Allstar-helgen till ära är det dags för en så pass livsviktig fråga som alla tiders målskytt. Aleksandr Ovetjkin passerade både Teemu Selänne och Mario Lemieux vad gäller antal NHL-mål och många röster har höjts för att Washington-kaptenen är den genom tiderna mest begåvade målskytten. Då blir det så klart fråga om åsikter och jämförelser – sådana levereras här.
Alla älskar målskyttar. De legendariska namnen som förknippas med att tända den röda lampan stup i kvarten har en liten extra gloria över sig i hockeyns historia: Maurice ”Rocket” Richard, Bobby och Brett Hull, Phil Esposito, Marcel Dionne, Guy Lafleur, Cam Neely, Jari Kurri, Teemu Selänne...
Vissa är för de flesta av oss bara namn, bilder och berättelser, medan andra är spelare vars bravader är i färskt minne – och lätta att leta fram på Youtube.
Hur ska man då jämföra och rangordna målskyttar?
Det enklaste sättet är så klart den totala mängden mål. Ett annat är målsnittet per match – förutsatt att spelaren har ”tillräckligt” med matcher på bältet (500 ska väl vara ett minimikrav?). Målsnittet i slutspelet är också en bra mätare – mål per match när det gäller som mest berättar mycket om kylan i avsluten. Och så kan man räkna samman snitten i grundserien och slutspelet.
I jämförelsen som följer väger målsnitten tyngst.
Innan toppkandidaternas jämförelse kör igång gör jag en avgränsning. En som säkert väcker ont blod åtminstone bland kolumnens Montreal-baserade franskspråkiga läsare i åldersgruppen 60+.
Anser att NHL och ishockeysporten gjorde sådana enorma framsteg som idrott efter att europeisk och nordamerikansk hockey slängdes in i mixern från och med Kanada Cup 1976, att spelarna från den slutna tiden – inklusive Maurice Richard – inte kan jämföras med moderna målsprutor.
På det här sättet har här vaskats fram och rangordnats fem spelare. För undertecknad är den här kvintetten ovanför alla andra då det gäller att förpassa pucken förbi keepern in i mål.
Femte målfarligast: Pavel Bure
Den ryska raketen fanns / finns i många finländska ishockeyvänners mardrömmar tack vare OS-semifinalen i Nagano 1998. Då punkterade Bure Lejonens finaldrömmar genom att skjuta fem mål och fick backen Janne Niinimaa och målvakten Jarmo Myllys att sprattla som fiskar på torr mark.
Bure föddes 1971 och hörde till den första vågen ryska NHL-spelare. Han hann representera Sovjet både på JVM (guld -89), VM (guld -90) och i Kanada Cup 1991. Direkt när han i tonåren slog igenom, så stack två egenskaper ut: raketmotorerna på skridskorna och de dödliga avsluten.
Flytten från CSKA i Moskva till Vancouver Canucks skedde inför säsongen 1991/92, några månader innan Sovjetunionen upplöstes. Succén var direkt: Bure valdes till årets nykomling efter att ha skjutit 35 mål på 65 matcher och på den vägen fortsatte han.
De två följande säsongerna sköt ”The Russian Rocket” 60 mål två gånger i sträck och överskred 50 mål ännu tre gånger till under sina tolv år i NHL.
Sammanlagt spelade Pavel Bure 702 grundseriematcher för Vancouver, Florida Panthers och New York Rangers och sköt 437 mål (342 assist). I playoffs noterade han 35 mål på 64 matcher. Två gånger vann Bure titeln som ligans bästa målskytt.
Målsiffrorna i sig känns kanske inte så grymma, men av alla NHL-spelare genom tiderna som spelat över 500 matcher har Bure det tredje högsta målsnittet per match: 0,623. I slutspelet var snittet 0,547 och räknar man ihop alla NHL-matcher och mål så är hans 0,616 tredje bäst genom tiderna.
Något som dessutom verkligen sticker ut att är högerforwarden Bure inte under sina bästa år spelade med någon lysande spelskapande center. Cliff Ronning, Jason Wiener, Viktor Kozlov och Petr Nedved är inte precis Hall of Fame-kandidater.
Vad han skulle ha gjort med en elitcenter vid sin sida får vi tyvärr aldrig svar på.
Målmängden i jämförelse med konkurrenterna flyttar Bure två pinnhål nedåt från placeringen baserat på målsnitt.
Fjärde målfarligast: Wayne Gretzky
Hur ska man kunna argumentera för att spelaren som gjort fler mål än någon annan i grundserien (894), i slutspelet (122) och under en säsong (92 på 80 matcher) inte är alla tiders mest dödliga målspruta?
För att försöka lite minska på idioteffekten som synpunkten framkallar, så vill jag ändå poängtera att Gretzky var den vassaste målskytten av alla Edmonton Oilers storbegåvningar.
Nummer 99 var ändå först och främst ett geni på att skapa spelet och fördela pucken. Han noterade nästan 2,5 gånger fler passningar än mål och hans mål kom oftast som ett resultat av fina spelkombinationer, där han själv var både dirigent och avslutare.
