Vi bad om tips på lokala kändisar som gör Svenskfinland lite skojigare och intressantare. Bland tipsen från Österbotten fanns bland annat stickentusiasten och Juthbacka kulturcentrums verksamhetsledare Mikaela Smedinga. Svenska Yle har träffat henne.
Säg Juthbacka och alla vet vad du talar om. Hit vallfärdar folk till marknaden i augusti eller julmarknaden före jul, för lunch, bröllop och olika evenemang.
Verksamhetsledaren Mikaela Smedinga, som är född och uppvuxen i Nykarleby men nuförtiden bosatt i Jakobstad, vill göra Juthbacka kultucentrum till ett öppet vardagsrum för nykarlebybor.
- Då jag började här 2014 hade jag som mål att få Juthbacka att bli en del av vardagen i Nykarleby, att alla ska känna sig välkomna här oberoende av bakgrund, arbete eller politiska åsikter, berättar Smedinga.
Olika yrken i bakgrunden
Som verksamhetsledare för Juthbacka handlar det mest om att anhålla om medel för verksamheten av EU och andra instanser.
Smedinga är också licensierad guide med Nykarleby och Jakobstadstrakten som område. Många känner henne ändå från tiden då hon drev en dagligvarubutik i Munsala kyrkby.
- Kundunderlaget var för litet så vi fick inte lönsamhet i verksamheten. Jag bestämde mig för att avsluta verksamheten, stänga och söka nytt jobb, berättar Smedinga.
Och det var så Mikaela Smedinga kom till Juthbacka.
Att sticka är en passion
En verksamhetsledare sätter förstås sin personliga prägel på arbetet.
För Smedingas del handlar det om hennes passion framför andra, stickning. Hon har en stickblogg och ordnar träffar för stickintresserade. Hon håller upp ett av sina verk, en djupröd sjal.
- Jag är en inbiten julmänniska, jag älskar julen så jag ville ha en julsjal. Den här fick jag faktiskt färdig i morse, säger hon.
Släkt med Topelius
Juthbacka gård uppfördes 1821 och här har Zacharias Topelius festat och kurtiserat med traktens damer när han besökte sitt barndomshem Kuddnäs. Smedinga är släkt med Topelius på mödernet och skriv- och läsintresse tycks gå i arv.
- Min morfar var kyrkoherden Håkan Bäck, poet och författare. Han skrev också sina memoarer och jag renskrev dem åt honom. Jag förde över hans handskrivna manuskript på dator under ett sportlov. Grät och skrev och grät och skrev, minns Smedinga.
Varför grät du?
- Det var så rörande, jag kom honom så nära. Krigstiden var ingenting han ville prata om, men han berättar om kriget i sina texter. Han var fältpräst vid fronten, berättar hon.
Svenska Yle fick många tips på lokalkändisar runt om i Svenskfinland och vi träffade fyra av dem. De andra är Nina Wiklund i Lovisa och bröderna Pertti Metso och Anders Ginlund.