Efter årskiftet går Ulrika Wolf-Knuts i pension och Carl G. Gahmberg tar över uppdraget som kansler vid Åbo Akademi.
Hedersuppdraget som kansler var inte planerat, eftersom man inte kan söka tjänsten, utan man blir tillfrågad om man vill ha den.
- Det är inte någonting som jag själv har valt utan jag har blivit vald till det, och jag har nu försökt sköta det så gott jag har kunnat, säger Wolf-Knuts.
Sedan 2015 har Wolf-Knuts haft uppdraget som kansler. Till kanslerns uppgifter hör att främja forskningen och att se till att Åbo Akademi syns i samhället. Också forskningsetiska problem samt att utnämna docenter hamnar på kanslerns bord.
Arbetet med att fastställa tydligare regler gällande docenturerna är Wolf-Knuts extra stolt över. Tidigare har reglerna nämligen varit mera ospecificerade.
- Det har blivit klart vem som kan bli docent och hur man gör, och hur länge man kan vara docent.
Mycket har hänt på kort tid
Wolf-Knuts har varit verksam en längre tid vid Åbo Akademi. Mellan 1972-1976 arbetade hon vid Donnerska institutet för religionshistorik och kulturhistorisk forskning. År 1991 disputerade hon i folkloristik, och från år 2003 fram till sin pensionering 2013 var Wolf-Knuts professor i folkloristik vid Åbo Akademi. Det här är bara ett urval av de ansvarsområden som Wolf-Knuts har haft vid Akademin under sin tid där.
Bara under 2000-talen har det hunnit hända mycket i universitetsvärlden. Finland har gått med i Bolognaprocessen vars syfte bland annat är att göra högskolestudierna inom Europa mera enhetliga för att på så vis främja rörligheten mellan länderna.
Universiteten får också mera statliga bidrag och den långa matematiken får en starkare ställning vid högskoleantagningen.
Wolf-Knuts sammanfattar det som att universitetet har blivit mera bundet av omgivningen än tidigare, vilket är naturligt eftersom det är från omgivningen som pengarna kommer.
- Men någonting har gått snett eftersom man nu ropar så mycket efter bildning. Tydligen finns det något hål som inte blir täckt av det här mycket merkantiliserade sättet att se på universitet.
Vad ska man göra åt det här?
- Jag tror att lösningen ligger i att väldigt tidigt börja förklara för folk hur man bär sig åt, vad man får säga och vad man inte får säga. Och att lära sig ta hänsyn till andra människor och inte ständigt sätta sig själv först, och långsamt kommer sedan en känsla av att man hör ihop med någonting annat och inte ensam ska klara av allting, säger Wolf-Knuts.
Bra att alla områden representeras
Att naturvetaren Carl G. Gahmberg från och med 2020 fungerar som kansler ser Wolf-Knuts som något positivt. Hon tycker att det är bra att också det naturvetenskapliga området representeras och får sina behov framförda.
- Efter att vi då har fått en rektor och en prorektor som är människovetare. Och så har vi en prorektor, eller vicerektor som det heter nuförtiden, som är teknolog. Så då är det bra att det kommer en naturvetenskapsperson.
Som humanist är Wolf-Knuts ändå starkt kritisk till det faktum att den långa matematiken har fått en allt större roll i studentskrivningarna.
- Alla är inte matematiker och alla är faktiskt inte särskilt intresserade av det ens. Och om man tänker sig att skolelever sätter en massa tid på matematik för att överhuvudtaget komma igenom gymnasiet, så betyder det att de andra ämnenas kvalitet sjunker.
- Och det kommer i sin tur att bli problem för universiteten, som ska försöka få upp dem till någon slags nivå.
Några direkta planer för pensionen har Ulrika Wolf-Knuts inte, men hon har åtminstone mera tid att vara med barnbarnen, och att gå på utställningar.
- En sak som jag aldrig hann med medan jag arbetade var att läsa vanliga böcker och inte bara A4:or av olika kvalitet, och det glädjer jag mig till att verkligen hinna med nu.