Gretzky var inte en utpräglad målspruta, utan den mest begåvade offensiva talangen i ett Edmonton som förfogade över ett oöverträffat talangkapital: Gretzky gjorde 583 mål i Oilers. Jari Kurri 474, Glenn Anderson 417, Mark Messier 392 och backen Paul Coffey 209.
Alla stora målskyttar har specialstyrkor som avslutare. ”The Great One” hade tre stycken: målvakten visste aldrig om Gretzky tänkte skjuta eller passa före det var för sent, han var fantastisk på att dölja vart han skjuter och enormt skicklig på att placera pucken exakt dit han ville.
Talangen, nivån på lagkompisarna och epoken då han var som bäst placerar Wayne Gretzky som den femte effektivaste målskytten i NHL:s historia (> 500 matcher) med snittet 0,601 mål/grundseriematch. I slutspelet var hans snitt 0,587 mål, med vilket han är sexa.
Det sammanlagda målsnittet för grundserien och slutspelet blir 0,599 för alla tiders kvantitativa målkung – med det är han femma bland de fem spelare som här presenteras.
Mängden mål som Gretzky gjorde är ändå så makalös att det helt enkelt känns omöjligt att ha honom bakom Pavel Bure.
Tredje målfarligast: Aleksandr Ovetjkin
Ska nummer 8 bli spelaren som förpassar 99:ans till synes oslagbara grundserierekord på 894 mål till historien? För närvarande är Ovetjkin på 692 mål och kommer med stor sannolikhet att ha nätat 710–720 gånger när säsongen är avslutad. Då är han 5:a eller 6:a genom tiderna.
Många röster höjs för att Ovetjkin är alla tiders målskytt – och argumenten är ypperliga. Det som talar mest för Capitals-kaptenen är att nivån på målvakter, backar, analys av motståndare och taktik är på en högre nivå än någonsin tidigare.
Ändå är Ovetjkin på väg att överskrida 50 mål för femte säsongen av de senaste sju. Låt vara att han serveras smörpassningar av Nicklas Bäckström och Jevgeni Kuznetsov – två av världens bästa framspelare – sättet som det fysiska monstret pangar in puckar på är ändå helt enastående.
Ser man på det som den här rankingen främst fokuserar på – målsnittet per match – så placerar sig Ovetjkin på en fjärde plats, genast bakom sin landsman Pavel Bure, med 0,611. Det är för övrigt endast fem spelare under modern tid som har ett snitt på över 0,600.
I playoff har Ovetjkin hela 14 spelare framför sig med ett bättre målsnitt. Han har ändå levererat ett halvt mål per playoffmatch (0,508) och just här syns antagligen ligans nuvarande nivå speciellt bra. Av aktiva spelare är det bara Pittsburghs Jake Guentzel som har ett bättre snitt i slutspelet.
Det sammanlagda snittet – grundserien och slutspelet – är 0,601, det vill säga precis över den magiska gränsen på 0,6.
Därför ska det pågående millenniets bästa målskytt vara på podiet när alla tiders målskyttar rankas.
Att han är ”endast” trea beror på två herrar som är ensamma om att ha snittat över den följande gränsen: 0,7 mål per match i NHL under hela karriären.
Näst målfarligast: Mike Bossy
Av alla NHL:s målkungar är det antagligen bara två stycken som alla tillfrågade vänner av NHL direkt och utan tid att tänka associerar med målskytte: Maurice Richard och Mike Bossy. Richard var den första att göra 50 mål på 50 matcher, Bossy den följande.
Ofta sägs det att den första att göra någonting är den som alla minns, men i Bossys fall stämmer det inte. I och med att det gått hela 35 år sedan Richards 50-på-50-bravad när Mike Bossy vintern 1981 kopierade ”The Rocket”, så var det fråga om någonting som närmast omöjligförklarats.
Det finns för övrigt mycket med Bossys relativt korta men desto framgångsrikare NHL-karriär som påminner om en fantasifull saga.
Ryggproblem tvingade Bossy att avsluta karriären redan som 32-åring efter bara tio säsonger i NHL.
Ändå hann han vinna Stanley Cup fyra gånger, som enda spelare avgöra mästerskapet två år i följd, väljas till slutspelets bästa spelare – och göra fler mål per match än någon annan någonsin.
53, 69, 51, 68, 64, 60, 51, 58, 61 och 38. Under sina tio säsonger i NHL och New York Islanders missade Bossy att göra 50 mål endast när ryggen inte tillät honom att spela fler är 63 matcher. Sedan lade han skridskorna på naftalin och kom aldrig tillbaka.
Mike Bossys magi låg i att lyckas trolla fram ett omarkerat ögonblick i bästa målskyttezon och i ett blixtsnabbt, perfekt inarbetat skott. Om någon är värd epitetet klinisk avslutare, så är det kedjerökaren från Montreal.
Bossy sköt inte pucken ”genom nätet”, eller spelade skjortan av backarna – han bara fanns på rätt ställe i rätt tid och lämnade ingen chans för målvakten. Oftast efter en passning av centern och radarparet Bryan Trottier.
