder har hamnat i kläm. De tre grenarna kommer att finnas med i enskilda tävlingar under säsongen, men de kommer inte att ha Diamond League-status.
IAAF motiverar det med att man måste komprimera galorna. Idrottarna – med USA:s trestegsstjärna Christian Taylor i spetsen – har startat ett upprop mot beslutet.
”Ett uruselt förslag från IAAF”, konstaterade Radiosportens expert Miro Zalar förra veckan.
Camilla Richardsson gjorde sin debut i Diamond League i somras. Hon blev tolva i hinderloppet i Birmingham och säger till Yle Sporten att beslutet är beklagligt på flera sätt.
– Det är ju inget som vi idrottare kan påverka, men det är jättesynd – speciellt att vissa grenar klassas som mindre värda än andra. Diamond League är egentligen de enda stora tävlingarna förutom mästerskapen.
– Dessutom är de där tävlingarna väldigt roliga. Man träffar idrottare från andra länder och får nya vänner.
Hur mycket gav loppet i Birmingham dig?
– Finländska arrangörer försöker arrangera så bra tävlingar som möjligt, men de lyckas kanske inte alltid. Till exempel sprang jag halva loppet ensam när jag slog rekord i Joensuu. I Diamond League var det bara att försöka hänga med.
– Om man vill springa en kanontid är det bäst förutsättningar i de här loppen. Sandra Eriksson slog ju också det finländska rekordet i Diamond League.
Vad tycker du om idrottarnas upprop?
– Det är ett fint initiativ när idrottarna går ihop. Det är klart att jag förstår att mycket handlar om pengar och tv-tider, men IAAF:s beslut är det lättaste sättet att komprimera galorna. Nu drar man undan mattan för idrottarna. Man tränar ett helt år för att prestera i de här tävlingarna.
"Upp och ner hela året"
Diamond League-debuten var en av flera höjdpunkter för Richardsson under den gångna säsongen. Hon beskriver sin tävlingssommar som väldigt lång och tung men också lyckad.
Hennes hinderrekord är numera 9.35,27. Hon slog dessutom sitt personliga rekord på 5000 meter.
– Egentligen gick det upp och ner hela året. Jag kom i gång väldigt sent, hade en katastrofal vår och hann tänka att det blir en dålig sommar. I stället fick jag med mig många värdefulla erfarenheter.
Hon tillägger att VM i Doha inte gick som hon ville. Där slogs hon ut i försöken efter att ha tappat all fart och rytm vid det första hindret.
Säsongen var ändå en seger för Richardsson efter skadan som satte stopp för en EM-start 2018. Vid den här tidpunkten för ett år sedan kunde hon inte ens löpa.
– Nu känner jag mig lugn. Jag har koll på min kapacitet och behöver inte stressa över huvud taget. Jag kan springa stora mängder och det känns jätteskönt. På sommaren tvingas man mest tänka på vad man inte får göra när det är tävlingar inprickade.
Sprang två timmar i lössnö
När Yle Sporten pratar med Richardsson är hon på väg till dagens teknikträning i Botniahallen. Hon konstaterar med ett skratt att hon fick så mycket kritik för sin hinderteknik under den gångna säsongen att hon måste utveckla den.
Förra vintern kunde hon inte träna hindertekniken på grund av sina fotproblem. Nu är hon med på före detta häcklöparen Stefan Lithéns häckträningar för juniorer.
– De går igenom grunderna – och det är verkligen så att jag kan vara på träningen och få testa helt nya övningar. Efter det känner man sig inte bra.
Richardsson säger att träningssäsongen, som har pågått i några veckor, har börjat bra. Enda minuset är att vintern redan har kommit på besök till Vasa.
– Det är inte helt idealiskt för en långdistanslöpare. I går sprang jag två timmar i lössnö.
Hon var uttagen till söndagens nordiska mästerskap i terränglöpning, men valde att stå över den tävlingen.
– Jag var i slutskedet av en tuffare träningsperiod och ville inte förstöra den. Dessutom fick jag en liten inflammation i en slemsäck och vi ville inte riskera något i en sådan tävling.
Väldigt nöjd med Keskisalo
26-åringen hann dra efter andan när hon fick ont i ena foten, men tränaren Jukka Keskisalo lugnade henne direkt när de pratade i telefon.
– Han sade bara att jag skulle klippa bort lite av skon där det tog ont – och det fungerade. När jag ringer och säger att jag har ett problem har han alltid haft exakt samma sak.
– Jag litar på honom så mycket. Jag vet inte om det är femtio procent placeboeffekt tack vare hans egen karriär.
Den förre Europamästaren Keskisalo och Richardsson har samarbetat i två säsonger.
– Ju mer man tränar tillsammans, desto nöjdare blir man. Vår relation blir bättre hela tiden. I början var det kanske så att han sade en sak och så gjorde jag det. Nu för vi en öppnare diskussion. Jag har lärt mig mycket om hur jag fungerar.
– Han säger också rakt ut vad han tycker. Många vågar inte säga sin åsikt.
Orkar han dessutom följa med dig på träningspassen fortfarande?
– På lägren springer han en hel del. Han är i förvånansvärt bra form, men på långa fartpass i farter på 3.30 per kilometer får han ge sig.
Flera läger inprickade
Duon har siktet inställt på den mästerskapstunga sommaren 2020. OS i Tokyo och EM i Paris avgörs inom loppet av några veckor – och mellan mästerskapen blir det dessutom friidrotts-FM.
– I somras behövde jag inte hitta formen direkt, men nu gäller det att vara på gång tidigt för att hävda sig på hinder.
OS-gränsen på 9.30 måste Richardsson klara före början av juli.
– Banpremiären lär väl ske i maj och i början av juni gäller det att hitta bra hindertävlingar.
Vägen dit är lång och innehåller flera läger utomlands. Fem veckor på hög höjd i Sydafrika i början av 2020 och sju veckor i USA efter inomhussäsongen är spikat. Om det finländska vädret blir riktigt besvärligt kan ett par veckor i Portugal också bli aktuellt före jul.
– Om det inte blir katastrofalt väder åker jag till Joensuu för en tuffare träningsvecka. Då kan Jukka ge mig feedback. Sedan får man försöka justera tekniken om han har något att klaga på.