Det handelsavtal Kina och USA undertecknar på onsdag innebär ett uppehåll i upptrappningen av handelskriget. Men de underliggande problemen bakom konflikten kvarstår och därmed en stor del av oron för hur världsekonomin kan drabbas, säger experter till Svenska Yle.
Det är fortfarande mycket som är oklart med det avtal Kina och USA ska underteckna i Washington på onsdag.
I stora drag verkar ändå avtalet innebära att USA sänker en del tullavgifter och inte inför nya strafftullar på kinesiska varor.
I utbyte lovar Kina att importera större mängder energiprodukter, jordbruksprodukter och köpa amerikanska serviceprodukter.
Det sammanlagda värdet på de kinesiska importlöftena rapporteras vara 200 miljarder dollar på två år.
Det så kallade fas ett-avtalet innebär ändå inte något slut på handelskriget, menar experter Svenska Yle har intervjuat.
– Man kan säga att det här är ett första bra steg för USA och Kina och för världshandeln. Så länge det här kriget har blivit djupare har det gjort världshandeln mycket nervös, säger Timo Vuori, direktör för internationella ärenden vid Centralhandelskammaren.
Men en stor del av nervositeten och osäkerheten handelskriget har orsakat kvarstår trots avtalet.
– Man kan kanske kalla det här en vapenvila eller ett eldupphör i handelskriget. För samtidigt måste man påminna om att det här första steget var det enklaste, säger Vuori.
“Ändrar inte på så mycket”
Riikka Nuutilainen som forskar i Kinas ekonomiska utveckling och ekonomiska politik vid Finlands banks forskningsinstitut Bofit vill också dämpa entusiasmen över avtalet.
– Jag ser inte att avtalet skulle ändra på så mycket jämfört med nuläget, säger Nuutilainen.
Det är visserligen bra för världsekonomin att en upptrappning av strafftullarna kan undvikas, men i det stora hela förändrar avtalet inte den rådande situationen, säger Nuutilainen.
– Åtminstone utgående från den information som nu finns tillgänglig tar det här avtalet inte ställning till någon av de frågorna som USA har sett som de centrala problemen, säger Nuutilainen.
– Tvång på teknologiöverföring, de stora statsstöden till kinesiska företag och kraven på lika villkor för utländska företag i Kina. De här frågorna verkar inte ha gått framåt och Kina är troligen inte heller villig att komma med eftergifter om dem i framtiden. USA har också bara lovat att sänka en del tariffer men de är fortfarande uppseendeväckande höga för kinesiska varor, också om avtalet undertecknas.
Stämpeln “valutamanipulatör” politisk
Före undertecknande på onsdag beslöt USA att inte längre stämpla Kina som valutamanipulatör, alltså som ett land som konstgjort håller värdet på sin valuta lågt för att få fördelar på exportmarknaden.
USA:s finansminister Steven Mnuchin kopplade åtgärden till löften Kina ger i avtalet.
Men Nuutilainen tror snarare att det är frågan om ett symboliskt vapen i handelskriget som nu desarmeras för att visa god vilja.
– Åtminstone IMF har länge, säkert de senaste fem åren, ansett att den kinesiska valutan inte är undervärderad. Få andra länder har på sistone ansett att Kina skulle manipulera sin valutakurs, utan det har nog varit USA:s egna uppfattning, säger Nuutilainen.
Hon påpekar att USA gav Kina stämpeln först i augusti, då handelskrigsretoriken var som hetast.
– Det här reflekterar nog snarare det handelspolitiska läget. Det var först i somras som USA officiellt ansåg att Kina var en valutamanipulatör och nu hävs det precis före det här avtalet ska undertecknas.
Eftergifterna svarar på kinesiska behov
Varken Kina eller USA verkar alltså ha kommit med speciellt stora eftergifter i förhandlingarna.
Nuutilainen säger också att de eftergifter Kina har kommit med verkar svara på direkta behov.
Bland annat löftet om att återuppta och öka importen av amerikanska jordbruksprodukter kommer väl till pass.
– Det är bland de lättaste löften Kina kan ge. Kina vill visserligen bli allt mer självförsörjande på den här fronten, men samtidigt ökar efterfrågan så snabbt att landet är allt mer beroende av import.
– Just nu gäller det speciellt kött. Kina har drabbats av Afrikansk svinpest som har minskat mängden djur i landet och fått både priset på gris och annat kött att skjuta i höjden. Så importen av kött har stigit i Kina och efterfrågan kommer säkert att vara fortsatt hög ännu i år, säger Nuutilainen.
Långt ifrån varandra
Både Vuori och Nuutilainen varnar också för att dra för långtgående slutsatser om framtida handelsförhandlingar mellan världens två största ekonomier.
– Vi vet inte alla detaljer om vad avtalet innehåller, exakt vilka tariffer som tas bort och vilka som blir kvar, säger Vuori.
– Det som återstår att förhandla om under andra och tredje stegen av de här förhandlingarna är också mycket svårare att lösa, säger Vuori.
Nya framsteg är inte uteslutna och det är klart att Kina gärna vill se att fler tullavgifter som skadar exporten till USA slopas.
Nuutilainen tror ändå inte att Kina är villig att ge vika då det gäller de centrala problemen USA ser med den kinesiska ekonomiska politiken.
– De här frågorna är så tätt kopplade till Kinas ekonomiska system att landet nog inte är villigt att ändra på dem och på kort sikt är det knappast ens möjligt, säger Nuutilainen.
Nuutilainen tror att Kina högst kan gå med på att genomföra en del reformer som oberoende var under arbete i snabbare takt.
– Vi kan till exempel se att en del åtgärder eller reformer som annars också är i linje med Kinas långsiktiga planer försnabbas. Kina har redan länge hållit på att ge utländska företag större tillgång till landets finansmarknad och vi har sett att den processen har fått mer fart efter att handelskriget inleddes, säger Nuutilainen.
Konstellationen är alltså inte precis lätt att lösa då de frågor den ena parten ser som de stora knäckfrågorna är centrala delar av den andra partens ekonomiska politik.
Öppnar för lösningar i andra handelskonflikter?
USA har under Trump-administrationen tagit till stridsåtgärder också mot EU, med tariffer mot viktiga exportvaror och hot om fler tariffer.
Kan då avtalet mellan Kina och USA vara en signal som öppnar för förhandlingslösningar också mellan USA och EU?
– Jag hoppas åtminstone det. Vi hoppas att vi kan ha en positiv ny början på de transatlantiska relationerna, säger Vuori och hänvisar till att både EU:s handelskommissionär Paul Hogan och kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ska besöka Washington med handelsfrågor på agendan inom kort.
Vuori påpekar ändå att inte heller tvisten mellan EU och USA är utan svårlösta knäckfrågor.
Utan att ta ställning till just tvisten mellan EU och USA säger Nuutilainen att man knappast kan se avtalet som någon signal till omvärlden.
– Jag skulle nog säga att båda parterna här koncentrerar sig på den egna ekonomin, hur det påverkar hemmamarknaden och hur det här tas emot av hemmapubliken. Knappast tänker de hemskt mycket på hur det tas emot internationellt, säger Nuutilainen.
Både Kina och USA:s regeringar har också mellan raderna antytt att de kammat hem en seger i förhandlingarna, men Nuutilainen har svårt att se någon vinnare i hela situationen.
– Nej, här finns gott om förlorare men inga vinnare. Både Kina och USA har förlorat på det här och indirekt har också hela resten av världen förlorat på det.