Desto viktigare match, desto mindre tid på klockan – desto större sannolikhet att Bossy plötsligt kom som gubben ur lådan och avgjorde.
17 matchvinnande mål i 129 slutspelsmatcher är svårslaget. Eller fyra matchvinnande mål i en och samma slutspelsserie. Eller övertidsmålet som avgjorde Kanada Cup-semifinalen mot Sovjet 1984.
Mike Bossys målsnitt per match i grundserien är bäst genom tiderna: 573 mål på 752 matcher ger snittet 0,762. Scrolla texten uppåt och jämför med Gretzky, Ovetjkin och Bure. New York Islanders-snajpern finns en våning ovanför.
I slutspelet gav Bossys 85 mål och 129 matcher ett snitt på 0,659 mål per match. Med det är han tvåa genom tiderna. Det samma gäller för det sammanlagda målsnittet 0,747 (grundserien + slutspelet).
Framför sig har Bossy en annan Montrealson. En gigant som gjorde mål lika suveränt på alla möjliga sätt: slagskott, handledsskott, backhandsskott, styrningar, dragningar som totallurade målvakten – och även skott med bara ena handen runt klubban.
Mario Lemieux – när superlativerna tar slut
”Trots att han var en fantastisk playmaker, så var Lemieux först och främst en målskytt, den bästa som någonsin skådats i NHL.”
Det översatta citatet härstammar från världens kändaste ishockeytidskrifts, The Hockey News, specialpublikation: ”The Top 50 NHL Players Of All-Time, The Definitive List”, från 1998.
22 år senare är det fortfarande lätt att hålla med. Den 193 cm långa och närmare 100 kg tunga virtuosen är till dags dato den enda spelaren som på riktigt lever upp till klyschan ”omöjlig att stoppa”. Han vann matcher på egen hand. Mängder av dem.
Ett antal spelare har kunnat totaldominera individuellt mot motståndare med uppenbara svagheter. Mario Lemieux gjorde mål mot vilket motstånd som helst när han ville. Den största svagheten var hans individuella överlägsenhet. Han var bäst i rinken även på sparlåga.
Gretzky förändrade virtuosens attityd
Under Kanada Cup 1987 spelade Lemieux i samma kedja med Wayne Gretzky, och det blev ett vägskäl för den finaste diamanten som provinsen Quebec och Montreal givit hockeyvärlden. ”The Great One” lärde ”Le Magnifique” vad det betyder att vara en vinnare.
Resultaten lät inte vänta på sig. Lemieux sköt elva mål på nio matcher i Kanada Cup och avgjorde finalserien mot Sovjetunionen med sina fyra mål i de två avgörande matcherna som Kanada vann. Han gjorde också segermålet i båda matcherna – även då målet som avgjorde turneringen.
Ett talande exempel från den finalserien är när världens på den tiden kanske bästa back, Vjateslav Fetisov, försöker rubba Lemieux som håller i pucken nära ryska målet. Fetisov har inga vapen mot Lemieux, som efter att ha ruskat av sig ”Slava” spelar fram till ett kanadensiskt mål.
Efter det här var det bara ständigt återkommande hälsoproblem inklusive cancer som bromsade Mario Lemieux framfart och målskytte. Men alltid när han spelade var han i sin egen klass.
Målskyttarnas definitiva tungviktsmästare
Ibland var Lemieux närmast en utomjording – och han hade inte en uppsjö av världens bästa spelare omkring sig. Pittsburgh Penguins var inte Edmonton Oilers.
Några exempel: säsongen 1988/89 sköt Mario 85 mål på 76 matcher. I slutspelet 1992, som slutade med att hans Pittsburgh vann Stanley Cup, noterade Lemieux smått ofattbara 16 mål i 15 playoffmatcher. Följande säsong spelade han bara 60 grundseriematcher, men gjorde 69 mål.
Mario Lemieux snittade 0,754 mål under sina 915 grundseriematcher (690 mål), vilket är näst bäst genom tiderna efter Mike Bossy, men i slutspelet är han ohotad etta: 76 mål på 107 matcher ger ett snitt på 0,710. Sammanlagt (grundserie och playoff) var snittet 0,750. Bäst av alla.
Men det berättar inte allt. Lemieux lade av med hockey efter säsongen 1996/97 och var borta i tre säsonger. Efter comebacken som sträckte sig från 2000 till 2006 var han aldrig ens nära nivån innan pausen på tre år.
Ser man på hur Mario Lemieux presterade under sin ”första karriär” 1984–1997, så finns ingen målskytt i samma ishockeyuniversum: på 746 matcher sköt han 613 mål vilket ger knockoutsnittet 0,823 mål per match. Slutspelets 70 mål 89 matcher tar sig snittformen 0,782.
Den bästa, le mieux, Lemieux. Ingen borde på allvar påstå att ishockeyn sett en bättre målskytt.
Tack för att du läste.
Källor: The Hockey News: The Top 50 NHL Players Of All Time, The World Cup of Hockey, A Hostory of Hockey’s Greatest Tournament, quanthockey.com, eliteprospects.com, wikipedia.