TV-serien Homelands åttonde och sista säsong börjar idag. Den populära serien som mött kritik för sin framställning av den muslimska världen avslutas i Afghanistan och utspelar sig mot bakgrunden av de pågående fredsförhandlingarna med Talibangerillan.
Första säsongen av Homeland sändes för nästan 10 år sedan, hösten 2011. Så vi börjar med en tillbakablick.
Namnet Homeland anspelar på USA:s departement för inrikes säkerhet. Serien baserar sig på den israeliska förlagan Hatufim (Prisoners of War på engelska).
Handlingen pendlar mellan Washington D.C. och Mellanöstern eller andra länder som är fokus för USA:s militära närvaro utomlands.
Seriens första säsonger kretsar kring den bipolära CIA-agenten Carrie Mathison (spelad av Claire Danes) och marinkårsofficeren Nicholas Brody (Damian Lewis) som räddas från en ohygglig fångenskap hos al-Qaida och gör karriär inom politiken i USA.
Efter ett tips från en källa börjar Carrie misstänka Brody för att vara en hjärntvättad agent för terrororganisationen.
Hjärntvätt och dubbelspel
Serien utvecklar en tät, intrigdriven handling där Carrie försöker avslöja sanningen om Brody samtidigt som hon döljer sin diagnos som bipolär.
Brody för en själslig kamp för att göra sig fri från terrorledaren Abu Nazirs (Navid Negahban) diaboliska inflytande. Nazir försöker med Brodys hjälp genomföra ett terrorattentat i USA.
De kommande säsongerna utspelar sig i Libanon, Iran, Afghanistan, men också Tyskland och Ryssland, där agenter genomför ljusskygga uppdrag för att främja USA:s säkerhetsintressen.
Det politiska manövrerandet som pågår bakom kulisserna i Washington D.C. är inte mindre smutsigt.
Carrie och hennes kollega och förtrogne Saul Berenson (Mandy Patinkin) börjar ifrågasätta pålitligheten hos sina egna överordnade inom underrättelsetjänsten.
Under säsongernas lopp slutar den desillusionerade Carrie vid CIA men dras ändå gång på gång tillbaka till politikens och säkerhetsbranschens skuggvärldar.
I säsong åtta har Saul utsetts till nationell säkerhetsrådgivare och Carrie reser med honom till Afghanistan för att inleda fredsförhandlingar med Talibangerillan.
Klotterkupp mot fördomsfull framställning
Homeland är en välgjord, välskriven och välspelad serie som ger intrycket av att utspela sig väldigt nära inpå vår verklighet.
Serien tangerar pågående konflikter och överenskommelser och Carrie och Saul verkar äventyra en hårsmån från utrikesnyheternas rubriker.
I handlingen figurerar till exempel kärnkraftsavtalet med Iran från 2015, det syriska inbördeskriget och civila dödsoffer i drönarattacker.
Även skildringen av hur det hänsynslösa maktspelet bakom kulisserna politiserar nationella säkerhetsfrågor har en klang av verklighet.
Men Homeland har också kritiserats för hur den framställer den muslimska världen som hotfull och efterbliven.
Bland annat komikern Stephen Colbert noterade på The Late Show hur varje muslimsk karaktär i serien förr eller senare visar sig vara en aspirerande massmördare driven av religiös fanatism eller makthunger.
I säsong fem tog gatukonstnärerna Heba Amin, Caram Kapp och Don Karl chansen till lite välriktad kritik mot serien.
De hade anlitats för att skriva arabiskt klotter på kulisserna, så i säsongens andra avsnitt går Carrie förbi en vägg där det står ”Homeland är rasistiskt” på arabiska.
Klotterkuppen upptäcktes då det färdiga avsnittet sändes på TV och konstnärerna formulerade sin kritik mot serien i ett öppet brev.
De påtalade bland annat hur Homeland gör falska påståenden, exempelvis om kopplingar mellan Iran och al-Qaida, som på grund av seriens popularitet sedan upprepas på nyhetskanaler som fakta.
Framför allt var det talande att en påkostad TV-serie som i stor utsträckning utspelas i Mellanöstern och södra Asien inte verkade involvera en enda person i produktionen som kunde läsa arabisk skrift.
Skaparna verkar ha tagit till sig av kritiken och de senare säsongerna av serien har en större variation i sina hotbilder.
Afghanistan nästa
Säsong åtta, vars första avsnitt sänds den 9 februari, utspelar sig i Afghanistan. I ett nytt genidrag som förstärker seriens verklighetsnära stämning sammanfaller säsongens handling med Trumpregeringens pågående fredsförhandlingar med Talibangerillan.
Här i den verkliga världen framskrider förhandlingarna ryckigt, de avbryts och återupptas enligt president Donald Trumps nycker och politiska behov.
Men den uppenbara situationen är att USA nu vill ut och att Talibangerillan har all tid i världen.
I december i fjol avslöjade Washington Post hur amerikanska myndigheter under tre olika presidenter påstod att de gjorde framsteg i kriget i Afghanistan medan de visste att kriget i själva verket var omöjligt att vinna.
Rapporteringen byggde på dokument som sammanställts av specialutredaren för Afghanistans återuppbyggnad, som tillsattes år 2008 av USA:s representanthus för att övervaka krigsinsatsen.
”Vi saknade all grundläggande förståelse för Afghanistan – vi hade ingen aning om vad vi höll på med”, medger exempelvis generallöjtnanten Douglas Lute, som var huvudansvarig för krigsinsatsen i Afghanistan under Bush och Obama, i dokumenten.
Däri ligger orsaken till att kriget som pågått i 18 år, kostat tusen miljarder dollar och orsakat ett sexsiffrigt antal civila och militära dödsoffer, förblir omöjligt för USA att vinna, rapporterar Washington Post.
Vanliga afghaner gillar inte talibangerillan men de avskyr sin regering ännu mera.
Korruptionen inom Afghanistans USA-stödda regering var så välkänd att USA:s försvarsmakt till och med myntade den beskrivande förkortningen VICE, ”vertically integrated criminal enterprise” eller vertikalt integrerat brottssyndikat.
I sin ovetskap om lokala förhållanden har USA kommit att gjuta sina resurser i ett genomkorrumperat styre som suger ut befolkningen snarare än representerar den.
Därför kommer regeringen att kollapsa i samma ögonblick som amerikanska styrkor inte längre finns kvar för att stötta upp den.
Trots allt en trygg fantasi
Den stora klyftan mellan fiktion och verklighet i Homeland är således kanske inte dess onyanserade framställning av den muslimska världen eller dess tendens att sprida behändiga konspirationsteorier.
Trots att Homeland visar fram skuggsidor och moralisk ambivalens framstår serien fortfarande som en slags patriotisk fantasi.
Den smyger sig nära inpå rubrikerna och lovar att strax bakom cynismen och våldet finns en Carrie eller Saul som med insikt, engagemang och passion kämpar för det vi alla kan enas om att är det rätta.
En mer passande skildring av USA:s utdragna inblandning i Afghanistan eller Irak skulle vara i stil med Joseph Hellers galghumoristiska bombflygarroman Moment 22 eller Francis Ford Coppolas film Apocalypse Now - ett symbolistiskt epos om krigets tomhet och vansinne.
I Norden kan man se Homeland på svtplay med start 10.2.