År efter år lockar det gamla industriområdet i Hattula, två stenkast från Gamla stan i Borgå, nya graffitimålare till att fatta sprayburken.
Skimrande, nymålade färgexplosioner fångar snabbt blicken bland de förfallna fastigheterna. Industriområdet sover lugnt sin tunga törnrosasömn medan bildkonstnär Ylva Holländer är på upptäcktsfärd.
- De är jättefina, de här målningarna. Fräscha med härliga färgkombinationer och väldigt dekorativa, säger hon spontant.
Vi står vid en gavel till ett gammalt övergivet trähus på flera våningar. Alla fönsterrutor är krossade. Graffitin går i rött och grönt och pryds av vita små stjärnor.
´
- Det är duktigt att kunna måla så där stort och modigt. Här finns en fin, fri energi.
Ett ord som börjar på T dominerar alstret, men det är svårt för en oinvigd att tyda graffitialfabetet.
- Kontrasten är så stor här mellan det trasiga, förfallna och det livskraftiga, energiska, säger Ylva Holländer.
På sociala medier har invånare i nybyggda småhusområden intill Hattula förargat sig över skaparglädjen.
- Folk är kanske rädda för sådant här. Kanske det ser för vilt ut, säger Ylva Holländer.
- Jag tycker det är bra att det finns områden som får i gång fantasin. Att inte allt är så putsat och fint.
Själv har hon en hel del utställningar på kommande under året. Graffitin i Hattula ger inspiration.
- Jag beundrar friheten i de här målningarna; det är härligt att måla så stort. Det är fint att det ännu finns sådana här ytor att måla på i en stad.
Hon har själv målat ute på stan i Borgå. Hennes verk pryder passagen under Mannerheimgatans bro.
- Om man jämför med många konstutställningar så är det nog mera spänning och energi här bland graffitin. Det här är äkta måleri.
